Aftonbladet – 17 september 1860, sida 3

Ja, jag har redan talat om derbemma att jag reser. Dessutom hade jag i anledning af a lilla resa uppgjort en plan, en ren barnsighet. f pilvad för en-plan? Jag är siker på att min vackra kommendant sätter sig på fredsföt under min bortovaro och negligerar sin vanliga försigtighet. Vindbryggan kommer ätt ligga nerfälld, fällgallret uppe; med. ett ord: fästningen blir tillgänglig. Jag ämnade derföre, i stället att resa på allvar, komma igen då man minst väntade mig, i natt till exempel. Påfundet är gammalt som -gatan och nästan lika så korkadt som trähästen i Troja, det behöfver ni icke säga mig; men då man står utanför dörren, ville man gerna förvandla sig till en fluga, för att krypa in genom nyckelhålet: För resten räknar jag på omständigheternas makt: på natten, det mystiska, öfverraskningen etc. Det dröjde några minuter innan Bordeuil svarade. Hans stirrande ögon, hans pannä, som gick i vågor, bans darrande underlöpp talade om en inre strid, som ändade med ett af dessa våldsamma jag skall, genom hvilket, sedan det ristats i hjertat, man vågar lifvet, vågar allt på ett kort. Er plan anser jag vara den bästa,, sade ban slutligen, och enligt min åsigt bör ni sätta den i verket. ; Allvarsamt? Fullkomligt mitt allvar. s Ni tycker då icke att den har en bismauk af gammal melodram ? Alla qvinnor äro galna i teatereffekter. Sannt! Och då ni gillar den... Hvad riskerar ni dessutom ? Ni har alltid rätt, och dessutom är jag nog mycket pojke ännu att tycka om allt som stöteräpå äfventyr. Det förefaller mig riktigt