Aftonbladet – 4 oktober 1860, sida 1

ligen förhöll sig med bibliotekets innehåll kan jag icke säga, men det vet jag att otroliga summor voro nedlagda på dess yttre utstyrande och att grefvinnnan Du Barry kunde läsa i böcker, hvilkas inbindning hade kostat flera tusen francs. I hennes rum funnos äfvenledes taflor af Rafael och andra stora målare. Hennes sofrum; tapetseradt med blått sammet, hennes salong. matsalen, kabitteterna— öfverallt fanns en mängd dyrbara saker, bild huggerier, målningar af de största mästare, både då lefvande och. äldre, af åtskilliga skolor... Luciennes var, enligt allas mening ett litet trollpalats. Slottet var nemligen litet och såg ännu mindre ut derföre att alla tillhörande byggnader, bostäder för betjeningen, stall o. s. v. lågo långt ifrån slottet och så att de ej syntes derifrån. Det låg således alldeles ensamt, midt uti den ej heller stora, men af Le Nötre väl anlaggda och inhägnade park, omgifvet af väldiga, gamla träd, i en djup och möjestätisk stillhet och otillgängligt för hvarje obehörigt och nyfiket öga. Det låg nästan en magisk tjusning öfver detta slott och dess omgifning, hvartill i ej ringa grad bidrog den högst egendomliga stil, hvari det var bygdt. I Ludvig XV:s tid hade grefvinnan Du Barry haft sin egen musikkår, hon likaväl som konungen. Hon älskade musik och höll derföre ännu några få musikanter, som de förbifarande ofta hade nöje af att höra; ty vägen från Versailles till Marly gick tätt förbi parken, hvilken låg emellan denna landsväg och Seinen. Dessa musikanter spelade i afton på terrassen utanför träcgårdssalongen, och mest engelska melodier, till ära för festens drottning. Småningom och nästan omärkligt öfvergick musiken till angläser; dessa toner voro oemotståndliga, och en improviserad sommarbal anordnades snart af den danslystna ungdomen. Herrarne förde damerna till menuetter och quadriljer; snart dansade alla som fötter hade att gå med, och öfverallt såg man blott leende, glada gestalter i de behagligaste rörelser och ställningar —