Aftonbladet – 1 oktober 1860, sida 2

I Adolt Fredriks kyrka tog kyrkoherden okdahl till utgångspunkt 2 Konungab. 17 kap. 7—41 v. och visade, att vid Gustaf Was:s ramträdande var vårt sambälle liksom hela rår verkdsdel besväradt af tvårfri 18 varandra... Gu V slott frå främmande konunr ryck, tan äfven från påfvedömet och prestväldet, nen -såsom sjelf: bögättad adelsman kunde an ej krossa adeln; såsom kohung Christiau rade ämnat, ehuru dennes planer besuddlades ich förvrängdes genom despotisk galenskap och rild febefyra. Möh, dessa fullföljdes sEdernera af Gustaf Wasas on Carl IX, ehuru cke heller denne hann att sätta kronan på rerket; hvilket ingen dödlig vet här det-bl: yjordt; ty ännu kastar mycket mörker sina reda slågskuggor öfver oss och ännu låt våld eeh godtycke oss i flera hädseende: sänna tryckningen af sin jernhand. I Ladugårdslandskyrkan talade kyrkoherden Dändsten öfver Davids: Ps 103, v. 1—18 och kildrade befrielseverket såväl i afseende på let börgerliga samhället som särskildt genor srossandet af det andliga förtrycket och bivelns utgifvande på modersmålet, och hemade deraf anledning för församlingen et acka och prisa Gad-för den nåd han geno: sitt redskap bBevitåt vårt land. Ingångspsaln n:r 434. I Catharina kyrka inledde komminister Iynell: sitt föredrag med Davids Ps. 8, oc! betraktade i öfverensstämmelse dermed, här Herren i sin visdom leder folkslagens och mendiskornas öden och huru han uppenbara: sin kraft uti det förgängliga jordiska på mång faldigt sätt och särskildt genom de störa mät han sänder såsom härolder och ledare för hela nationer och tidsåldrar. Talaren skildrade Gustaf Wasas tidehvårf såsom i allmänhet reformatöriskt och Gustaf sjelf såsor i all: riktningar grundläggaren af en ny så kerbas Ordning i vårt land, den, som förs gjort Sverge till ett fullt ordnadt samhälle en fullt medveten, utpräglad och samman: hängande nationalitet. Talaren dröjde sär skildt vid bang förtjenster om reformation: verket och bibelöfversättniögen. Ingångs psalm n:r 270 v. 4, 5. I Maria kyrka talade hofpredikante: Levi öfver Davids-ps:289, v.: 2)—27 och framhöl Gustaf Wasas dubbla storhet såsom statsma och kyrklig reformätor samt erinrade dervi om sammanhanget och vexelverkan mellai den -borgrliga och den kyrkliga reformatiö nen. Efter en bön om nåd och kraft frå: ljusets Gud åt den, som innehar och den som framdeles skola beträda Wasatroner afslutådes föredraget med följande verser! : Trehundra år i dag ha flytt, Sen. han togs bort från jorden, Den store kungen; men på nytt I dag han vår är vorden. Han lefver upp hos oss igen I minnet och välsignelsen, Den störste kung i norden: Till oss ännu han skådar fer, För gamla Sverge heder. Sitt föredöme oss han ger I mannaåtro och beder. Än Sverge ligger der det låg, Och än hos oss bor manlig håg, Som folkets .väl bereder. O Gud och Fader, stöd vårt land, Vårt Svenska folk bevara! Sträck öfver oss din allmaktshand I all vår nöd och fara! Låt kärlek, tro och hopp och dygd Än bo uti vår Wäsabygd, Att folket ditt må vara! I Johannis kyrka talade komminister von der Burg och uti Kungsholmskyrkän hofpredikan: ten Sundel, om hvilka föredrag vi icke ärc i tilifälle att lemna något meddelande. I Tyska kyrkan-tog sig kyrkoberden dokto Rohulieb af 2 Krönikoboken 9 kap. v. 1— anledning till en vältalig och gripande fram ställning af dagens betydelse. Gustaf Was: är i flera afseenden jemförlig med Salomo denna dag ,pröfvas hans visdom icke af er förståndig menniska blott, en trehundraårig erfarenhet ställer till honom frågor efter han visdom. Tacksamt böra vi erkänna de stor välgerningar Gud bevisat oss genom honom Han har gjort mera än ryktet kunnat förtäljå han förtjenar namnet den Store långt mer: än måpgen, som i allmänna historien, der har stundom kortare omnämnes, prisas, fastän de erfarenheten har jäfvat samtidens vittnesbörå — Salige äro dina män, Sverge, ty han, di hjeltekonung, har -beredt digden skönast skätten, en lagbunden frihet. Salige äro Gud: tjenare, ty Gustaf Wasa här befriat oss frår .påfvedömets villfarelser och missbruk, — mel äfven hjelpt till att behålla kyrkans enhet, det han afvisade den förvuftsdyrkan, som vill kömmå med vederdöparne, äfven bär stad gade han lagbunden frihet. Men icke honoh skole vi prisa; det skulle ban ej velat, ty har erkände i sitt afskedstal till stäfiderna sin: ofullkomligheter; han visar deruti sjelf til Gud, som satt honom till en konung. Vi mi synnerligen derföre prisa och tacka, att Guc bevisas derigenom, att han älskar sitt Israel Höga Norden; Herren är vår konung. Mer vi få äfven bevara de terrliga skatterna, oc! iyssna till hjeltekonungens sista uppmaning att vara enige. Då allenast kunna Vi rätt bedj och tacka.-— Ingångspsalm n:r 302. I -Danviks kyrka förrättades gudstjensten a kyrkoherden Sandmark. MHospitalsdirektione: med öfveroch underståtbållaren i spe:se ock inrättningens samtlige tjenstemän begåfy