Aftonbladet – 10 oktober 1860, sida 2

hann öfver golfvet, hade Victor sprungit fram och ryckt upp dörren. Gossens hela utseende var förvildadt. Med ett språng störtade han öfver fru Hederman, som i fullt vredesmod höll på att afstraffa Edith med ett stort björkris. Ögonblickligen var riset ryckt ur hennes hand, och med en röst darrande af sinnesrörelse och tårar, utropade gossen: Nu skall moster icke mera slå den stackars Editb. I sin barnavrede slet Victor sönder riset och kastade qvistarne för fötterna på fru Rosa, som belt förbluffad betraktade honom. Hon hade ryggen vänd emot dörren, så att hon icke märkte mannens närvaro, förr än han frågade: pHvarföre slår du flickan ? Editb, som den dagen fått mera stryk än vanligt och helt dunkelt anade att hon nu i fadern kunde få en beskyddare, svarade under våldsamma snyfiningar: . Jag har fått stryk för det jag kan sjunga. Hon fattade. faderns hand, tilläggande med barnslig förtviflan: Tag mig. härifrån. Jag blir elak derföre att man är så. stygg emot mig. : Du ser sjelt hvilket vanartigt barn hon ärn, skrek fru Hederman; men fick ej säga mer; ty mannen afbröt henne med ett: Tig. qvinpa,.el)G8b..s.c snarast Han tog den lilla dottern på armen och g Hvad i Guds hamn ämnar hän göra, tänkte Rosa; som hörde bonom gå öfver. salsgolfvet och utför trapporna. Porten öppnades och föll åter igev. Fru Hederman sprang till fönstret och såg mannen stälia stegen tvärs öfver. gatan till Aberneys med dottern på armen. När han en timma derefter återvände till hemmet var han all:na. Edith hade blifvit qvarlemnad hos faster Debora, Den förklaring, som följde emellan de båda makarna vid Hedermans återkomst, upplyste