Aftonbladet – 11 oktober 1860, sida 2

en stickande smärta, då han erinrade sig hvad som förefallit emellan honom och Harmen. Uppfostrade af religiösa och moraliska föräldrar med stränga begrepp om heder och pligt, hade Aberneys söner från barnåren lärt att högt vörda andras rättigheter och sina egna skyldigheter. Derjemte rådde emellan bröderna en sann tillgifvenhbet. Alltnog, Enoch föreföll sig sjelf såsom den, hvilken förrådt Casper och tyckte att han icke kunde höja sina ögon till honom. Var det väl han, Caspers bror, som skulle förstöra och tillintetgöra dennes lycka! En lycka kom man . allt ifrån barnåren ställt framför honom såsom målet för alla hans drömmar. När Casper slutligen lemnade Enoch, skref denne till Harmen. . Han sade benna allt bvad hans redliga och oförderfvade hjerta erfarit, och att ehuru mycket han än höll af henney skulle ban förr. dö, än köpa sig en timmas sällhet på bekostnad af sin broders lycka. Han bad Harmen glömma honom och öfverflytta sin kärlek på den som var bestämd att blifva hennes make. Redan följande morgon då hon emottog hans bref bade han lemnat Uleåborg och skulle icke förr återvända dit, än han visste Harmen och Casper vara lyckliga. Ödet gynnade äfven detta Enochs beslut, ty morgonen rr skulle hans far göra en affärsresa till Åbo, och Enoch begagnade tillfället att följa med, Då Aberney dagen före Harr ens förlofning återkom, var han allena. Enoch hade med en postjagt rest från Äbo till Stockholm. Blek som om hon skulle trolofvas med döden, var Harmer den dag, då hon och Casper växlade ringar en dag, som af de äda fäderna firades med stort jubel; men som af mödrarna betraktades med helt andra ögon. Fru Aberney, den ömsinta modren,. suckade: Stackars min Casper, jag fruktar at: Har