Aftonbladet – 22 augusti 1860, sida 3

svikna hopp om underrättelser från Reginald — med: Times i handen till sin favoritplats i blomsterrummet, för att i tidningen söka efter möjliga nyheter om honom. — Alltför snart fann hon dem i dödslistan! Intet tvifvel kunde ega rum! — detaljerna voro alltför omständliga. Han hade stupat vid försvaret af en förpost, hvarifrån de allierade under: några timmar hade varit fördrifna. Följande dag eröfrades den åter och kapten Ravenscrofts döda kropp blef funnen, plundrad på sina kläder af kossackerna och med hufvudet förfärligt sönderskjutet af en kanonkula. Constance läste -hvart enda ord från början till slut: Hon skrek icke till, hon gret ej, hon förlorade ej sansningen, hon satt blott stel:och kall; liksom döfvad af ett tungt slag. Timmarne gingo, den ena efter den andra, men hon kände ingenting annat än en dof smärta och en halfmedveten fruktan, att då hon rycktes upp ur detta dvallika tillstånd, skulle hon lida qval, bittrare än hon kunde uthärda. Och så satt hon tilldess lady Willoughbys röst träffade hennes öra. i Hurär det, mitt söta barn ? utropade hennes nåd, ännu helt upprymd genom den bekräftade underrättelsen om Ravencrofts död; hvad har händt? Du ser helt;blek ut! Vill du ej göra en promenad i vagn med mig? Jag tror nästan attjag har sofviten stundn; svarade Constance, under det hon strök sig med handen öfver den feberhåeta pannhads; men jag blir nog bättre då jag kommer ut i friska luften — jag skall straxt vara färdig: IHe.nes kammarjungfru klädde henne, och med sorgsna steg gick hon ned till-den väntande vagnen. Den friska lufteni Hyde Park lifvade henne något, menstojet och lartiet omskring henne och det spöklika gycklet af tisontals ansigten, förvridna af ett meningslöst leende, hvilka sväfvade förbi hennes blic