Aftonbladet – 3 oktober 1860, sida 2

Gustaf Wasa-festen i Utmeland. (Från Aftonbladets korrespondent.) I. Mora Strand den 30 Sept. på morgonen. Jag skyndar nu att fortsätta beskrifningen öfver gårdagens festlighet. Sedan bönen i kyrkan blifvit slutad, och de församlade så småningom hunnit ut derifrån, aftackades de utanföre på vägen uppställda trupperna, hvarefter hertigarne först och sedan sfterband de öfriga inbjudne begåfvo sig utaf till festlokalen, den stora och rymliga skolsalen, belägen ungefär midt i byn, mellan kyrkan och prostgården, der de ankommande på det mest artiga och förekommande sätt emottogos af värdarne för dagen, hr revisionssekreteraren Netzel och hr grosshandlaren Godeniug. I den stora salen, der flera bord voro på ett verkligen luculliskt sätt dukade, och der de utsöktaste läckerheter, i de flesta fall ovana gäster på denna tarfliga ort, satte vännerna af ett godt bord i liflig rörelse, samlades nu omkring 100: personer, hvilka blifvit till dejeunern inbjudna, och utanföre i det fria samlades en ännu större mängd, för att åse huru den med mycken kostnad och möda från bufvudstaden medförda anrättningen skulle föräras. Från skolsalens södra fönster har man utsigt öfver en öppen plats, som sträcker sig ända ned till sjön, och hela denna plats var uppfylld af dalfolk, hufvud vid bufvud, hvilka med undrande blickar sågo upp till fönstren. Närmast intill huset var musikkåren uppställd, och längs nere vid sjön voro laddade kanoner i ordning för att vederbörligen ackompagnera fanfaterna vid de kungliga skålarne: Bland de inbjudna märkte man naturligtvis äfven de deputerade från Dalasocknarne, och främst bland alla de närvarande dalkarlarne ådrog sig riksdagsmannen Liss Lars Olson uppmärksamheten genom sin ståtliga figur och sin obesvärade hållning. Men äfven bland dem utaf dalkarlarne, som icke sett eller varit i hufvudstaden, och ännu mindre vid hofvet, såg man ståtliga och äkta nordiska gestalter, bvilka obesvöradt trängdes ibland den uniformerade och galonbeprydda krets, som närmast omgaf bertigarnes personer. Bland dessa torde särskildt böra nämnas en Morakarl från Fernäs by, vid namn Såsser-Anders, som förde sig och samspråkade med de högsta och de höga personerna, som om han varit på hofvet i all sin tid. Seden den första brådskan; hvilken alltid finnes vid en frukost eller middag. blifvit vederbörligen undanstökad, h wecer det den mest obesvärade frihet rådde runt Omkring, äskades ljud, och fraråträdde revisionssekreteraren Netzel samt föreslog ! !is riga ordalag skålen för H. M:t konungen, hvilken dracks ander fanfarer .och styckeskott samt ett sexfaldigt burra utaf de inuti salen församlade,