Aftonbladet – 23 augusti 1860, sida 3

iland etta a et VV Hr ÅN a arr talare skred man till afgörande genom votering,som atföll med 60 röster för bifall emot 12 för afslag. Ett farligt frieri. Skizz ur norska folklifvet, af. Björnstjerne Björnson. Den tiden-Aslaug blef fullvuxen flicka var det icke mycken fred att få på Huseby; ty der både refvos och slogos bygdens raskaste gossar, hvarenda em natts. Värst var: det lördagsnatten;..men då lade sig heller aldrig gamle Knut Huseby utan att ha sina skinnbyxor uppå sig och en björkpåk vid sängen. Har jag fått en flicka, skall jag också värja henne?, sade Husebyn, Thore Nesset vari bara torparson; men ändå funnos: -de, som sade; att han var den, som oftäst kom till gårdsdottren på Huseby. Gamle Knut låtsade. icke derom, sade också, att det icke var sannt, ty -han hade aldrig sett honom der. Men folket smålog sinsemellan och. menade, att om han hade sökt noga i knutarne; i stället för att dragas med alla dem, som stojade och bråkade på gård och golf, så hade han funnit Thore. Våren kom; och Aslaug drog upp till fjällboden med kreaturen. När nu dagen lade sig het öfver dalen, fjället reste sig svalt upp öfver solröken, bjellrorna klingade, vallhunden skällde, Aslaug sjöng och blåste i luren uppe på höjderna — då fingo gossarne hjerteondt, der de! gingo och funderade nere på slätmarken..: Och första lördagsqvälljemkade sig den ene dit upp fortare än den andre. Men ännu fortare kommo: de ned igen; ty uppe i fjällboden stod en gosse bakom dörren, och. han tog emot-hvar och en; som kom, och klappade om dem så; att de sedan ständigt ihågkommo de ord, som tillades: ?Kom tillbaka nästa gång, så skall du få meral? Så mycket man kunde begripa, så fanns det blott en-i hela socknen, som :bade en sådan näfve,; och det måste vara Thore Neesset. Och alla de rika gårdssönerna tyckte, att det varför galet, satt: :den torparbocken: skulle stångas högst uppe på Husebyfjällbetet. Detsamma tyckte också gamle Knut, då han fick höra derom, och han menade tillika, att fanns det ingen annan, som kunde få bugt på honom, så skulle: han sjelf och hans söner försöka. Knut höll visst på att blifva gammal nu, men fastän han var närmare. sextio år. plägade han gerna taga ett tag eller två med sin äldstet son; när det blef för: stillas i et godt lag. Uppsatill Husebyfjällboden gickbara en väg, och den bar rakt igenom gården. Nästa lördagsqvällj dårThore ville till fjälls och smög sig igenom gårdenvallt.lättare.på rfoteny. och då han var kommen till ladan, flög en kar) rakt i bringan-på honom: ?Hvad vilbdwmig 2 sade Thore och slog honcm till marken, si det hven i hönom. Det skall du få veta.sade en annan bakom honom med ett slag inäcken. och det var brodren. ?Här kommer den tredje?. sade gamle Kput och gick -hönom rakt på lifwet. i Thore; blef starkare i faren, han. var: mjuk som en widja och: slog så att.det sved; har slingrade och svängde; der slag fölls var har icke, der de icke--väntade-fingo des Stryk fick han likväl till sist, och det så att de! kändes, men gämle KPut sade ofta sedan, aft käckare karl :hade ban knappt vårit i tag med. Då höllo på ända tills der flöt blod; men då sade Husebyn: Stopp!? och tillade: Kar du nästa lördagsqväll slippa förbi Husebyvargen och hans, ungar, .så -skalb.flickan.-vara din! Thore släpade sig,hemåtså godt.ban kunde, och när, han var .kommen hemy-lade ban. sig ned. Mycket.tal blef. det: om:-slagsmålet,p: Huseby, men. det, sade-en och .bvar: Hvad skulle han. der?? — — En vardet, somiicke sade så, och det var-Aslavg.: Honrhade väntat så påshonomsden lördagsqvällen, och då bon nu fick höra hvilken vändning det hade tagit med borom: och fadren, satte hön sig ned och gret, sade också till sig sjelf, ått får jag ickesTHore, såsfår jag icke en glad dag mera bär i verlden.? ? . Thore blef Vggande hela ssöndagen, och måndagen kände han, att han också måste ligga, Tisdagen kom, och det var en så vacker d-g. Det hade regnat om natten, fjället var vått och grönt, fönstret stod öppet, doften ifrån löfven trängde in, bjellrorna pinglade ifrån fjällen och en sjöng. vallvisor deruppe...; om ej modren sutit inne, hade han ej kunnat låta bli att gråta af otålighet. Onsdagen kom,,och ännu låg han, men törsdagen-tog han sig före att tänka på, om han dock icke kunde blifva frisk till Törda, gen; — och fredagen var han uppe. Han mindes godt de ord, som fadren, hade sagt: Kan, du nästa lördagsqväll komma förbi Husebyvargen och. hans ungar, så skall flickan vara din?. — Han: blickade bortåt Huseby gång efter gång. — Jag får väl ickel mera än stryk?, tänkte Thore. . Upp till. Husebyfjällböden.gick det bara en väg, som förut är sagdt; men en dugtig karl kunde: nog komma dåit..upp, om han. också icke gick just den raka, vägen. , Rodde-.han LR Ls är mn AVTG dårn härta mAh andet 2