Aftonbladet – 3 oktober 1860, sida 2

som möjliggjort en sådan högtid vid Siljans stränder. rests Gustaf Wasa-festerna i landsorten. Vi börja i dag att efter landsortstidningarne redogöra för det sätt, hvarpå trehundraårsfesten blifvit firad i landsorten. Om dess firande i Göteborg berättar Göteborgsposten för förliden måndag: På vetenskapsoch vitterhetssamhällets vägnar höll domprosten Wiese!gren inför ett talrikt auditorium i mindre börssalen sistl. lördag ett minnestal öfver den store stiftaren af Wasadynastien. Talaren framhöll såsom .anmärkningsvärd den omständigheten, att seklernas sextionde år så ofta varit skandinaviska konunpgars dödsår eller att åtminstone då ännu sorgdrägt burits med anledning af någon konungs frånfälle, och anförde en serie af exempel derpå. 3 Hvad beträftar den 1560 aflidne sveakonungen, så fästade talaren, förutsättande att hans historia var bekant för de tillstädesvarande, isynnerhet uppmärksamheten på hvad han verkat och åsyftat såsom kyrkiig reformator. Såsom bevis på att målet för hans sträfvande i detta hänseende var en reformation i anda och sanning, och icke en blott yttre, egnad att befrämja politiska intressen och kunglig maktlystnad, uppläste ban tvenne särdeles karakteristiska bref från Gustaf Wasa till de begge män, som kunde sägas stå i spetsen för de tvenne mot hvarandra kämpande religionspartierna, nemligen biskop Brask, den gamla lärans förkämpe, och erkebiskop Laurentius Petri, den nyas. Doktor Wieselgren anmärkte huru ur dessa skrifvelser konung Gustafs akt-! ning för församlingens rätt och hans ogillande af presternas anspråk på ett medlarekall mellan Gud och menniskorna på det klaraste framlyser. Han uppläste äfven, efter att sjelf: varmt och vältaligt ha framhållit den tacksamhetsskuld, hvari svenska folket står till den store konungen, Geijers sköna skaldestycke Gustaf Eriksson Wasa?. Talaren begagnade derefter tillfället för att framhålla Gustafs ättling, Carl X Gustafs förtjenster om Sverge och särskildt om Göteborg, samt uttalade den förhoppningen att åtminstone inom ett årbundrades förlopp en bildstod af denne förste måste visa Göteborgs erkänsla för den, som först insåg att det var denna stad och ingen annan, som borde blifva det förenade Skan dinaviens hufvudstad. Det herrliga vädret — vackrare än man under månader sett härstädes — hade till Gustaf Adolfs torg utlockat en ansenlig menniskomassa för stt afhöra de fosterländska sånger, som der från piedestalens till Gustaf Adolfs byst trappor utfördes af högre ele entarläroverkets ungdom under anförande af dess sånglärare, direktör Sandström. Sången bö jade med Heffners h rrliga jubilarsång ?Låt dina portar upp!? och slutade med Lindblads nationalsång ?Ur svenska hjertans djup?. Ett lefve utbragtes för den store Gustaf Wasas minne, och ett för det älskade fosterlandet. Efter denna enkla, men högtidliga minnesfest åtskildes de församlade. De publika festligheterna för dagens högtidlighållande inskränkte sig för öfrigt till en festrepresentation? å Nya teatern, hvarest Michalska sällskapet för omkring 800 personers publik gaf Pontins från vers till prosa öfverflyttade ?Agda?, omdöpt till Gustaf Wasa och biskop Brask?. Mosaiska församlingen deltog äfven ifiranrandet af dagens högtidlighet på det sätt, att i predikan i synagogan afhandlades dagens fosterländska betydelse. — Göteborgs Handelstidning för förliden lördag innehåller, med anledning af. dagens betydelse, en ledande uppsats, hvari tidningen, efter att ha frambållit Gustaf Wasas stora förtjenster om bildandet af en svensk nationalitet, yttrar: Många stormar hafva sedan dennna tid öfvergått våra bygder, och mer än en gång har Gustaf Wasas skapelse varit hotad med förstöring, men vi hafva lyckligt genomgått dem, och hvad vi förlorat i extensiv, hafva vi vunnit i intensiv kraft. Den nationalitet, som hufvudsakligen genom honom blifvit bildad, är dock nu på väg att uppgå i en mera omfattande: den skandinaviska, gentemot hvilken den sjelf skall en gång framstå såsom provincialism, likasom efter nya århundraden äfven skandinavismen skall uppgå i en högre enhet. Sådan är utvecklingens gång, men under alla dessa momenter böra vi dock vörda hvar och en, som uppfyllt sin tids och sin kallelses kraf, och bland de stora namnen i svenska häfdens hjeltegalleri strålar i detta fall näppeligen något mera lysande än namnet af Gustaf Eriksson Wasa. I Carlstad firades dagen af dervarande läroverk med ett af lektor Frykholm hållet minnestal samt med afsjungandet af fosterländska sånger. UTRIKE et