Aftonbladet – 6 september 1860, sida 2

Törs man fråga om ert rätta namn då? utropade hon. Mycket gerna, ty det är ett, som jag ieke skäms för. Min man är kapten Beamer, kapten Frederick Beamer från Nantucket; och jag uppehåller mig nu. för tiden i Newburgh på ett besök hos min syster, mrs Ellis, hvars man bar handel der, Jag reste i morgse med hans bokhållare Hiram till närmaste lastageplats — jag bar nu glömt namnet — dit några af hans varor kommit genom misstag. Systertrodde, att det skulle blifva en liten angenäm utfart för mig, men jag fick en så stark hufvudvärk — som jag ofta har — att jag beslöt stanna på gästgifvaregården och vänta tilla Hiram kom tillbaka. Det är hela historien. Och jag måste tillstå, att jag tyckte folket här i staden var det west artiga och förekommande jag någonsin träffat ut för — ifrån värden hela raden igenom. Men Gud skall veta, att jag icke hade för afsigt att ståta för dem med Jlånta fjädrar. Man må icke tro, att detta förtroliga prat var utan lyssnare, ty hvar och en väntade naturligtvis, att perlor och diamanter skulle falla från den sista talarinnans mun, liksom förhållandet var med den goda fåen i sagan. Då talet var slut, begrepo två eller tre af gruppen — bland dem mrs Wood först — hela sammanhanget. i Huru stor var icke mrs Benehs häpenhet, då bon vände sig från pianot och fick höra alla sina gäster tala i upprörd och högljudd ton! Snart förkunnade henne ett dussin röster det misstag hon begått, Hennes raseri och harm, då hon. slutligen kom underfund med att alla hennes omsorger, all hennes uppmärksamhet och gästfrihet blifvit bortslösade på bustrun till en sjökapten från Nantucket, hvars svåger var minuthandlare i närmaste stad, kände inga gränser, Hon, den aristo