Aftonbladet – 4 september 1860, sida 3

sr rr a a AR KRET RE gör naturligtvis att alla operationer afstanna tills ban anländer. Carlo Alberto, den sardinska propellerfregatt, som gått mellan Palermo och Messina, har åter hitkommit efter en kort frånvaro. Af alla frestelser, som kittla våra soldater från kontinenten, är ingen större än den att komma i besittning af detta vackra fartyg, och det är en oupphörlig veklagan öfver den stränga örder, som förbjuder all beröring med detsamma. Som besättningen och icke få bland officerarne ha temligen stor lust att få vara med om leken, föreställer man sig, att det skulle erfordra ganska liten öfvertalningsförmåga, för att komma i besittning af fartyget.. Men ordern är bestämd; vi stå på förtrolig fot med Piemont, och följaktligen ligger Carlo Alberto der inom sigte, men oåtkomlig. Äfven ha de sjömän, som öfvergifvit fartyget för att förena sig med oss, blifvit noggrannt eftersökta och tillbakaskickade till fartyget. Den 19 Augusti. Garibaldi återkom i går på morgonen från Palermo. Han dröjde blott ett ögonblick vid Faro och begaf sig derpå hit för att bese Queen of England och vidtaga sina anordningar. Med det vanliga lugn, som karakteriseJar Garibaldis dispositioner, var aftären med fJenfieldgevären snart uppgjord, och agenten fick en diger anvisning på prodiktatorn Depretis; som skall göra stora ögon, då han får se den. På samma gång gafs befallning att bevära ångfartyget. Personer utsågos, som fskulle utföra befallningen, och de grepo genast verket an. Allt detta uträttades i Queen of Englands kajuta på mindre än en halftimma, och omedelvart derefter gick Garibaldi, endast åtföljd af ceneral Tiärr, i land, för att begifva sig till Giardini, i närheten af Taormina, hvarest brigaden Bixio, den första i divisionen Tärr, var färdig att gå ombord. Innan jag redogör för de omständigheter, som stå i samband med: denna embarkering, måste jag säga några ord om Garibaldis bortovaro. Dr Bertani, hans välbekante agent i Genua, kom bit för att tillkännagifva, att de 6000 man, som skulle företaga expeditionen i de påfliga staterna, voro redo. Dr Bertani framförde sjelf underrättelserna härom. Eburu man vidtagit alla försigtighetsmått, för attinplanta den tron, att de 6000 soldaterna, likasom så många af deras föregångare, skulle afgå till Sicilien, fick man dock hum om deras verkliga bestämmelseort, och varma uppmaningar gjordes från Turin att ej inveckla Isakerna genom att bringa den påfliga frågan å bane innan den neapolitanska vore fullkomligt afslutad. . Dagen innan Bertani reste kom till och med Farini sjelf till Genua för att personligen uiverka detta, på samma gång som major Trecchi anlände med enahanda uppmaningar å konungens vägnar. Den förre kunde sannolikt göra blott föga intryck; ej så den sednare. Såsom jag ofta nämnt, hyser Garibaldi ett slags ridderlig tillgifvenhet för konungen såsom symbolen för Italiens enhet. Den enda invändning, som gjordes, var att det skulle medföra olägenheter för Piemont, om en expedition utgick direkt från piemontesisk mark ll de påfliga staterna. Man rådde således Garibaldi att föra de 6000 man till Sicilien och derifrån afsända dem... Dessa uppma -ingar gjorde verkan, men som disposittonerna voro, enligt förutgångna öfverenskommelser, beräknade för ett uppbrott från Sardinien och trupperna redan voro der, belöt Garibaldi begifva sig dit, för att se till hvad som var att göra. Anordningarne i afseende å valet af plats och allt öfrigt, som rörde samlandet och uppbrottet, hade blifvit öfverlemnade åt komitån såsom mera hemmastadd iförhållandena i Piemont. — Valet var ej lyckligt, ty Golfo dOrangio var väl afsides och säker, men erbjöd deremot icke någon lätthet att anskaffa proviant och vatten. Dessutom innebar organiseringen af de 6000 man, hvilken likaledes blifvit ombesörjd af komiten, icke de för framgång erforderliga elementerna. Garibaldi insåg detta genast, då han inspekterade dem, och detta bestämde honom för att för ögonblicket alldeles öfvergifva planen mot Romagna samt att begagna dessa 6000 -man till komplettering af företaget i söder. Omedelbart vidtogos anordningar för att öfverföra dessa trupper till Sicilien. Ett tusen af dem togos ombord på Torino och fördes rundtomkring ön till Taormina, dit äfven Franklin afsändes. Syftemålet var ingenting mer eller mindre än att taga brigaden Bixio i divisionen Tärr ombord och gå rakt öfver till Calabriens södra kust. Detta var en af de snab!a och djerfva rörelser som Garibaldi tycker om. Allas ögon voro riktade på sundet och vestra kusten af kontinenten, cch det var således just rätta ögonblicket att begifva sig till södra och östra kusterna. De båda ångfartygen ankommo på natten mellan den 17 och 18 till Giardini, och embarkeringen af materiel och hästar var verkstäld före morgonen. Garibaldi reste härifrån kl. omkring 1 e. m. i går och framkom till Giardini kl. 4, der order gafs att låta hela brig den, inalles 9000 man, gå ombord. Torino tog omkring 2000 man, och resten gick ombord på Franklin, samt 2 segelfartyg som togos i släptåg. TI sista ögonblicket beslöt Garibaldi att sjelf följa med och anföra expeditionen, i hvilken hans äldste son äfven deltog. Kl. 7-påaftonen; efter mörkningen, lade expeditionen ut, Någon viss punkt har ej blifvit. bestämd för landstigningen. Detta får helt och hållet bero af omständigheterna. Men som neapolitanarnes hela uppmärksamhet är riktad åt ett annat båll, är det att hoppas att landstigningen icke skall möta några hinder. Kursen hölls på närmaste punkt, hvilken ligger på ett afstånd af unge är 20 eng. nils Om landstigningen lyckas, är det meningen att i dag anfalla Reggio. Det är nu middag; utan att några oroande underrättelser ingått, och vi hoppas derföre och förtrösta på Garibaldis lyckliga stjerna. Van har öfverensk ;mmit om en signal, som LÄ! 4llhöann ansa att MaN Ivokatg Jan dos