Aftonbladet – 17 september 1860, sida 3

som jag ännu vore ungkarl. Clemence är i det hela ett godt barn; imorgse behandlade hon mig som en disktrasa; men säkert kommer hon att ångra sig, och då håller jag mig framme. Sagdt och gjordt; i qväll spelar jag Henrik den fjerde, jag återeröfrar mitt rike. Det kan åtminstone vara lika intressant som att resonnera om salig Klopstock med fru Javerval, Den lättsinnige unge mannen le unade sin 9 Ng plats, ställde sig framför en spegel, ordnade sin cheveiyr och fattade sin hatt. Jag följer med er utv, sade Sordeuil, som, då han märkte att dramen närmade sig slutet, ville undvika ett nytt samtal med Leopold. Då de båda hjertevännerna aflägsnat sig, rusade studenten fram ur sitt gömställe, flög ner för trapporna, hoppade upp i en hyrvagn och följde efter kabrioletten, i hvilken hans bror tagit plats vid sidan af dEpernotz. Då de hunnit fram till boulevarden, öfvertygade han sig att vagnen, på hvilken han spionerade, tog af till venster, och fortsatte kosan bakom la Madeleine?. Genast lät han vända och körde allt hvad hästarne förmådde till Provencegatan och dEpernotzska hotellet. V. Ovanliga och farliga situationer bringa understundom karakterer, som i vanliga fall visa vankelmod, till en höjd af djerfhet och beslutsamhet, för hvilka alla hinder måste vika. Det broderliga förtroende, Leopold erhållit, och det samtal, af hvilket han dock blott kunnat uppfatta en del, elektriserade honom, på samma gång som han bittert kände att enljungeld förhärjat hans unga hjertas rosengård. Att han, just han varit den som lemnat ormen fri ingang till den med nästan vördnadsfull ömhet älskade broderns lusigård, låg red