des af Hedström, C. A. Larsson och flera andra. Ola Jönsson deremot uppträdde till försvar för utskottets åsigter och framhöll att landtmätarne väl icke borde stå i sämre förhållande än alla andra tjenstemän, som erhållit förbättrade lönevilkor. Nils Pettersson anmärkte, att förhöjniogen i landtmäteriarfvodet icke bordt sträckas utöfver 25 procent af hvad förut varit faststäldt, i hvilket fall den blifvit motsvarig den löneförhöjning, som tilldelats andra tjenstemän, och såväl han som de öfriga talarne på samma sida, synnerligen OC. A. Larsson, framhöllo såsom väsendtliga klagopunkter vid landtmäteriförrättningar att skiftena icke med skyndsamhet afslutas, hvarjemte icke tillräcklig kontroll skulle finnas derpå att de icke vid karteläggningen åstadkomma flera egofigurer, än behofvet fordrar. Taxan borde för öfrigt sättas så, att den icke afskräckte från skiftens företagande. Resultatet blef, att betänkandet med ogillande lades till handlingarne, hvarefter Nils Pettersson väckte motion, att ståndet måtte till Kongl. Maj:t aflåta särskild skrifvelse i ämnet. Derefter biföllos utan diskussion statsutskottets utlåtanden n:ris 190 till och med 194, vid hvilket sednare C. A. Larsson särskildt anmärkte, att han så mycket hellre ville bifalla detsamma, som hr Schwan var motionär, och talaren ville att bondeståndet skulle undvika allt sken af-att söka utöfva vedergällningsrätt. Vidare bifölls konstitutionsutskottets memorial n:o 65 och bankoutskottets utlåtänden n:ris 42, 43 och 44. Konstitutionsutskottets memorial n:o 66 blef afslaget, och n:o 67 lades till handlingarne.