Aftonbladet – 8 september 1860, sida 2

Herr Trelan, afbröt hon tvärt den stela komplimenten — xvill ni göra mig en tjenst om jag ber er derom ? En-tjenst! utropade Leopold; som nästan växte af stolthet; sbefall min fru jag vore färdig att-löpa till verldens ända.... Så långt ämnar jag visst icke skicka er,, sade den unga frun och: försökte småle; jag väntar endast af er breredvillighet en promenad till operan.. gra! Jag flyger det första jag inhemtat edra befallningar.s Clemence teg nå: ra sekunder, helt tankfull. och ångrade måhända, då hon märkte det strålande uttryck :som : besjälade hennes nye tjenares ansigte, det steg: hon tagit; — men svartsjukan jagade bort hennes:grantlaga tvekan. Jag önskar bara få veta, yttrade hon; döljande sin förvirring under en genomskinlig mask af sorglös nyfikenhet, om herr dEpernotz är der. Studenten föll hufvudstupa nef ur alla siva himlar, då Han så snöpligt underrättades om att hans beskickning helt simpelt och enkelt rörde den gudomligas man. Och hvad befaller ni då att jag skall säga er man? frågade han halfgråtande. Ingenting, svarade den unga frun, fullt ut så illa till mods som den nedslagne budbäraren, svar blott så god och se efter om han finns der .. troligtvis sitter han i någon af logerna. Trelan gick, med samma känsla af bedrakn väntan, som en väpnare i fordna dar, vilken drömt att den ridderliga gulcsporren klingat på hans: häl, då han trådde dansen med sin sköna borgfröken i riddarsslen, och uppvaknar som simpel page. Sordeuil hade åter intagit sin gamla spejas