Aftonbladet – 7 september 1860, sida 3

liga tjenare i sanningens tjenst. (Forts.) Hypoteksbankfrågan. Vi anse oss böra här återgifva de vigtigaste delarne af de reservationer, som professor Agardh och hr Hierta fogat vid sammansatta statsoch bankoutskottens betänkande i hypoteksbankfrågan. Professor Agardh yttrar bland annat: Nyttan, att ej säga behofvet, af en centralisering utaf hypoteksföreningarne vill jag för ingen del bestrida, men jag anser fördelarne af denna centrali-sering icke vara så bevisade eller kunna så ådaga läggas, att man, såsom komiterade i 2 och 5 föreslagit, bör helt och hållet tillintetgöra alla de hittills varande hypoteksföreningarnes sjelfverksamhet. Hypoteksföreningarne hafva tillkommit och existera på grund af den ena statsmaktens uttalade önskningar och genom af den andra sanktionerade reglementen. Dessa på laglig och konstitutionel väg erhållna rättigheter skulle nu på en gång upphäfvas genom ett af båda statsmakterna uttaladt maktspråk, ty något annat kan man väl ej kalla föreskriften i 5, satt ifrån den dag, denna förordning blifvit offentligen kungjord, må ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles tillkommande hypoteksförening, än allenz den allmänna hypoteksbanken, utgifva tryckta eller graverade räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom på landet utlofvas. Ett sådant stadgande lemnar ett nytt bevis till de många på den ytterlighet, hvari den svenska lagstiftningen så lätt slår öfver. Ifrån att hafva lemnat en sambaällsinstitution för stor frihet och låtit den röra sig med för lösa tyglar kastar man på en gång tvärt om och tillintetgör helt och hållet denna frihet, derföre att den i ett eller annat afseende af bristande insigt blifvit mindre väl begagnad. lir rikshypoteksbanken organiserad på ändamålsenligt sätt och med insigt förvaltad, så lära de enskilda föreningarne finna med sin fördel förenligt att i densamma ingå. Är eller blir förhållandet ett annat, så böra de väl ej tvingas dertill genom att rent af förbjudas att sjelfve få taga hand om sina angelä genheter under af statsmakterna utstakade kontroller. Ledamöterna af komiten inom utskottet påstodo dessa tvångsstadganden vara rent af vitala för rikshypoteksbankens bestånd. Kan likväl ej denna bank utrustad som den är med en grundfond af staten och således uppträdande med nära nog hela statens kredit, förskaffa sig förtroende utan att derjemte förskansa sig inom privilegier och monopolier, så är att befara att den slutligen kommer att utöfva samma hämmande och förlamande inverkan på den enskilda företagsamheten som privilegierade samhällsinrättningar i allmänhet. r Som stöd för sitt förslag att förse. den nya banken med en grundfond af staten, hafva komiterade åberopat Norges exempel. Men samtidigt med den af konung och storthiog under den 18 September 1851 oktrojerade och med en grundfond af 2 millioner rdr försedda hypoteksbanken utkom. den äfven af båda statsmakterna antagna Loven angaaende Forrettigheder for Hypothekforeninger, hvis Planer af Kongen ere stadfestede. Den nya statsinstitutionen ansågs således här kunna ega bestånd i bredd med medtäflare från den enskilda företagsamheten. Statsmakterna böra, i min tanke, gå ganska varsamt tillväga vid beviljande af privilegier; det har sig lätt att bevilja sådana, men att blifva dem qvitt, när man börjar inse deras skadliga inverkan, är ingen lika lätt sak. Hr Hierta anför i sin reservation: Emot det förslag till författning angående en allmän hypoteksbank för riket, som de sammansatta utskotten i förestående betänkande afgifvit, får jag anmäla min reservation vid följande punkter: Vid S 1 och 2. Instämmande i den hufvudåsigt, som föranledt hela detta förslag, nemligen att upplåningar, som erfor 1ras för hypoteksföreningarne inom lande!, böra lättare och med mera fördel för iåntagarne kunna ombesörjas genom en gemensam sch central inrättning, än genom många särskilda, iframt den förra bhandhafves af en väl ordnad och ;mtänksam styrelse, kan jag deremot icke förena mig um föreskriften i 1, att denna inrättning ovilkorlien skall besörja all sådan upplåning, och i 2, att varje hypoteksförening, som hädanefter inom riset ildas, likasom hvarje redan bildad hypoteksförening ;r all den upplåning, föreningen hädanefter finner tt ändamål påkalla, skola vara tvungna att ingå äsocm delegare i den allmänna hypoteksbanken. va sidan synes denna föreskrift öfverflödig, emedan ict faller af sig sjelf, att om hypoteksbanken är så orättad att den hos de särskilda hypoteksföreningartue hvilka måste anses både eva rött och vara I stånd