referenten är allvarsamt ond öfver hvad jag förut råkat, under förbigående, yttra om polisinstifationen i minartikel Om säkefheten till...person och egendom). Hvad det nya ahfallet: beträffar, så innehålles det hufvudsakliga svaret derpå i det redan härofvan anförda. Jag är ytterligare tacksam för det qvasi-erkännande, som innehålles i artikeln, att stadsmilitären verkligen tillhör polisinstitutionen och att den summa, den kostar, icke är 32,000 rdr, som sakkunnig person för mig uppgifvit, utan 48,120 rår. Det är tydligt att ingen annan hufvudsaklig skilnad ligger i dessa uppgifter än den, som låter sig förklaras . genom valvering irån banko till riksmynt. Ämnet, hvarom tvistas, börjar blifva temligen utslitet och har; såsom jag förmodar, intet intresse alls för den läsande allmänheten, och sjelfva dess knut består deruti, att jag påstått att polisinstitutionen, sådan den för ögonen befinnes, kostar Stockholms sommun omkring en -half million rdr rmt, då referenten ideligen framhåller dess stat och lappar och lagar på sina bristfälliga uppgifter den ena gången efter den andra samt sorgfälligt undviker att röra vid de obekanta storheterna. Det må vattnas i munnen på polisen huru mycket som helst att få tag i le 213.000, som påstås utgöra skilnaden, så vet polisen, om den ifrån den högsta till den lägsta vill slå sina kloka hufvuden samman, ätt den på de af mig anvisade och antydda vägarne har denna lilla nätta summa; men deraf följer icke att den skulle tycka illa vara att få den en gång till, om äfven det skulle ske på ett sådant sätt att den kunde visas ach redovisas. Det är icke hjelpt med att förneka och söka trassla bort saken, emedan jen är nogsamt känd både af dem, som ge ut, och dem, som taga emot medlen. i Den 15 Augusti 1860. N. J. Ekdahl. 2