Aftonbladet – 27 augusti 1860, sida 2

mössan djupt nedtryckt öfver pannan, nedra delen af ansigtet doldt af den uppdragna kappkragen och armarne i kors öfver det breda bröstet. Nu var det Constances tur att darra. Hon kände sig liksom förlamad och stod alldeles stilla samt stirrade på den främmande gestalten. Hon gnuggade sina ögon — den försvann icke. Hunden var nu framme vid hans fötter, som den slickade, men han märkte det ej. Hästen, ej längre fängslad af hennes lilla hand, gick fram, till honom och gnäggade vänligt. till välkomstbelsning, men, han hörde, ban såg honom icke. Sintligen löstes hans armar från hvarandra, ban tog ettsteg framåt och utsträckte : dem Constance. utropade Reginalds namn och sprang i hans famn, .Min älskade! Min egen, älskadel hviskade en djup, välbekant stämma i det han.slöt henne allt fastare intill sitt trofasta bröst och kysste hennes panna, hennes kind och läppar. sMin dyraste! Min egen Constanceln O! Hur kunde. du vara nog grym att säga mig, det du var död? hviskade hon slutligen. Jag trodde icke att det skulle förorsaka dig någon sorg, min Constancen, svarade han. Jag hade hört att du besökte nöjen och sällskaper, äfven sedan du emottagit underrättelse om min död; hur kunde jag då tänka att du sörjde mig? Jag gjorde det, emedan jag alltjemt hoppades att du ännu lefde och för att möjligen tå några underrättelser om dig., sade den unga fliekan. aJa, Frank Willoughby bar sagt mig allt, fortfor Reginald. Den enda person, som visste att. jag ännu lefde, var en. af de maskerade gästerna på mrs Livirgstones bal. Han gjorde sig. underrättad om. att du skulle vara der och införde mig i sällskapet i den förklädnad, hvari du; såg mig; jag kände en ontsäglig längtan att-se dig ännu en gång,.att höra din stämma; innan jag begaf mig. på väg. till Amerika: vildmarker, der jag tänkte framlefva mina åter mående dagar. Den förste jag såg vid mit pA I oa