Aftonbladet – 27 augusti 1860, sida 2

inträde i salongen var Framk, och du stödde dig vid hans arm. Detta var blott hvad jag hade väntat, men mitt hjerta blef dock sönderslitet af sorg och svartsjuka. Jag kände att jag ioke skulle kunna uthärda längre och var just på väg att gå, för att genast afresa med första trainen till Liverpool, då jag vände mig om för att se dig ännu. ett ögonblick, och då. fann a:t han fade lemnat dig. En oemotståndlig känsla förde mig till din ;sida, Du vet det öfriga. Dina första ord öfverraskade, mig, men ej förr än till slut, då du föll afsvinmad på golfvet,. var jag förvissad om att du älskade mig. .; Detta balrum,.med sin mängd af likgiltiga menniskor, var: emels lertid intet passande ställe för några förklaringar. . Nyfikoa ; blickar .hade redan börjat fästas på oss, och som jag såg dina båda väns ner: närma. sig med bastiga steg, drog jag mi oförmärkt tillbaka, Jag. väntade, på gatan i hopp att få-.se dig komma ut, men. allt för. gäfves! Hvar du bodde visste jag naturligtvis ej, och följaktligen ilade du redan häråt med: vindens hastighet på jernvägen, dåjag väckte upp Frank Willoughby och af honom erhöll förklaring om allt, Med en liflighet, somom trummorna -hvirflat till batalj, sprang han upp och bort till dig för att bereda dig på: min hemkomst... Han fann. emellertid blott dia gamla vän, gråtande sina ögon röda öfver ditt bref, men lemnade. henne vid en helt annan sinnesstämning, Vi begåfvo oss på väg. tillsammang, och: här äro vi nub, O, Reginald I sade Constance, det är.alltsammans som en dröm för migli. Jag kan knappt tro att det är dul Men säg migp; fortfor hon och strök undan hans rika,. svarta hår vid tinningen, hvad är detta för ett svart plåster? Är du verkligen sårad ? Icke svårt, rr han, och i alla fall pryder det ju nästan, eller huru? Hur blef du sårad ? frågade hon: vOch hur har du kommit tillbaka? Ack, säg mig allt, allt! SN ; Så otåliga vi kafva blifvith sade Reginald Icende, Jag fick detta gabelhugg i den skär