Aftonbladet – 27 augusti 1860, sida 2

STOCKHOLM den 27 Aug. Genom borgareståndets. i lördagens-aftonplenum beslutade bifall till ekonomiutskottets utlåtande n:o 145 rörande kristendöms! undervisningen, har nu utskottets förslag i detta-ämne blifvit af trenne stånd godkändt, och7är. således et rikets. ständers beslut; ehuru ärendets natursaf önskningsmål gör att K. M. kan icke allenast derå vägra sitt bifall, utan ock enligt :godtfinnande modifiera den lj; föreslagna reformen. Ettaf herr Björc gjordt amendement, innehållande dels, uteslutan?e aflj orden. boch bör läras. utantillp, dels ett t.! g af ordet pendast vid föreskriften af den stu. katekesens begagnande såsom handledning v: religionsundervisningen, blef, oaktadt dess af de flesta talare erkända företräde framför ut-l: skottets redaktion, genom votering förkastagt. Såsom skäl härtill anfördes, att sedan tvenne stånd redan antagit betänkandet oförändradt, ! skulle man genom antagandet af den före! slagna förändringen äfventyra att hela frå; i VAR RA a gan kunde förfalla. Äfven i vår tanke innefattar herr Björcks amendement obestridligen en vigtig förbättring i förslaget, ehuru vi för vår del skulle ba velat gå ännu ett steg längre och-trott en annan formulering af beslutet ha varit mera ledande till. målet. Vi anse nemligen detta stela fasthållande vid katekeser, små eller stora, äfven med bifogande af muntliga förklaringar, föga lämpligt då man vill lagstifta för barnaundervisning. Uti intet.annat af de undervisningsämnen, som förekomma inom de lägre skolorna, begagnas numera oss veterligen en sådan metod: nemligen att i barnets band sätta en 1 frågor och svar affattad lärobok med definitioner, innefattande resultaterna af vetenskapsmännens forskningar i ämnet. . Man använder 4 stället och med fördel den deskriptiva, demonstrativa eller historiska mer toden, Och skulle väl kristendomsunderyisningen böra utgöra ett undantag ifrån denna allmänna regel? Är ej kristendomen, likasom dess uppkomst i. verldshistorien utgör den medelpunkt; till hvilken :allt i fornåldern syftade och. från hvilken allt;i. den: nyaretiden :ujlgått; sjelf i sin början, sitt första utbredande, sin förtgång, sin närvarande ståndpunkt en i oupphörlig, lefvande utveckling stadd historia? Och hvilken blir då den lämpligare, natur: enligare ; formen, att m-ddela de sanninger, som de heliga -skrifterna innehålla? Den son: i dasan Aislföa vanlinan hams mesta allar dö: s Uveen MJVALYA YIN VUSEBKUADY VDA Ave hvarigenom afsetts att företrädesvis i lärjungarnes minnen inplanta hvad sextonde seklets teologer efter mångfaldiga tvister. förenat, sig om att erkänna, och proklamera såsom den enda rätta uppfattning. af kristendomens lära? Vi vilja härmed ingalunda hafva sagdt, att ju icke en kort sammanfattning af de inom vår evangelissa församling allmänt: erkända: huf: vudlärör, äfven vid den första barnaundervis ringen vore nödig och nyttig, likasom er vidgad och mera: utförlig kännedom deraf för den i-verlden utträdande ungdomen och för hvarje kristen är behöflig. Men af detta medgifvande följer icke, hvarken att en sådar kortare eller utförligare lärobok behöfver vara uppställd i frågor och svar, eller ätt den skall läras utantill, eller att den skall; med tillbakasättande af religionsundervisningens historiska element och öfriga läroämnens undanskjutande i bakgrunden, intaga den främsta, allt annat bortskymmande platsen inom skolan. Hvad den-så mycket omordade utanläsningen angår, så har visserligen doktor Rundgren rätt uti, att den icke egentligen är föreTskrifven genom lag, utan endast gällande såsom prazis. Men då Lindbloms katekes är genom lag anbefalld till begagnande såväl i Åförsamlingarne som i skolorna, då folkskolestadgan bestämdt förbinder lärarne att kunna utantill båda katekeserna; såväl den stora som den lilla, hvad har då varit naturligare änatt läraren ansett sig böra meddelå läroämnet på samma sätt som han sjelf inhemtat detsamma, helst en annan paragraf i berörde stadga föreskrifver, att undervisningsämnena skola vara Idesamma i skolan som i seminariet. . Inom folkskolan har ifrågavarande: prazis sålunda vant en gifven följd af de i lag meddelade I föreskrifter, likasom samma praxis långt innan folksköleinrättningen kom till stånd var allmänt gängse inom församlingarne. Att i af.I seende på ifrågavarande utanläsning genom I I det af ständerna nu fattade beslut, i fall regeringen deruppå fäster afseende, en betydlig inskränkning i utanläsningen kommer ait ega rum, är obestridligt, äfvensom ätt det ligger en nödig förbättring af den nuvarande metoden uti föreskriften om att utanläsningen ej ålgges lärjungarne innan degenom föregående muntlig undervisning förmått att någorlunda redigt fatta innebållet. Bättre hade det likväl i vår tanka varit om så väl detta äläggande som ock de af hr Björck anmärkta orden uteslutits; hvarjemte det förekommer 088 som i sjelfva i det här begagnade ordet någorlunda låge en viss: förtviflan om fullständig framgånz i hvad man åsyftat. Hade man till föremål för den äfven här i viss mån för. ordade utanläsningen velat taga korta sedeläörande bibelspråk och valda psalmverserjså bade detta memorerande varit mera på sin lats. 1138 4 Emellertid får man väl i alla fall betrakta detta beslut, i trots af alla dess väsentliga och u I formella brister, såsom ett steg, om-ock ganelska litet, på skolreformernas bana; Och vi vilja slutligen. härvid blott uttrycka; den för.