Aftonbladet – 7 september 1860, sida 3

hade K. Maj:t dermed velat antyda att detaljerna af förslaget ej varit upptagna till särskild pröfning: och såsom af nämnde skrifvelse synes, hade K. Maj:t endest uttalat sig rörande sjelfva grundprinciperna. Vid sådant förhållande inskränkte tal. sig till att endast yttra sig rörande sådana bestämmelser, som stå i närmaste sammanhang med dessa principer. En sådan bestämmelse — och kanske den vigtigaste — vore den i 5Saf förordningen om en allmän hypo teksbank: att, sedan denna förordning blifvit kungjord, ingen annan hypoteksförening eller kreditinrättning må utgifva tryckta eller graverade, på viss årlig af betalning eller på uppsägning lydande, räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom på landet utlofvas. Man har anmärkt mot detta stadgande dels att det vore obehöfligt och dels att inskränkningen vore allt för mycket ingripande i den häfdvunna rätten att förfoga öfver sin egendom. I båda anmärkningarne ingår en viss portion sanning. Ty nog kan man säga att då hypoteksbanken måste vinna stort förtroende så skola de särskilda föreningarne gerna inträda i den ochicke vilja operera på egen hand, hvarföre stadgandet är obehöfligt. Icke heller kan det nekas, att förbudet innebär en inskränkning i friheten att upptaga lån hvarhelst och på hvad sätt man finner lämpligast. Men, denna fråga har, liksom alla andra stora sociala frågor, många sidor. Det händer, att det finns ä ena sidan olägenheter och å den andra fördelar. Båda måste då afvägas för att finna hvar öfvervigten af fördelar ligger. Det är af vigt att ställa sig midt i verkligheten och taga den i betraktande med dess goda och onda sidor. Här till exempel bör besinnas, hurusom de närvarande hypoteksföreningarne — huru bra de än må vara — följt en upplåningsriktning, som ej är gagnelig; hurusom deras fria isolering vållat anomalier och olägenheter, till exempel att en af dem håller på att negociera nytt lån, under det en annan ännu ej dragit in hvad den kontraherat Om och så ledes onödigtvis gjort täflan på utrikes ort. Huru skadligt hypoteksföreningarnes täflan verkat på landets kredit, synes ock deraf, att det svenska statslånet står under det norska i pris. Man bör också komma ihåg, att när det gäller att stanna den rasande farten af ett företag och flytta öfver den ienp riktig bana, så behöfves större kraft än att från början åstadkomma något. Dessutom, med bästa vilja att erkänna det enhvar förstår sitt eget bästa, kan ej erkännas den absoluta giltigheten af satsen, då mera omfattade ämnen komma i fråga. Om den iore organisationen af mera komplicerade inrättningar komma de flesta alltid att hafva ringa bekantskap; de fästa derföre sin uppmärksamhet blott vid de närmast liggande föremålen; och detta duger ej i mera invecklade förhållanden. Det är ej nog med hvad man ser, man måste äfven göra afseende på hvad man icke ser och hvad framtiden kan gifva. Utan att misskänna den goda viljan hos hypoteksföreningarne, vågade talaren dock ej motse deras inträdande så hastigt i hypoteksbanken, om detta öfverlemnades endast åt deras goda vilja. Stadgandet i 5 vore derföre en nödvändighet. Medgåfves för framtiden frihet åt andra inrättningar att utgifva tryckta obligationer, så skulle banken ej blifva i stånd att förskaffa större förtroende åt svenska Papper. En del hypoteksföreningars reglementen tillåta redan nu endast upptagandet af lån till visst belopp, och de som uppnått denna gräns ha måst hos K. M:t begära särskildt tillstånd att öfverskrida den. Dessa sakna således redan nu den ifrågavarande rätten, ty man besitter icke en rättighet, som man ej utan vederbörligt tillstånd kan utöfva. Hela vår banklagstiftning gör också en väsendtlig skilnad mellan skrifna och tryckta förbindelser. Talaren öfvergick härefter till de i hr Hiertas reservation uppställda beräkningar. Då reservanten i dem tagit hypoteksobligationernas medelkurs i Hamburg på det sättet, att han summerat alla priserna och dividerat facit med de särskilda seriernas antal, hade han begått det misstaget, att icke göra afseende på det olika värdet af obligationerna i mån af deras ålder: Mot reservantens uppställda beräkning, att hypeteksföreningsobligationerna i Hamburg stå i högre värde, i mån af deras räntefot, än sjelfva det första jernvägsstatslånet, anmärkte talaren, att eburu regula-de-tri-räkningen visserligen vore riktig, så vore dock grunden oriktig, hvilket han ville ex absurdo bevisa dermed, att om till och med det allra lägat noterade hypoteksföreningslånets pris tages till utgångspunkt, skulle ändock uppstå ett kapitalvärde å obligationerna, i jemförelse med jernvägslånet, af 102 procent. I alla tider ha siffrorna spelat en stor roll, slutade talaren, Pythagoras ansåg dem för verldens grund, kabbalistikerna ansågo dem för underbara. Än ha de varit ansedda för gudarnes verk, än för mörksens otyg. De ha varit föremål för beundran och förskräckelse, för tillförsigt och tvifvel, för hopp och fruktan. Så må de vara och alltid förblifva; men med ett vilkor: att de alltid äro trogna och omutliga tjenare i sanningens tjenst. (Forts.)