Aftonbladet – 3 oktober 1860, sida 3

kommer att understiga 1,730,000 rdr rmt, och om än den ansenliga skilnaden mellan dessa belopp : viss mån förklaras genom ökåde pris å mMaterialie och arbete, så kan dock detta gälla blott till en del, men i öfrigt fiones härför icke någon annan förkla: ringsgrund än de af byggnadschefen efter år 185( vidtagna förändringar i den då fastställda byggnads planen, likasom det dyrbarare byggnadssätt, sum blif. v.t användt. — Utskottet vill väl ej betvifla bygg Hadschefens uppgift, att vissa af de anmärkta afvikelserna från de godkända ritningarne tillkommit på K. M:ts befallning; — men då emellertid utskottet vid efterfrågan i kongl. ecklesiastikdepartementet ej kunnat erfara att något kongl. bref, med föreskrift om sådan ändring, blifvit till byggnadschefen aflåtet måste utskottet, tilldess ett motsatt förbållande blif: vit ådagalagdt, antaga att byggnadschefen lyckats utverka H. M. konungens godkännande af de vid tagna förändringarne, utan att ärendet i behörig ordning blifvit inför K. M:t i statsrådet föredraget., — Som slutsats häraf yttrar utskottet (sid. 22): och är det utan allt tvifvel, att den uppkomna tillökningen i kostnaderna för nationalmuseibyggnaden till en vä sendtlig del härrört af det dyrbarare byggnadssätt. som — i strid emot de godkända kostnadsförslager och tvärtemot K. M:ts föreskrift att utgifterna borde inskränkas inom de af rikets ständer. anslagna tillgångarna — byggnadschefen egenmäktigt tillåtit sig att använda., Dessa obestyrkta tillvitelser och framför allt den för mig i bög grad förnärmande insinuationen, som skulle jag på enskild väg sökt förskaffa mig H. M:t konungens godkännande af de vidtagna förändringarne, tillbakavisar jag såsom i högsta måtto obefogade. Trots alla efterforskningar, har dock ut skottet icke lyckats ådagalägga att jag tillåtit mig vidtaga andra ändringar i byggnadsplanen än sådana, som grunda sig på af H. M. konungen godkända ritningar. Egentligen inskränka sig dessa föräadrinsar till en enda eller anordningen af bufvudingånsen, enär omplaceringen af norra och södra flyglarna icke utgör någon egentlig förändring i planen, icke heller kunnat medföra någon ökad kostnad. Då Hans Maj:t icke var fullt belåten med den portal, som fanns å den primitiva hufvudfagaden och tit Stöler icke heller sjelf var rätt nöjd dermed, företog han sig att omarbeta densamma. Sålunda uppkom portiken framför vestra midtelbyggnaden, hvilken, efter några förändringar, af konungen gillades. De bref från tit. Stäöler, rörande denna sak, som i arkivet förvaras, upplysa fullkomligt verkliga förhållan det med denna förändring. Sedan denna ritning blifvit af H. M:t nådigst godkänd och af departementscbefen undertecknad, utgjorde densamma fö: mig en fullständigt gällande föreskrift vid by, nadens utförande. Sådant är rätta sammarsianyet med denna förändring, hvars tillkomst dock s stsutskottet tillåtit sig, tvärtemot hvad handling arne upplysa, lägga mig till last såsom en sjelftagen myndighet. Hvad åter det dyrbarare byggnadssättet angår, som jag, enligt utlåtandet, egenmäktigt skulle bafva tilllåtit mig använda, så ligger detsamma föreskrifvet uti de af H. M:t konungen stadfästade ritningar, så väl hvad den yttre stenbeklädnaden beträffar som den mvändigt använda marmorn. Kongl. brefvet af den 12 Oktober 1850 föreskrifver tydligen att jäg vid arbetets utförande egde att ställa mig snämnde ritningar i sin helhet till efterrättelse. Men utomdessa ritningar ådagalägger den dem åtföljande skriftliga förklaring deröfver samt flera Stälers i arkivet förvarade bref detta ändå bestämdare. Ionan tit. Stöler uppgjorde sitt projekt i detalj, besökte han Carlsborg, för att närmaretaga kännedom om kalkstenens användbarhet som beklädnadsmateriel. Möjligheten deraf, med hänseende till kostnaden, berodde åter på de af kaptenen Carlsund konstruerade hyfvelmaskiner och resultatet deraf, som utföll särdeles tillfredsställande. Hvad marmorn invändigt beträffar, så, utom hvad ritningarna antyda, innehiller beskrifningen fullständig uppgift på . hvilka marmorsorter, som borde begagnas, på det att museibyggvaden skulle hafva att uppvisa de förnämsta slagen deraf. Ty en sådan byggnad bör sjelf utgöra en konstprodukt och icke blott ett magasin fir konstsaker. Efter dessa föreskrifter rättade jag mig äfven, då sedermera beställningen gjordes i Carrara. Möjligheten för dessa marmorsorters anskaffande, hvad kostnaden beträffar, berodde åter på de låga priser, som händelsevis då voro för banden, till följd af det pågående kriget och deraf härrörande brist på beställningar från andrä håll. I närvarande stund skulle kostnaderna derför uppgå till nära dubbelt. Vårt museum eger emellertid i denna samling af kölonner oeh basreliefer m. m. konstsaker af högt värde, utgörande på samma gång delar. af arkitekturen... Om jag således, oaktadt ord :;delseh i det nyss nämnda nådiga brefvet och de här anförda föreskrifterna, ändock tillåtit mig ett sämre eller mindre varaktigt byggnadssätt, t. ex. att begagna rappning å ytterväggarna i stället för stenbeklädnad, så hade jag med skäl gjort mig förtjent af den tillvitelse för egenmäktighet, som utskottet nu tillåtit sig mot mig framkasta. Men obefogenheten framstår kanske först i sin rätta dager, då utskottet företa ger sig, i fortsättniogen af utlåtandet, att meddela mig föreskrifter i hvad jag som arbetschef haft att iakttaga, blandade med nya tillvitelser om sjelftagen myndighet m. m. Utskottet synes härvid. bafra förgätit att jag af H. M. konungen emottagit det ansvarsfulla uppdraget att leda museibyggnaden, äfvebsom de härför nödiga föreskrifter. Jag kön således ieke inrymma statsutskottet någon slags rä tighet att meddela mig sådana, långt mindre att mot mig och mina åtgöranden i denna sak framkasta för mig förnärmande beskyllningar. Utskottet gör sig på sådant sätt förfallet till just det fel, som utskotttet velat tillvita mig, eller en alltför sjelftagen myndighet. Det: finnes mig veterligen ingen enda bokstaf i grundlagen, som medgifver utskottet någon rättighet att tillvälla sig en sådan myndighet öfver kronans embetemän. 30:de riksdagsordningen utstakar i detta hänseende de gränser, öfver hvilka utskottet icke eger att gå; men den synes hafva fallit i glömska vid behandlingen af hela denna fråga. Utskottets ådagalagda tendens i ofvannämnda riktnig är af så mycket betänkligare beskaffenhet som, om den icke hejdades, vi lättellgen derigenom skulle kunna återbringas till likhet med en period i vår politiska historia, söm vi hafva alla skäl att icke önska oss tillbaka. Äfven om något vore att anmärka mot mig såsom ledare af museibyggnaden, så tillkommer det Vbkväl icke statsutskottet att härför tilltala mig, Nu är likväl förhållandet att, oaktadt allt hvad ntskottet bemödat sig, någon egentlig anfallssida i detta hänseende ieke kunnat uppletas, enär ouktadt alla de besigtningar och granskningar af r.ina tillgöranden vid museibyggnaden, som öfverintendentsembetet haft sig uppdraget att verkställa. detta embete dock hufvudsakligen icke kunnat yttra anpat, än att nationålmussibyggnaden blifvit med omsorg och besparing utförd; att de vidtagna föringarne varit till fördel för byggnaden, samtatt ng icke heller förekommit att underkänna de som af byggnadsebefen blifvit för byggnadens fördröjda verkställighet anfördas. Då statsutskottet naturligtvis måste fästa förtroende vid alls hvad af öfverintendentsembetet idenna eck blifvit yttradt, och icke heller någon anledning kan vara förhanden till den förmodan, att detta embete i någon mån för mig skulle vara partiskt; så anser jag mig, med åberopande såväl af ofvan anförde yttranden, somaf hvad jag i det föregåetide ådagalagt, fullt berättigad till det påstågåde, att af hela det digra, på 25 sjdor författade utlåtandet, med sina braskande ordställningar och mot mig riktade anfall och beskyllningar, ingenting annat återstår än utskottets egen obefogenhet-att på sådant sätt gå till väga. Detta lindrigast sagat; ty man bör med skäl kunnoa fordra, att ett rikets ständers utskott icke låter f.H, oto 11 lagt Att sällant förhicgen åå NM vn ban a s D