Aftonbladet – 11 oktober 1860, sida 2

ninoritetstyranni, som skulle uppstå om man ned hr H. fordrade två tredjedels röstsöfverigt för att besluta. Hr Lallerstedt instämde till alla delar med ir Wern och tillade, att ett besynnerligt fewomån bade börjat visa sig i borgareståndet id denra riksdag, att en del af de libera!a rade bliivit särdeles konservativa när det gäler införandet af sådana reformer i lagstiftvingen, med hvilka man kan någonting utätta. Är det fråga om finansiella anordninsar, så vill man i hvarje stadgande inlägga nskränkningar och begränsningar, som skola söra dem omintet; Gäller det organiska lasar, så vill man i dem införa bestämmelser. om utviså, att man icke förutsätter något orstånd hos dem, som skola tillämpa dem. Söker man derjemte, i likhet med hr Hjerta tt i fråga om kommunallagstiftningen lägga ninder mot kommunernas fria beslutanderätt, så kunde man icke gerna vara mera konservativ. Det vore en tillfredsställelse för fr Lallerstedt att i motsats härtill åberopa hr andshöfding Troils inom komiten afgifna yttrande i denna punkt. Enligt hvad hr Troil upplyst, vore man i Norge ingalunda belåten ned det derifrån åberopade exempel. H Lallerstedt vädjade till hr Hjerta, om icke erfarenheten inom hufvudstaden ådagalagt motsatsen af hvad han uppgifvit. Man had: cke skäl att klaga öfver att icke motståndets män varit påpassliga då det härstädes gäll kommunala reformer. De afgifter den enskilde erlägger till samhällets bästa hade insenting gemensamt med det ingrepp i eganderätten, hvarom hr Hjerta talat. Att så yttre sig vore att gifva en vacker sak ett alltför oegentligt namn och upphäfva all sambällsanda. Man behöfde icke frukta att vigtiga irenden skulle komma oförberedda till landsinget; och om så skedde, kunde deras be handling, enligt en föregående S, uppskjutar till nästa landsting. Hr Pjerta svarade, att han ej undrade på om hr Lallerstedt vid detta tillfälle karakteriserade hr H. såsom konservativ, och den at utskottet föreslagna bestämmelsen såsom liberal; men erinrade derom, att det finnas flera slags betydelser af orden konservativ och liberal. Med konservativ har man hit tills. eljest plägat beteckna dem, som vilja konservera makten och motstå det allmänne tänkesättet, men det hindrar alldeles icke ati de, som tillhöra detta parti, i allmänhet ärc mycket Iiberala i att söka åtkomma så mycket gom möjligt ur folkets fickor... Anses konservativ åter betyda den, som håller igen emot ett alltför liberalt anlitande af allmänhetens bidrag, så bekände talalaren sig tillhöra dessas antal. Man finge icke glömma hvad den ifrågavarande -lagen innebär. Två debetsedlar har den skattskyldige redan att vidkännas, den ena till kronan, den andra t:ll kommunen. I följd af denna lag är nu en tredje att förvänta, under rubriken landstingsmedel; det kan icke undvikas. Talaren hade då trott, att man icke skulle anse en sådan varsamhet i. utgifternas beslutande öfverflödig, att ett. eller annat beslut kunde emot det verkliga flertalets vilja tillvägabringas genom vigilans. Hr landshöfdingen vön Troils af hr Lallerstedt åberopade auktoritet i frågan om norrmännmens mindre belåtenhet med sin lag, trodde talaren icke väga mycket, om man deremot kunde sätta. det faktum, att norska förmanskapslagen stiftades för 23 år sedan och det väl icke kunde betviflas att norrmännen icke äro så tafatta, at! om den omtalta föreskriften funnitslägga något hinder för nödiga förbättringar, de icke bade ändrat densamma vid någotaf de många Storthing, som sedandess bållits. Landshötdingarnes omdöme ansåg talaren för öfrigt vars det minst limpliga att åberopa i detta fall Hvilken landshöfding är det väl, som icke aj loflig örelystnad önskar att lemna något minnesmärke efter sig; så har d:t varit från öäldre tider; förr nöjde sig många med att uppresa milstolpar, men nu vilja de med skäl åstadkomma större saker, men fråga kanhändea icke så mycket efter hvad det kostar. All detta är rätt, om det sker med folkets vilja men man kunde icke lägga för mycken vig på att denna vilja också må blifva verklig uttryckt och icke möjligen en tredjedel görs sig gällande såsom majoritet. Talaren anförde exempel på att förslag framkommit til kommunerna, till och med i hufvudstaden som varit så litet öfvertänkta, att flera sådant blifvit afslagna i sju församlingar af de åtta. som här finnas. Man kunde väl ändock icke påst3, att det varit bara konservatism och bri: stande vilja för det allmänna bästa, som dor vid förorsakat afslagen. Han påstod slutli gen, att en föreskrift, lika med den norskt om två tredjedelars röstpluralitet, icke skull hafva annan påföljd än att landshöfdingarnt eller andra, som hade förslag att framställa sökte rådfråga allmänna meningen om de förslag, som skola framläggas för tinget, och deruti kunde icke ligga nägot ondt. Detson är af allmänt behof påkalladt. kommer ej at bakna den nödiga pluralitetens bifall: Hr Loveön, som varit ledamot af utskottet yttrade sig för dess förslag emot hr Hjertas och instämde med hrr Wern och Lallerstedt Vid votering segrade utskottets förslag mec 27 röster mot 13, som understödde hr Hjer tas mening. Utskottets. förslag i denna vig tiga punkt är alltså nu af tre stånd bifalle och således rikets ständers beslut.