Aftonbladet – 27 augusti 1860, sida 3

sväfvade förbi hennes minne så tydliga och klara, som om de nyss hade händt. Jag ser dem stå inför altaret! upprepade hon zigenerskans profetiska ord. Det skall således på detta vis gå i fullbordan! Hur föga kunde jag tro, i den tiden, att de, om hvilka hon taälade, voro Reginald och jag! Och framför allt, att detta skulle blifva en källa till:så outsäglig lycka. Han har således fått mitt löfte om ett giftermål efter blott några få dagar! Och. doktor Smedley säger att jag ej får motsäga honom. Det var ändå visst bra dåraktigt af. mig att lofva så lätt! Och likväl — hvarföre skulle jag ångra mig? Som hans maka får jag äfven rättighet att vårda honom — ack hvad har icke han lidit och utstått för min skuld? Nej, jag bör icke motsäga honomb i Hon föll i djupa tankar, ur hvilka hon slutligen spratt upp med ett utrop: O! Hur lycklig jag är Hennes samvetes röst frågade henne om hon också var lika tacksam. Under motgåhgens och sorgens dagar hade Hon ständigt åkallat sin Frälsares hjelp —; skulle hon väl väl förgäta Honom nu, i lyckans stunder? Med ett ödröjukt hjerta sjönk hon ned på sina knän och bad, och då hon åter uppstod, var den Våldsamma glädjen stillad och en lågn, nästön öfverjordisk sällhetskänsla uppfyllde hela Hennes själ. : Hör på, doktor,, sade Reginald, då Constance hade letanåt biblioteket, när en dosis medikamenter skola tagas in, ger ni inte då patienten det rådet att svälja den hästigt, utan att länge tänka på saken ? . pJo, visserligen, svarade mr Smedley; ;men jag har icke föreskrifvit er någon medicin., Det vet jag,, sade Reginald, men jag önskar att ni måtte göra denna sanning rätt klar för Constance. Hon måste förr eller sed. nare underkasta sig det bittra ödet att lyda, och det är min td, att ju förr hon kommit derhän, dess bättre är det för henne. Desgutom har Kon sina. betänkligheter angående det passände, och jag kan lika litet vilja öf.