Bref från Köpenhamn. Den 31 Augusti. Det är en sak, som icke kunnat undgå att härstädes ådraga sig den allrastörsta uppmärksamhet, att icke säga en ganska obehaglig, nemligen den animosgitet, hvarmed åtskilliga organer i Sverge ännu alltjemt behandla frågan om ett skandinaviskt förbund, det full-: komliga högmod, hvarrdied man der ser ner på de begge andra beslägtade nationaliteterna, och denna ultrasvenskhet, hvarmed man afvisar icke blott Norge, men äfven Danmark, nästan såsom stater under ens värdighet. Jag bar i ett föregående bref tagit till genmäle mot hela den uppskrufvade teori, enligt hvilken ett lands betydelse skulle ankomma endast på kapitlet sjökanoners, oeh jag har tillåtit mig hänvisa till det faktum, att hvad specielt angår Danmark, är detta land så rikt, att, i falldet ville samla kanoner i stället för att, som nästkommande Mars månad, betala kontant sina statslån, utan att de blifvit af långifvarne uppsagda, det ytterst lätt vore i stånd att späcka alla sina kuster med eldgap; jag vet icke precist hur mycket sill och torrfsk Norge skulle behöfva sälja för att i sin ordning uppnå den militära respektabilitys, som af vissa svenska politici uppställes som ett conditio sine qua non för att