Aftonbladet – 10 oktober 1860, sida 2

Man finner här ett biljettkontor med tvenne örsäljningsluckor och på Kvardera sidan af letta kontor ett rum för mottagande af pasageraregods. Längre till venster har man väntsalen för första och andra klassens passa;erare, och till höger tredje klassens väntsal. Pill södra sidan af huset sluter sig banhallen, om är ganska rymlig. Platsen omkring är på lämpligt sätt planerad och förses nu med olanteringar under ledning af direktör K. Forssberg. 4 I banhallen mottogos revisorerna af jernvägschefen, frih. Ericson, arbetschefen å sträckningen från Stockholm till Södertelje, kapten Blsworth, samt trafikchefen baron Sparre, hvilsen sistnämnde nu inträdde i utöfningen af nämnde embete genom att öfvertaga ansvaret ör rikets ständers revisorers lyckliga tränsporterande pr jernväg från Stockholm till Södertelje. Klockan half 11 satte det lilla bantåget sig gång, förspändt med det nya vackra lokomotivet Stockholm. Man färdades till en början uti öppna lastvagnar, uti hvilka stolar blifvit anbragta. I alla de omgifvande trädsårdarne och i de stadsdelar, genom hvilka jernvägen löper till Årstaviken, såg man en mängd menniskor med nyfikna och glada ansigten betrakta det ovanliga skådespelet. I sakta fart rullade tåget öfver Årstabanken och stannade vid Liljeholmen, der åtskilligt var att bese. Här blir: tillsvidare den egentliga stationen för godstrafiken, men äfven ett stationshus för passagerare är här uppfördt. Här bli äfven verkstäder, lokomotivstall och magasiner förlagda. Revisorerna besågo en större maskinverkstad, der man som bäst var sysselsatt att sammansätta passagerarevagnar af de utifrån införskrifna vagndelarne. Öfverste Erieson underrättade revisorerna, att utsigt vore för handen, att man snart kunde få i sång en tillverkning af sådana vagnar inom landet. Efter en halftimmas uppehåll satte sig tåget åter med sakta fart i gång. En tjock dimma låg öfver nejden, så att man icke hade en särdeles vidsträckt utsigt. Farten ökades något, då tåget skulle passera genom tunneln vid Nyboda backe. Genomfarten varade en minut; det förut lifliga samspråket förstummades, då man. plötsligen insveptes i mörker och lokomotivets hvisselpipa gaf ett ohyggligt genljud i bergets innandöme. Man hörde en och annan hedervärd revisor med lättadt hjerta andas ut, när vi åter kommo till dagsljuset och rullade fram öfver Westberga äng, der en mängd vågiga ojemnheter omkring banvallen bära vittnen om de många sättningar, som här egt rum. På hela bansträckningen till Södertelje kan man säga att den ena svårbesegrade svårigheten aflöser den andra; än är det en sjö, öfver hvilken man passerar på en genom densamma utlagd bank; än är det ofantliga granitmassor, som måst genomsprängas; än är det sanka ängar, oländiga kärr, till hvilkas fyllande, för att få en fast botten, man mås efterhand ditföra de undansprängda bergen och hela ofantliga grusåsar. Då man passerat Westberga, far man, i närheten af Brännkyrka kyrka, genom en väldig berggenomskärning, som kostat mycket arbete, och kommer ut på Elfsjö äng, hvilken af de kinkiga punkterna på denna sträckning varit den, som sist gifvit med sig. Det var nemligen här som en sättning ännu för kort tid sedan inträffade, och man såg ännu märken deraf uti den jord, som blifvit uppressad på sidorna om vallen. Sänkningen var emellertid redan fylld samt syllar och skenor provisoriskt åter utlagda. Arbetet pågår oafbrutet ock på denna punkt, liksom på åtskilliga andra, som under färden passerades, med en så sjudande ifver, att arbetarne på sidan af vallen icke gåfvo sig tid att titta upp på bantåget som passerade. Vid denna punkt stannade lokomotivet Stockhom, hvilket från Liljeholmen icke hade dragit vagnarne, utan skjutit dem framför sig. .Vagnarne fördes med handkraft af en mängd arbetare den sträcka af omkring 50 alnar, der skenorna endast voro provisoriskt utlagda, och på andra sidan af denna sträckning stod det gamla lokomotivet Titan med ett antal täckta vagnar, som ställdes till disposition åt dem som hellre ville fara med tak öfver hufvudet än i öppen vagn, Första klassens kupåer likna till inredningen i det närmaste andra klassens i Preussen, så att hvarje kupå på fyra schaggklädda soffor har plats för. 8 personer, af hvilka hvar och en sålunda har ett soffhörn till sin disposition. Andra klassens kupdger innebålla tvenne stoppade soffor med plats för 10 personer. Tredje klassens vagnar, som icke äro afdelade i särskilda kupger och som äro försedda med träbänkar, rymma hvardera 36 personer. Från Elfsjö löper banan en temlig sträcka genom oländig skogsoch kärrmark, der många svårigheter varit att öfvervinna, isynnerhet vid den s. k. Djupåsmyran, ett träsk, som icke är särdeles långt att öfvergå, men der bemödandena att nå fast botten länge ha synts vara fruktlösa, såsom äfven spåren omkring den nu färdiga banvallen utvisa. Man passerar, snart sagdt snuddar, vid Huddinge kyrka; och efter att ånyo ha passerat en kinkig punkt å Fullersta äng, är man framme vid Huddinge station, der stationshuset är färdigt. Efter något dröjsmål bär det åter i väg öfver den återstående sträckningen af jernvägen, som redan flera månader varit färdig och som vi redan i Juli, månad efter en då företagen färd å densamma utförligare ha skildrat. Ett längre uppehåll gjordes vid Tullingebanken, för att närmare bese dennajväldiga bank, som öfver vattenytan häller 70 fot och från vattenytan till den punkt, der: fast botten blifenmear Vedtvsier susmeRerTOR Et Na vetandet att ega bvarandras bjertan. Det: gick likväl nu såsom alltid, då menniskan låter beherrska sig af ögonblickets rus, att uppvaknandet: derutur blef bittert, emedan