Aftonbladet – 23 augusti 1860, sida 3

sin-del ville-besluta att ofvannämnda förslag måtte rå hvila till nästa riksdag, på det att under tiden må kunna inhemtas kammarrättens utlåtande i detta ämne. Då frågan, som nu förevarit, är så vigtig, trodde han att ståndet ej ville motsätta sig den-begärda åtgärden. Biskop Anjou förenade sig i denna framställninr. Doktor Rundgren, professor. Carlson och prosten Sond6n yrkade afslag å ofvannämndabegäran samt förordade förslagets definitiva antagande, och blef detta äfven ståndets beslut, likväl genom voteringz-med25-röster mot 10: Tillslut uppträdde komminister Lexell och väckte den motion, att ståndet ville, då nu genom: protokollsutdrag från medstånden inhemtats, att presteståndets inbjudning om anslag till löneförbättring åt det så kallade lägre presterskapet blifvit af desamma afslagen, i underd. skrifvelse hos K. M:t anhålla om nådig proposition till, rikets näst sammanträdande ständer med begäran om anslag till förbättrande af svagt lönade komministrars och -kapellpredikanters löneförmåner, så att de förres skulle blifva minst 1000 rdr och de sednares minst 700 rdr rmt; och blef denna motion remitterad till ståndets enskilda vg kottö lagafdelning, hvarefter plenum afslöts kl. , e. m. Borgareståndet. Ståndet fortsatte behandlingen af bevillningsutskottets utlåtande nr 34, angående allmänna bevillhingen, gch förekom under diskussionen hufvudsakligen följande: Vid 3, sista punkten, beslöts på hemställan af hr H. Gahn, att fälseräntas kapitalvärde skall uppskattas till 25 gånger det belopp, hvartill samma TrTänta, efter näst föregående års markegång, uppgår. Utskottet hade föreslagit 20 gånger detta belopp. I 7 , 2 mom. föreslår utskottet, oaktadt 3 stånds återremiss, att näringsidkares inkomst, äfven om han under föregående året gjort förluster, ej får beräknas lägre än hvad hans rörelse i medeltal anses -afkasta. Hrr Bager, Sundblad, Lindeström; Renström, Hierta, Ödmansson, Schwartz och H. Gahn framhöllo det orätta häri, och beslöt ståndet; i enlighet med sitt förra beslut, afslag å denna punkt: I 8:s 1:sta mom. afslogs, och biföll ståndet i stället Br Schwartz -reservation; innehållande att när alla de af kapital. och arbete uppkomna årsinkomster, sammanräknade icke. öfverstege 1200 rdr, 400 rår deraf skulle vara fria från bevillning. Ett af hr Lindeström, i enlighet med utskottets förslag, härtill äskadt tillägg, att skattskyldig isådant fall för hvarje kemmavarande äkta barn under tolf års ålder skullt åtnjuta befrielse. från bevillning för 50 rdr af den taxerade inkomsten, förkastades genom votering med 29 röster mot.11. I -16 föreslår utskottet en bevillning af 100 rdr å kringresande: utlänningar, för rättigheten att -under tre månader idka handel, samt 40 rdr för hvarje öfverskjutande månad. På hemställan af hrr Ren ström; Carlsson, Björck, Cramer, H. Gahn och Schwartz beslöt ståndet att vidblifva sitt förra beslut, hvarigenom det-förklarade denna beskattning onödig och onyttig. 24, angående npphörandet af. bevillningsafgift å karaktersfullmakter, afslogs på yrkande af hr Hierta, med hvilken flera instämde, och beslöts att nuvarande föreskrifter skulle förblifvå gällande. För bifall till utskottets förslag talade hr Lindeström. På hr Lambergs framställning beslöts att inbjuda bondeståndet att deltaga i detta beslut. Vid 6, sista punkten, der utskottet yrkar, att arrendatorer af sådan kronan tillhörig fast egendom, för hvilken bevillning enligt 2 icke utgöres, skola erlägga bevillning för den inkomst; de af dessa arrenden åtnjuta, uppstod någon diskussion. Hr Schenström ansåg detta obill:gt och yrkade afslag, eller att ståndet åtminstone måtte besluta, att detta stadgande endast skulle gälla dem, som hädanefter ingå arrendekontrakter med kronan, och ej de nuvarande arrendatorerna. I denna sednare del af hr Schenströms framställning instämde äfven hr Björck. För bifall till utskottets förslag åter talade hrr Schwartz, Lindeström, H. Gahn, Ödmansson och Widell, hvilket ock efter votering med 29 röster mot 14 blef ståndets beslut. Utskottets förslag godkändes, eller lades till handlingarne i alla punkter, utom: de ofvannämde: sammanhang med sjelfva betänkandet genomgicks äfven förslaget till bevillningsstadga och medhanns under detta plenum till och med 24 8. Ståndet åtskildes kl. 10 e. m. Bondeståndet. Det sedan förmiddagsplenum återstående af bevillniogsutskottetsutlåtande n:r 34 bifölls. Derefter bifölls utan anmärkningsvärd diskussion, på förord af Per Nilsson och OC. A. Larsson, : ekonomiutskottets betänkande n:r 146; tillstyrkande en anhållan hos K. M:t att brottmålstabellernas uppgörande måtte öfverflyttas till statistiska tabellkommissionen. Vidare biföllos utan diskussion statsutskottets utlåtanden n:r 156, angående föreslagen statens med verkan för åstadkommande af tillverkning inom landet af jernvägsmateriel, och n:r 157, i anledning af 1859 års revisorers berättelse om verkställd granskning af statsverket, samt bankoutskottets memorial n:r 36; innefattande förslag till voteringspropositioner. När -bevillnings-, lagoch ekonomiutskottets utlåtande n:r 15, tillstyrkande -bevillningsstämpel å cigarrer, föredrogs, ropades -af en stor mängd, ledamöter på bifall. Nettelbladt begärde likväl ordet. och förklarade, att han icke kunde på en. sådan åsigt ingå. Det var här fråga om något, som mycket liknade beteendet vid den så kallade reformen i bränvinslagstiftningen. Man föregaf sig vilja motverka bränvinssuperiet; men syftemålet var.att på hyggligt sätt lägga en förut oerhörd beskattning påfolket;synnerligen den arbetande klassen. : Så gör man äfven.nu. Det heter att man vill beskatta öfverflödet; men härvid går man tillväga på det .sätt, att den rikes fina cigarr, som är värd 25 öre, beskattas lika med den fattiges;som är värd blött 2 öre. Den rikes öfverflöd -blir sålunda -beskattadt med :8 procent, medan den fattige för sin njutning får; skatta: 100.procent. Man börjar nu. med cigarrer, men snart kommer turen äfven till alla andra slag af tobak och snus. De lägre, fattigare klasserna äro de betydligaste förbrukarne af dessa varor, och bördan af den höga beskattningen kommer hufvudsakligen att träffa dem, och det till den-grad, att en arbetsman får för sitt snus eller sin tobaksbuss becala i skatt måhända ända till 8 a 10 rdr om året. Talaren kunde derföre icke gilla förslaget, utan förordade hr Tholanders reservation. Per Erik Andersson var af samma mening. För öfrigt fann han det principlöst att beskatta det ena tobaksslaget, men icke det andra. Hela tillställningen ansåg han gå ut på att åtkomma folkets penningar. Att beskatta cigaretter, som blott äro karfvad röktobak, inlagd ipappershbylsor, men icke annan karfvad röktobak, vore en orimlighet. Han ville helst afslag; men kunde det icke. vinnas, så ville han återråmiss, på det att åtminstone all tobak måtte blifva lika beskattad. Olof Nilsson och Sandstedt ville deremot, bifalla betänkandet. De ansågo att öfverflödet borde beskattas; cigarrökning är öfverflöd. Vill någon röka; så må; han ock betila. Likaså Nils Svensson i Ebbarp; som :icke godkände jemförelsen med bränvinsbeskattningen ;ochmenade, att vill den fattige röka, så kunde han också betala. Per Nilsson var af samma åsigt som Nettelbladt. Syftet var här att pressa ut penningar af folket under den skenbart-vackra förevändningen att stäfja öfverflödet: Man borde likväl: betänka sig innan man begåfve sig in påen väg, som ledde till den ståndpunkt der vi voro vid början af årlundradet, då under förevändning af öfverflödsbeskattning man tog afgifter för bruket af siden, af silfver, ja till och med beskattade kreaturen. De stora statsinkomsterna framkalla blott ökade anspråk på statsanslag, och talaren motsatte sig förslaget, äfven derföre att om man på