Aftonbladet – 11 oktober 1860, sida 2

men icke blir en hustru, skapad att göra honom lycklig. Fru Hederman, åter tätikte: Nog hade min vackra och firade Harmen kunnat göra ett bättre parti än att i likhet med mig blifva spotekarehustru.v Casper såg lycklig ut, såsom det egnaroch anstår en förälskad fästman. Victor Aberney hade just blifvit student och var således på förlofningsbalen en riktigt stor kavaljer, åtminstone i sina egna ögon. Ett år derefter stod Harmens och Caspers bröllop. Vid denna högtid kommo faster Sara och Edith äfven till Finlånd. Den sednare var nu sexton år och ehuu alldeles icke någon skönhet, likväl en ganska vacker, och älskvärd flicka. — Alla syntes öfverraskade af den fördelaktiga förändring hon undergått. Fadern och systern emottogo benne med vänlighet och hjertlighet, men modren visade en fullkomlig kallsinnighet. På bröllopsdagen .såg Harmen så lidande ut, att Edith flera gånger frågade om hon var sjuk; men fick ett nekande svar. Enoch hadeicke kommit för att bevista broderns bröllop. Harmen var under vigseln så häftigt upprörd, sit hon med möda kunde få orden öfver sina läppar, och i samma ögonblick presten sade amen, vacklade SE och föll afsvimmad i Caspers armar. Då hon återfick sansningen, bade bon stark feber och kunde icke visa sig för gästerna, utan måste intaga sängen. Detta var ett sorgligt slut på en dylik dag, och det såg verkligen ut som Harmen ämnade lemna lifvet. Hon insjuknade i en svår infammation. Under flera veckor sväfvade hennes mor och man i den dödligaste oro öfver hennes vederfående. En besynnerlig egenhet var, att hon, under hela sjukdomen, icke fördrog någon annan vid sin sida än Edith; och ehuru djupt detta smärtade hennes mor och man, måste de likväl underkasta sig det, emedan doktorn förklarat, att man icks fick sätta sig emot hennes önskningar. Edith blef således hennes egentliga vårdarinna.