Aftonbladet – 17 september 1860, sida 3

LÖRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet ooh Adeln. Öfverläggningen rörande lagutskottets förslag om bördsrättens afskaffande fortsattes från förmiddagen. För bifall till utskottets förslag yttrade sig hrr G. Cederschiöld, Dalman, frih. Armfelt och frih. A. C. Raab. För grefve Sparres reservation talade hr Printzenskjöld och grefve Sparre, samt för direkt afslag på utskottets, utan antagande af den sednares förslag, grefve Snoilsky. Genom votering blef slutligen utskottets förslag förkastadt med 34 röster emot 26, och det i reservationen framställda förslaget antaget. För diskussionen redogöres utförligare på annat ställe i bladet. Derefter föredrogs ekonomiutskottets utlåtande i Kommunalfrågan. Det bestämdes dervid att ärendet skulle på så sätt behandlas, att ståndet först skulle uttala sig öfver 1:sta och sedan vidare bestämma föredragningssättet för de öfriga. E Grefve E. Sparre, erhöll först ordet och framställde mot förslaget en mängd anmärkningar, sedan han likväl först förklarat att han icke hade något mot förslaget i dess helhet. Grefven ansåg att hvarje landshöfding måste vitsorda behofvet af en länsrepresentation. De. hufvudsakliga anmärkningarne voro följande: Förslaget vore allt för mycket detaljeradt, nog mycket systematiskt. Man hade kunnat bygga på det nu befintliga, utan att göra så stora omstöpningar. — Åtskiljandet af kyrkooch kommunal stämma vore betänklig, ty så många saker komma att behandlas vid kyrkostämman, att icke mycket finnes qvar för den andra. Kyrkorådets högre verksamhet skulle komma att neddragas genom de rent kommunala bestyr som man velat gifva detsamma. tskillnaden på stämmorna har ett nytt fel: emellan dem uppkomma tvister om hvilkens gebit frågorna tillhöra. De särskilda korporationerna äro för många, i städerna äro de redan nu 8, och det är omöjligt att finna en så outtröttlig man att han kan och vill vara med i dem alla. Norrmännens kommunalstyrelser hade bordt tagas till mönster, der finnas endast 2:ne särskilda korporationer — man borde gått ännu längre. och föreslagit en enda myndighet för besluts fattande. Man hade bordt lemna mera frihet åt kommunerna att sjelfva organisera sig, ty ständernas skrifvelse vid förra riksdagen afsåg mera en omarbetning af kommunallagarne för städerna än för landet. Komiterades förslag hade varit bra, om intet förut funnits — der gammal grund finnes bjuder klokheten att medgifva kommunen rättighet att inrätta sig sjelf, inom vissa gränser. En annan omständighet af vigt är att rösträtten och beskattningen äro byggda på gamla bevillningsförordningen; nu hafva ständerna antagit en ny, och förslaget passar icke in på den, således