Aftonbladet – 10 oktober 1860, sida 2

Statsrevisorernas färd på jernvägen Stockholm—Södertelje. I går kl. 10 f! m. hade, till följd af inbjudning från chefen för statens jernvägsbygnader rikets ständers revisorer infunnit sig å bangården å Södermälm, för att taga i ögonsigte de utförda jernvägsarbetena mellan hufvudstaden och Södertelje. Till en början skärskådade man sjelfva bangården, hvilken som bekant, befinner sig, på den plats der man ännu. för ett eller annat år sedan kunde se en för skönbhetssinne och luktorganer föga behaglig sjö, som bar namnet Fatbursjön. Hufvudi farten till: bangården är genom en större port från Göthgatan ibvid Catharina församlings fattighus. Tvenne andra mindre infartsvägar bli äfven tillgängliga, nemligen en genom den lilla från Högbergsgatan. gående. Sjögränden, och en annan från, ändan af Björngårdsgatan. Bangårdshuset är i det närmaste färdigt, måladt och tapetseradt; Det är uppfördt ien lätt stil, till det yttre något oansenligt, men utan tvifvel tillräckligt för det afsedda behofvet. Från hufvudfagaden, som vetter åt nort, kömmer man in i en stor och rymlig förstuga. KROAT S SNAKE TYSTA IRENE vw 6 va REGN Rosa på ett förfärligt. sätt om att hon för alltid förlorat den tillgifvenbet hon en gång egt. Några veckor derefter ankom Hedermans syster Sara på besök till Uleåborg. Hon hade nu förlorat sina slägtingar i Sverge och ville derföre återse sina syskon, dem hon icke träffat sedan bardomen. Hon var ogift och egde en rätt ansenlig förmögenbet. Efter att hafva tillbringat sommaren i Uleåborg, återvände hon på hösten till Sverge, dit medförande Edith, som hon åtagit sig att uppfostra och göra till sin arfvinge. Hon hade sagt åt sin bror och syster: I hafven barn ändå och kunnen gerna åt mig afstå Edith. Jag eger ej någon attlefva för, låt mig derföre få benne.n : Hederman gaf sitt samtycke. Åren förgingo efter dessa händelser. utan något anmärkningsvärdt. Harmen växte upp och blef en tjusande flicka, ett föremål: för provisor Casper: Aberneysbeundran och äfven för den unge studenten Enocbhs. När Harmen fyllde sjutton år hade fatlerr beslutat att hon och Casper skulle vexla ringar. s Enoch slutade just då sina studier i. Åbo och skulle: derefter;begifva sig till Stockholm försatt gå in i hofrätten. Sommarferierna skulle ban tillbringa i Uleåborg hos föräldrarna. Han var tjugo år, liflig, varrhbjertad och vacker. Han såg Harmen dagligen, och icke var det då att undra på om. han i sin ungdomsyrsel glömde att bon var bestämd för brodern. Allt nog, en dag då Enoch och Harmen sutto i Aberneys trädgård hade ban anförtrott henne huru högt hon var älskad, och äfven fått veta att — hona höll honom långt mera kär än Casper. För lyckliga att då betänka det svek, som begicks emot denne, glömdes allt utom med