Aftonbladet – 16 augusti 1860, sida 3

att få den en gång till, om äfven det skulle ske på ett sådant sätt att den kunde visas ach redovisas. Det är icke hjelpt med att förneka och söka trassla bort saken, emedan en är nogsamt känd både af dem, som ge ut, och dem, som taga emot medlen. Den 15 Augusti 1860. N. J. Ekdahl. a (Insändt.) Ännu ett par ord om gäldstngan. Presteståndet, som. visat sig vara för bibehållandet af spö-, daggoch prygelstraffen, qvinnans omyndighetstillstånd, räntetvånget och en mängd andra tvång, har nu äfven heslutit sig för att behålla gäldstugan för dem, som utfärda, men icke kunna betala vexlar ). Förgäfves har borgareståndet, som dock i denna fråga torde hafva mest att säga, förklarat sig vilja afskaffa gäldstugan heltoch hållet. Presteståndet har sågt, att börgareståndet, till hvilket köpmännen höra, behöfver den, och såsom skäl derför åberopat andra länders lagar, liksom vi svenskar icke skulle få hafva egen, för våra behof lämpad lagstiftning! Men då presteståndets förman, hr professor Nordström, ståndets ende jurists, talat om andra länders kreditlagstiftning, så har han, uppsåtligen eller ouppsåtligen, icke kommit att anställa en jemförelse emellan t. ex. Frankrikes Sy Pelagie och vår 74 på Hornsgatan. Hvilken himmelsvid skilnad emellan dessa båda inrättningar. På det förstnämnda stället hafva de der bysatte en hel mängd beqvämligheter, som på det sistnämnda stället eller den sorgligt ryktbara 74:an saknas totalt. Och huru olika underhållas icke fångarne i S:t Pelagie mot de å bysättningshäktet i Stockholm förvarade. Men då handeln icke är grundad på gäldstugan, och denna, såsom Aftonbladet och en insändare i Postoch Inrikes Tidningar nyligen visat, föranleder blott en falsk kredit och en onaturlig import, genom hvilket vi svenskar råka i ett sorgligt kreditsystem, ur hvilket vi hafva svårt att komma, så borde väl presteståndet omsider taga reson och mera rätta sig efter borgareoch bondestånden samt adeln, hvilka alla stånd vilja afskaffa gaäldstugan, än efter sin ende jurist, hvars inflytande på presteståndet mer än en gång visat sig olycksaligt. Man bör derjemte betänka, att det olycksdigra borgenssystemet får en svår knäck om gäldstugan upphäfves ). För omkring 20 år sedan höll hofmarskalken grefve Taube på att väcka å riddarhuset ensmotion om gäldstugans indragning. Hr von Hartmansdorff yttrade då till grefven: För all del väck icke en sådan motion. Våra extra ordinarie tjenstemän skulle, om gäldstugan upphäfdes, icke mer få någon kredit. Och redan då besannades, hvad äfven Aftonbladet sagt, att gäldstugan föranleder en falsk kredit. Drag in gäldstugan, och våra extra ordinarie civila tjenstemän och yngre officerare tvingas att på något sätt arbeta, i stället föratt, såsom nu är fallet, till stor del viogla sig fram, under förhoppning att deras anförvandter och vänner skola hjelpa dem att icke komma på bysättningshäktet. I detta häkte har också under de sednare åren förvarats endast s. k. sämre folk eller sådana som närma sig uselheten, åtminstone för ögonblicket, på något enda undantag när. Och detta bevisar just att ingen man med ambition kan låta bysätta sig, hvarföre bysättningstvånget är synnerligen farligt, emedan det förleder menniskor, som äro måna om sitt anseende i verldens ögon, att, för att åtminstone för tillfillet komma ur klämman, kasta sig i en mängd, vid närmare påseende mindre hederliga affärer, hvarigenom de draga många med sig i olyckan. — XT ) Presteståndet tyckes tro att endast köpmän få utförda vexlar. Det bör derföre närmare studera vexelstadgan. Af den inhemtas nemligen, att litet hvar får utgifva en vexel. Att bibehålla gäldstugan för vexelutgifvare är detsamma som att bibekålla gäldstugan för alla. Endast formen för förskrifningarne ändras då. Moan ger ut en vexel i stället för en revers. ) En person kan gå i god för en vexel (ansvara för dess betalning) och derigenom äfven å en vexel blifva borgensman. Vill man skaka borgenssystemet i dess innersta grundvalar, så bör man ej draga i betänkande att afskaffa gäldstugan både för reversoch vexelutgifvare. (Insändt.) Om utmätningarne på landet. Ibland de motioner, som varit och ännu äro föremål för riksförsamlingens öfverläggningar intager hr doktor Sandbergs motion om revision af den bristfälliga och efter nuvarande förändrade förhållanden olämpliga, för att icke säga abderitiska, utmätningsstadgan ett högt rum; och den, som tagit kännedom om denna i den talrika fattiga befolkningensintresse väckta motion, intages oemotståndligen af en ökad sktniog för den utmärkte representanten. Sedan statsmakterna under sistförflutna decennier oktrojerat åtskilliga låneinrättningar, såsom privatbanker, hypoteksföreningar och filialbanker, och härtill kom en massa utländska peoningar till följd af det öfver landets förmåga i verket satta och icke obetydligt framskridna jernvägsnätet jemte: det vesterlindska kriget, så framkallades en onaturlig tillökning i rörelsemedlen, som i sin ordning alstrade svindlande egendomsköp mot fabulösa summor. Men denna bländande herrlighet tog ett slut med förskräckelse genom den i November månad 1857 likt ett åskslag uppkomna penningekris, för hvars omfång och intensitet historien icke har något motsvarande att uppvisa här i landet. Köpmän stupade i massa i Sverges flesta mera betydande städer. Men lyckligtvis var detta onda, i hvad det rörde städerna, öfvergående, ty många ja kanske de flesta handlande bafva återt? git sina affärer, och några menliga vedermälen synes katastrofen icke hafva frambragt, utan tvärtom motsatsen, ty lefnadspriserna hafva till följd af densamma nedgått till och med under sitt normala värde. Krisens olyckliga verkningar på landet hafva deremot dag från dag antagit större dimensioner och synas närmast kunna jemföras: med en sakta tärande allt förstörande eld. Den talrika kronobetjeningens gyllene tid har inträdt. Somliga länsmän,: långt ifrån att dölja sina indrägtiga inkomster på de fattiga gäldenärernas bekostnad, föra: en luxuriös lefnad, som företrädesvis ger sig tillkänna i granna ekipager och lysande kalaser. Andra deremot finnas, som sorgfälligt undvika att lysa och som utan uppseende öka . sina förvärf, för att i sinom tid uppträda som mäktiga magnater. Dessa kategorier hafva det gemensamt att de i allmänhet: äro hjertlösa. Den ringaste uppoffring, äfven om en hel familj derigenom skulle kunna räddas från undergång, betrakta de som en svaghet. Lyckligtvis finnas bland: den talrika länsmanskåren vissa individer, som uppfattat sin samhällsställning från en samnt kristlig synpunkt och noga, lagt på hjertat dessa skriftens; ord: Hyad du vill att andra skall göra dig, det gör du ock dem. De samhällen, som ha att glädja sig åt sådana exekutorer, der äro trakasserierna och eländet jemförelsevis af mindre betydenhet. Då man undantager det vesterländska kriget, hvars utbrott lika litet som dess följder ingen dödlig kunde ana, så har man att tacka våra orediga och illa ordnade finanser för den ruin, som nu gör sin rund bland landtbefolkningen, och som med oförminskad fart skall fortgå, så länge jordbrukaren icke förmår beränta och ännu mindre amortera sin skuld. Att