Aftonbladet – 3 oktober 1860, sida 3

ständer äfven intaga ett yttrande, som fällts inom utskottet vid denna frågas behandling (sid. 24), satt — såsom orden lyda — genom det gedigna och storartade byggnadssätt, hvarför nationalmuseibyggnaden utmärkte sig, skulle byggnadsehefen, om ock sådant ou ej erkändes, förvärfva sig ett ärofu lt minne hos efterkommande — en åsigt, som utskottet hvarken vill godkänna eller bestrida; — så torde det tillåtas mig här yttra om hela utskottets utlåtande den tanke, att om det icke bland våra riksdagsannaler kan komma att tillerkännas något utmärktare rum för sans, oväld och värdighet i skrifsätt så kommer det deremot alltid att framstå som ett lysande prof på huru långt man kan gå, när man vill begagna sin oantasilighet inför lagen i att öfverskrida grän-. serna för sin af densamma utstakade verksamhet: Ehuru jag således högligen ogillar hela utlåtandet och det sätt hvarpå statsutskottet framburit denna sak till rikets ständer, såsom vanställande verkliga förhållandet, i stället för att reda och belysa detsamma; så biträder jag likväl hvad utskottet till slut hemställt, nemligen att rikets ständer måtte anslå 380,000 rdr rmt att under nästa statsregleringsperiod, : mån af behof, enligt K. M:ts disposition, från rikssäldskontoret utbetala. Likaledes biträder jag hvad statsutskottet föreslagit med afseende på öfriga ar beten, dock så, att orden en kemite af derifrån utgå, i likhet med högv. presteståndets beslut. Allmänna hypoteksbanker. Då frågan om inrättandet af en sådan bank snart åter förekommer till behandling hos riksstånden, hafva vi ansett oss böra i sin helhet meddela ctt par af de yttranden, med hvilka hr Lallerstedt vid frågans första handläggning nom borgareståndet bemötte de mot komitesades förslag der framställda anmärkningar. Som man vet, var det inom borgareståndet, som berörde förslag uppväckte det starkaste motståndet. : I anledning af några talares yrkande att frågans afgörande måste uppskjutas till nästa riksdag, yttrade hr Lallerstedt: Man kan icke underlåta att göra vissa betraktelser, då man jemför det sätt, hvarpå man nu vill bebandla denna fråga, med borgareständets behandiingssätt vid förra riksdagen af frågan om tolf mil:iopnerslånets upptagande. Om någon då bade yrkat att frågan skolat återremitteras eller uppskjutas, tror sg icke att det hade blifvit särdeles väl upptaget. Hvad kan orsakes vara, att intresset då var så lifligt, medan det nu synes så iioga. Det må ursäktas mig, om jag ej kan finna någon annan förklaringsgrund, än att den fråga, som då behandlades, särmare rörde ståndet. Det har blifvit upprepadt af en talare, som icke alltid plägar med välbehag upptaga regeringens framställniogar, att regeringen borde afgifva en fullständig proposition och icke, såsom skett, endast en skrifvelse, hvari blott uttryckes ett gillande af förslagets allmänna bestämmelser; och yrkar samme talare att rikets ständer icke borde fatta något beslut om förslagets antagande, innan de emottagit en kongl. proposition i ämnet. Man bör akta sig att uppställa satser, som vid ett annat tillfälle kunna komma illa till pass. I ekonomiutskottet har nyligen förevarit en annan stor och vigtig fråga, som inom kort: blir sföremål för ständernas bebandling, aemligen frågan om universitetets i Upsala flyttning till hufvudstaden. I afseende på den medicinska :akultetens flyttning är förslag utarbetadt af en komite, men detta förslag har komnit till rikets ständer icke i sammanhang med någon framställning från K. M:t, utan till följd af enskild motionärs derom gjorda. yrkande. Vill man nu äfven undanskjuta frågan om universitetets flyttning? Jag tror det icke. Jag kan icke upptäcka annan anledning till det motstånd, som inom detta stånd möter nu sfrågavarande förslag, än jag förut uppgifvit. På uristande sakkännedom lärer man icke kunna skylla, sedan en talare förklarat, att det är hos detta stånd om de största insigterna och den rikaste erfarenheten i finansiella ämnen finnas. Jag ämnar här icke uppträda till försvar hvarken ör chefen för finansdepartementet eller för statsrådet Malmsten; jag vill blott försvara mina egna påståenden. Hr Hierta vidhåller, att den af honom gjorda kalkyl, angående priset å hypoteksföreningarnes obligationer, är riktig. Med anledning h:iraf tillåter jag mig erinra om hvad jag redan den 15 Februari, vid bebandlingen af en annan fråga, yttrade, nemligen att det alls icke går an att, vid jemförelsen mellan priset å statens obligationer och hypoteksföreningarnes, taga medelvärdet af de seduares noteringar, då bland bypoteksföreningarnes obligationer många tillhöra äldre lån. Priset å de derför utgifna obligationer närmar sig till pari, i samma mån tiden för deras slutliga inlösen ligger i: ärmare. Detta är ju alldeles solklart. Samme talare har genom en regaula de tri sökt visa, att en jemförelse emellan hypoteksföreningarnves obligationer och de för statslånet utgifna obligationer icke skulle utfalla ofördelaktigt för de förra. (4: 4, — 87: 105,.) Men i denna uppställning ingår en oriktig facwr. Hvad är det, som bestämmer kursen å obligationer? Naturligtvis den ränta, som utlofvas åt innehafrarne. Det är sannt att hypoteksföreningarnes obligatioocr löpa med 4 procents ränta, men det återstår att upplysa, hvilka svenska statsobligationer det ir, som gifva 4, 4 ränta. Jag åtminstome känver ingen annan ränta å dem än 4!l, 4. Uppställningen torde således till en början böra försndras derhaän, att den blir 4: 4!,, 87: X, hvilket skulle göra ett värde för X af 97, 4, således betydndrö än 1054. Sedan vi kommit så långt i stälinivgen, att vi hafva första och andra tererna riktiga, återstår att äfven justera tredje terex i anualogien, d. v. s. 87. Det är latt att ådasalägga huru oriktig denna siffra är, så vidt den al: ongifsa det verkliga priset å bypoteksföreninsaruea obligationer af sednare serier. Ingen torde uwra bättre i tillfälle att i detta afseende meddela upplysningar, än den verkställande direktör i en en-kild bank, som här finnes tillstädes. Han skall sätert kunna upplysa till hvad kurs man kan erhålla dem. Jag tror att man under den sednare tiden bar söpt dem under 80 KH. Jag har här ett äldre numuser af Börsen-Halle, i bvilket svenska statslånet fines notera it till 987, men de sednaste serierni af ypotekslånen till endast 85. Detta utvisar ett ganska ;:ördelaktigt förhållande, hvad de sednare angår. Men det finnes en annan omständighet, hvartill man r lägga märke. Om en eentral -hypoteksbank nu ke kommer till stånd, måste föreningarne ovilkorgen sjeliva-upptaga nya Jån. Hurudan tror man noteringen då skall blifva? Det synes, som man har alltför mycket förbisåge kiluaden mellan en hypoteksbank och vanliga han lelsbanker. Skilvaden är dock så väsendtlig, att de kunna betraktas såsom hvysrandras antigoder. Då den na bör operera, har den andra att hålla sig stilla. Jnder krisen äår det som handelsbankernas verksamnet bör vara störst; under fördelaktiga konjunktuerna deremot bypoteksbankernas. De förra böra sara elastiska, råttande sig efter de vexlande förbål: andena inom affärsseriden; inom de andra bör allt vara regleradt och på förhandt bestämdt. Handelsp;ankerna få gifra och taga den ränta, som omatänligheterna betinga. Hypoteksbankerpa böra ej uppaga lån, med mindre räntefoten för tillfället är förlelaktig. Jag skulie kunna yiterligare genomföra lenna skilnad, men det sagda må vara tillräckligt. Töm RR Vad hdn leg RR RTR