Aftonbladet – 4 oktober 1860, sida 1

RET STOCKHOLM den 4 Okt. Det förefaller ofta oförklarligt, huru det an vara möjligt, att i ett land, der pressen r fri, der det muntliga ordet är fritt och er de mest noggranna kontroller i alla riktingar äro föreskrifna, likväl vid de allmänna ngelägenheternas handhafvande så många nissbruk kunna ega rum, så mycken egennäktighet, så mycket godtycke kunna upenbara sig, som man understundom varselifver hos oss på det ena eller andra omdet. En nyss timad händelse lemnar i någon nån nyckeln till gåtan. Den torde vara att öka i den solidaritetskänsla, som utbildat sig nom vär byråkrati, och hvilken icke tillåter tt någon onäpst må djerfvas rycka bort slöan från den skröplighet, som på ett eller nnat håll kan upptäckas. Till sin icke ringa förvåning fick man för ågra dagar sedan i ridderskapet och adelns amt presteståndets plena höra erinras om frihetstidens dagar, om en period i vår hitoria, som vi hafva alla skäl att icke önska sg tillbaka,, m. m. dylikt i samma tonart. )ch anledningen till all denna heliga: fasa? indast den, att ett rikets ständers utskott dritat vid afgifvandet af sitt yttrande angående tt af EK. M:t äskadtanslag, framlägga en nkel,. på officiella bandlingar och förhanenvarande fakta grundad redogörelse för vad som tillförene i samma angelägenhet örekommit, och att denna redogörelse råkade nnefatta ett mördande klander öfver en peron med rang och relationer. Ett. sådant tilltag fick naturligtvis icke pasera oanmärkt och onäpst. I.en knapp vänding förvandlas anslagsfrågan till en konstiutionell principfråga, och det för nära trädda yråkratväldet framdrager till sitt skydd alla je skrankor, med hvilka grundlagsstiftarne älbetänkt åtskilt den lagstiftande makten rån den verkställande och dömande. : För oss har det likväl varit omöjligt att nse, att statsutskottets utlåtande i nationalnuserbyggnadsfrågan — ty det är, såsom läaren lätteligen inser, derom vi tala — står ringaste samband med stadgandet i 47 8 egeringsformen, att embetsoch tjenstemän ndast. skola vara konungen ansvariga. för ina. handlingar, eller med stadgandet i 90 S. tt rikets ständer ej må i arman än bokstafigeni grundlagarne föreskrifven ordning beiandlafrågorom embetsmäns tilloch afsättande. ller med föreskriften i 30 S riksdagsordninen huru förfaras bör med anmärkning mot nedels användande. Har statsutskottet yrkat ler ifrågasatt något laga ansvar å general Uleen? Har utskottet inför någon myndiget tilitalat hr Kleen, såsom denne sjelf ittrycker sig? Har statsutskottet påyrkat eler ifrågasatt hans afsättning från något hans nnehafvande embete? Nej, intetdera. Statsitskottet. har helt enkelt, då det mottog en ramställning om ytterligare medel till. ett öretag, som enligt denna framställning viade sig komma att kosta en million rdr mer n rikets ständer ursprungligen för detsamme inslagit, och åtskilliga hundra tusen 1dr mer in samma företag ännu vid sistlidne riksdag örsäkrades högst komma att kosta, ansett sig öra meddela rikets ständer kännedora om let sätt, hvarpå frågan om detta företag blifrit från början behandlad, samt i och med letsamma om anledningen hvarföre oupphöriga ökade anslag. erfordrades. Att denna edogörelse blottat en snart sagdt exempellös genmäktighet och den största otillförlitliget i uppgifter hos den, som haft sig företasets utförande anförtrodt, är sannerligen icke tatsutskottets fel, och någon annan tillämpning f sin framställning har statsutskottet icke jort,. än framhållit de ådagalagda fakta såom ett varnande exempel på vådan att anisa medel till allmänna företag, utan attdeas omfång och beskaffenhet blifvit genom oggranna föreskrifter strängt begränsade och estämda. i Kan i denna sak någon förebråelse göra tatsutskottet, så skulle det möjligen vara den. tt utskottet lemnat obegagnadt det tillfälle rundlagen kan ha erbjudit till anställande at äfst för ett afsteg från formerna, som i dess edogörelse antydes; men ingalunda k:n med ingaste fog påstås, att utskottet i något afsende gått utöfver sin befogenhet, såvida man ljest anser nationens ombud berättigade at: rfora buru nationens medel anvär das, Har vid behandlingen af detta ärende hos tänderna något otillbörligt förelupit, så är det erkligen det sätt, på hvilket. hr Kleen ansett g tillständigt att upphäfva sig till domare i gen sak — att mot ett rikets ständers utskot: ramkasta tillvitelser, hvilka vi helst undvika tt karakterisera, och att slutligen gifva tillänna buru han, hr Kleen, högeligen ogillar ela utlåtandet,. Det torde för öfrigt ickt ara helt och hållet ur vägen att anmärka. RANA ER ET STENS EEE AE y i den tiden var dansen, denna rörelsernas oesin, hvad den bör vara, för att göra sig ärd detta namn. Just då solen hade tänkt