Aftonbladet – 16 augusti 1860, sida 3

som hatva blivit domda för mord, drap, tforgiftning, barnamord, fosters läggande å lön eller delaktighet i nämnde brott, bar här att göra. Det påstås att endast 2 af dessa gjort sig saker till brott eller förseelse, som ånyo beröfvat dem friheten; men denna siffra är alls icke tillförlitlig, utar tvärtom högst missledande, enär fängstyrelsens bandlingar gifva ett helt annat förhållande vid banden, och då man dessutom icke är förvissad om att de ju här och der inom vidden af hela riket, der de blifvit spridda, gjort sig skyldiga til andra brott, hvarför de kunnat arresteras och straffas. Hvad som yttras om de 40 qvinnorna, som utgått ifrån härvarande frivilliga arbetshus och hamnat på kronans härvarande straffaibetsanstalt, så är jag mycket tacksam för uppgiften-i detta hänseende; emedan jag, den förutan, skulle sväfvat i okunnighet om verkliga förhållandet, och jag finner det icke otroligt att ett så olyckligt förhållande kan ega rum, enär jag, allt mitt sträfvande oaktadt, icke kunnat lyckas förmå härvarande auktoriteter att bilda en räddningsanstalt för emottagande af. fallna och vanartiga barn af. qvinnokönet, sådan som den i egendomen n:r 12 Tjärhofsgatan befintliga och som: emottager och vårdar bara af mankönet. i Qvinnan, sådan hon utaf den lägsta dräggen bland befolkningen födes och uppfostras bär, är alltså vida mer till spillo gifven än mannen. När härtill kommer den störa d af vanartiga ochi uppfostran vanvårdad: qvinnor, som dragas hit ifrån landsorten oc: hvilka, Jemte andra brott, hafva ett sedes! st lefnadssätt som näringsfång, hvarföre dc. dels dömas, dels förpassas till det härvarar.:!c frivilliga arbetshuset, så kan man knappast vär sigoannat än att de, så snart de utsläppas, skola iterera och ytterligare förstora sina brott, så att de omsider blifva mogna för kronans arbetsoch straffanstalter. Det är ett sorgligt kapitel artikelförfattaren här vidrört, och han bar med detta vidrörande i den uppdragna parallelen emellan de begge arbetsanstalterna råkat upprifva gamla sår, de der på långt när ej äro läkta och som på sitt sätt kräfva helt andra åtgärder än dem som nu vidtagas. Vidare får jag med afseende å redovisningen för den specifika uppgiften å de medel, som utgöra polisinstitutionens inkomster, förklara artikelförfattaren min tacksamhet; ehuru bansskulle betydligt ha ökat min förbindelse till honom om han blott på ett approximativt sätt, hvartill mina artiklar gifvit tillräcklig ånledning, redogjort för hvad stadsmilitärkåren, som äfven är ett appendix till polisen, koster, äfvensom huru stort det belopp är, som polistjenstemännen erhålla i handtryckningar af stadens resp. husegare vid de vanliga mantalsskrifni: garne, hvilka medel, utan afseende på deras användande, obestridligen utgå från kommunen och komma polisinstitutionen tillgodo. Utom detta och hvad som förut blifvit uppräknadt och med tysthet förbigånget torde hvad som tillkommer stadsfiskalerna, som jemväl äro polismän, under benämningen beslagareandelar, samt deras bötesandelar, som alimänna åklagare o. 8. v., icke vara så obetydligt. Det vore mycket annat att här omnämna, men jag vill icke göra mig skyldig till någon närgångenhet, utan låter mig nöja med att påpeka, att icke så få persedlar komma in i polisens magasin, hvilka der, i brist på uppgifven egare, efter vanlig preeskription, försäljas och komma, så vidt jag vet, äfven institutionen tillgodo. Jag bar af sakkunnig person sökt och äfven fått veta att stadsmiliären, 105 personer jemte underbefäl, 7 personer, kostar i ett för allt 32,000 rdr; men bvad officerarne kosta, och som ej lärer vara så litet, vet jag icke. Men det ena med det andra vet jag, eburu hvarken jag ej heller någon, annan, ej en gång polisens egna chefer, på siffran kunna bestämma det, går närmare till den af mig uppgifna ungefärliga summan, en half million, än den af polismannen numera uppgifna, 232,000 rdr. Sedan det i utredningen blifvit synligt att poliskassan endast erhåller 117,500 rdr af bränvinsmedlen, så kunde det vara likgiltigt om krogarnes antal vore 5 eller 600; men då man sökt göra mig ansedd såsom opålitlig i mina uppgifter äfven i detta hänseende, så fordrar inin.egen ära att jag redogör för förhållandet såsom jag uppgifvit och trott det vara. Jag vet i min egerskap af ledamot i taxeringskomiten, likaväl som polisreferenten Dagbladet, att det normala antalet af bränvinsförsäljningsställen inom .hufvudstaden är 500; hvartill komma de 52 ställen der bränvinsminuthandel eger rums Men dermed. är cke räkningen afslutad, det finnes många anIra som utöfva yrket på kortare tid. än :helt ir, såsom ångbäåtsrestauratriser, Strömparteren m. fl, äfvensom Ladugårdsgärdet, på de ider der bålles läger, hvilket allt tillsammans: aget snarare öfverän understiger 48 permaventa bränvinsförsäljningsställen. Jag hoppas tt hvar och en opartisk skall af det anförda inna, att det är icke jag, utan min vederdeoman, hvem han ock må vara (Nomina sunt ;diosa), som gjort sig skyldig till osanfärdiga ippgifter, vrängda och ofullständiga framställvingar till allmänhetens förvillande. Hvad som bittills förelupit är en förpostäktning vid det alleryttersta af utanverken, och det ser ut som en tanken hos min vedervart, ett leda allmänhetens uppmärksamhet till visakerna, på det att hufvudsaken, den tidsnliga och nödvändiga reformfrågan, måtte örloras ur sigte, eller, hvad mera är, helt och vållet tappas bort; men detta är en ful tanke och vittnar om allt annat än det, att han är ;n vän af sitt fosterland, och derföre beder och besvär jag honom i fosterlandets och i ans eget anseendes namn att bekämpa och atrota sig. denna onda tanke. Skulle mitt förslag vara bristfälligt eller odugligt, så anstår det honom, som en redlig man, om han lertill eger skicklighet, att komma med nå;ot-bättre, men-ej att på ett insidiöst sött, sång efter annan, söka skada och förringa let anseende och personliga. värdey som jag san sHafvasi mina medborgares ögon. Jag begagnar äfven pu tillfället att rätta gr nt rt ng Py fö a tratt st RE