Aftonbladet – 23 augusti 1860, sida 3

Svenssn fann det orätt att återgå till lyxbeskattningenyv hvilken. skullevframkalla ettoförhatligt .kontrolleringssystemsHan ville: att polismakten så litet som möjligt skulle få lägga sin näsa i folkets görande och låtande samt slöt-sig till hr Tholanders reservation: Fålk slöt sig till bifallsmeningen, då han tyckte tiden vara inne att förekomma det öfverdrifna rö kandet af cigarrer och den vårdslöshet med elden, som; härvid. ofta: förekom. Jonas Andersson ansåg det icke vara att välja rätta sättet att söka hämma missbruket af cigarrökningen: genom en hög beskattning: Mah borde i stället söka inverka på folkets öfvertygelse.. Den höga beskattningen på bränvihet trodde icke talaren hafva förminskat bränvinsförbrukningen och ledt till det resultat man förespeglat. Skulle man beskatta allt öfverflöd för att inskränka förbrukningen till våra naturliga behof, så skulle ofantligt många saker blifva beskattade. För öfrigt gillade talaren Per Erk Anderssons åsigt, att om cigarrer skola särskildt beskattas, så böra äfven alla andra tobaksslag derefter beskattas. Han slöt sig derföre till dem, som yrkade afslag. Öström instämde. Per Erik Andersson förklarade att han, liksom alla andra, betraktade cigarrerna såsom en öfverflödsvara, hvilkens förbrukning han önskade inskränkt; men han kunde icke gilla principen att beskatta öfverflödsvaror mer än andra; och beklagade att ståndet syntes vilja gå 25 år tillbaka. På det sättet komme man måhända derhän; att den, som egde två fönster eller. två skorstenar på sitt hus; finge derför skatta, eller: att. våra. hustrur skulle få-erlägga bevillning för begagnaändet af en blomma på mössan eller en sidenschvlett: Paul Andersson ogillade principen för den föreslagna beskattningen, hvilken han fann hafva syskontycke med bränviäsbeskattningen. Det synes såsom skulle man vilja vänj, folket vid indirekta skatter, emedan riksdagsmännen fruktade att låta fölket se buru mycket det.i sjelfva verket fir utgöra till statsbehofven. Nyqvist uppträdde. för bifall och fann-det bättre att cigarrer. beskattades än salt. -Omecigarrskatten kunde fylla statsbehofven, så kunde man i-stället borttaga tullen på salt; och han ville i allmänhet hafva öfverflödet beskattadt. Många instämde. Rösenberg anmärkte att beskattningen på fönster, kreatur och dylikt var icke annat än en förmögenbetsskatt, och en sådan ansåg han fullkomligt rättvis och ändamålsenlig. Man hade visserligen nu också lagt, skatt på arbetskrafterna, men bättre tyckte han det vara att förmögenheten och: isynnerhet öfverflödet beskattas. Den nu föreslagna bevillningen; liksom bränvinsskatten; är för öfrigt sådan, att ingen behöfver utgöra den, som icke vill frbruka den öfverflödiga varan. Då den således är fullkomligt frivillig, så kunde han icke annat än förorda den. Om deraf uppkomme förhöjda statsinkomster, som anvisades till väganläggningar och dylikt, så funne han intet ondt deri att öfverflödet finge bidraga till landets. förkofran.. Många instämde; 1soa trodde att skatten skulle värst träffa de fattiga klasserna och ville derföre antaga hr Tholanders reservation. Efter åtskilliga upprepade: yttranden af föregåen!e talare, skred man till afgörande genom votering, som atföll med 60 röster för bifall emot 12 för afslag.