Aftonbladet – 16 augusti 1860, sida 3

fattningar, som kunna och äfven blifva ända derhän kringgångna, att fordringsegaren går miste om sin rätt, på samma gång, som-gäldenären i grund ruineras, Pe a det vill synas, skarpa anmärkning mot vii -sväsendet gå vi i korthet att bevisa. En fattig boude, brukare eller torpare, har, för att kunna bi sin jord eller lifnära sin familj, måst på kredit köpa en eller annan tunna säd. Liqvid, vare sig af lojhet -eller bristande förmåga, uteblir, och lagsökning blir närmaste följden, som medför, utom betalningsskyldighet, 9 å 10 rdrs kostnadsersättning. Då länsmannen fått hand om utslaget, så ställes kosan till gäldenären, som stundom är boende 3 å 4 mil från exekutorns hemvist, och på det att umgälderna må, som man säger, riktigt bita till bens, så medtager han 1 å 2 biträden från trakten der han bor. Kommen till förrättningsstället, så tillgripes vanligtvis det bästa gäldenären eger och det som lemnar den säkraste garanti. Den ena fruktlösa auktionen aflöser den andra; så länge och intilldess panten icke längre medgifver att godtgöra de dryga umgälderna, men då detta stadium inträdt, så blir panten omedelbarligen försåld, då exekutorn i brist på andra köpare och under iakttagande af nödig försigtighet låter en af sina förtrogna inropa densamma, hvarefier vinsten delas. Har exekutorn cillskjatit hela inropssumman, så får inroparen endast en skälig godtgörelse för sitt besvär, Olyckligare blir gäldenärens öde om han icke har några andra tillgåvgar än skuldförbindelser. Dessa smottagas; en mängd auktioner hållas, den ena efter den andra, allt med lika liten framgång, så länge och intilldess utmätningskostnaderna icke stigit till det belopp ban bestämt. Då, men icke förr, lyckas det exekutorn alltid att försälja förbindelsen till underpris, högst hälften, men oftast en tredjedel af dess innehåll, oansedt att sedelns utgifvare är fullkomligt solvent. Utom det dryga arfvodet för de många auktionerna, som endast minskas med någon obetydlig ersättning till det medbafda biträdet, tar exekutorn brorslotten af den vinst som tillfaller förbindelsens inropare, och har han så mycket mera fog härtill, som han vanligtvis förskotterar inropssumman, och inroparen är således endast att betrakta som exeknotorps ombud. i i Med förbigående för närvarande af de handlande personernas namn vilja vi här i korthet berätta en tilldragelse vid försäljningen af en skuldsedel, som lemnar ett klart begrepp om utmätningsväsendets förstörande verkningar på landtbefolkningen. A. var skyldig B. 150 rdr rmt, som länsman B. på grund af utslag blef beordrad uttaga. Denne sednare utmätte en af D. till A. utgifven skuldsedel å 300 rdr, som utbjöds på den ena auktionen efter den andra till dess umgälderna uppgingo till förstnämnde summa. Nu ansåg C. tiden vara inne att icke med förnyade auktioner öka berörde umgälder, som redan höjt sig till sedelns halfva belopp; den blef alltså bortauktionerad. till ett sådant pris, att utmätningskostnaderna nätt och jemt betäcktes. Att inroparen var en besoldad person, som måste -lemna största: delen af vinsten, som utgjorde skilnaden emellan 150 och 300, rdr behöfver icke nämnas. Gaäldenären blef beröfvad hela sin fordran, utan att se sin skuld minskad med ett enda öre, och fordringsegaren Bade genom exekutorns manöver gått miste om sin fordran, hvilken ofelbart utfallit, om man gifvit sig till tåls till dess D:s. skuldsedel blef ttll betalning förfallen. Hvad tycks:om sådana författningar, hvilka kunna kringgås ända derhän, att hvarken fordringsegarens eller gäldenärens säkerhet är -betryggad? Behofvet påkallar en genomgripande reform uti ifrågakomna författning, som har ett så utomordentligt inflytande på den skuldsatta landtbefolkningens väl eller ve. Men någon torde invända: det ligger utom möjlighetens gräns att till allmän belåtenhet reorganisera utmätningsväsendet. Detta är till någon del sannt, men mycket har ock kunnat göras för att minska det öfverklagade onda, om icke gäldenärernas målsmän vid de sednare riksmötena alltid tillhört minoriteten. Kanske har ingen enda riksdagsfullmäktig känt de lidanden och genomgått de svåra pröfningar, som äro oskiljaktiga från utmätningar, och häri ligger sannolikt orsaken till den likgiltighet, som städse utmärkt våra riksmöten, då fråga varit om lindring i utmätningskostnaderna på landet. Då skjutslegan vid sist hållna riksdag ökades med mer än 50 procent, så höjdes icke en enda röst till förebyggande af de menliga verkningar, som ofelbart måste följa genom denna tillökning för den skuldsatta landtbefolkningen, som oftast är blottställd för utmätningar. Åtminstone har någon lämplig åtgärd bordt vidtagas för att lindra de fattigastes öde, hvilkas skulder vanligtvis röra sig kring några få rår. Det är icke nog med att kronobetjeningen får frossa på de fattiga gäldenärernas bekostnad. Domare och företrädesvis landssekreterare hafva icke heller blifvit lottlösa, ty de ha genom den sista expeditionstaxan, åtminstone hvad de sednare embetsmännen angår, för alla utslag i skuldfordringsmål, som icke rört ståndspersöner, fått en tillökning af 200 procent, och till denna cnorma tillökning måste den fattige företrädesvis bidraga. Låtom oss se om utmätningsstadgan med bibehållande af sin ursprungliga form kan undergå någon väsentlig revision till gäldenärers. och fordringsegares ömsesidiga belåtenhet. För att inbespara kostnaden för de flesta resorna för utmätningarnes förrättande, borde exekutorn vara pligtig att antingen genom vederbörande kronofjer dingsman eller ock från socknens predikstol låta underrätta gäldenären att å dertill utsatt dag besöka exekutorn för att mottaga afskrift af utslaget och dervid, om han ville eller ock förmådde, uppge pant, bvilken så väl till sin beskaffenhet som värde borde vara vitsordad af tvenne vederhäftige män, som derjemte lemnade borgen, att den. icke :förskingrades. Uraktläte gäldenären att begagna sig af denna förmån eller vore han dertill urståndsatt, så borde exekutorn vara skyldig att besöka honom i hans bostad för att emottaga så mycket af hans tillgångar, som motsvarade skulden, hvarvid något annat biträde ej behöfde påkallas än en närboende granne 8. Då utslaget vunnit laga kraft, utlystes som vanligt auktion på stället, och om denna aflopp fruktlöst, så förnyades densamma på närmast inom socknen liggande gästgifvaregård, eller i brist af någon sådan på något annat, ån gäldenärens bostad ej särdeles aflägseställe, och am försäljningen äfven här misslyckades; så kulle tvenne gode män utses, en af fordringsegaren och !en andre af gäldenären, som sinsemellan valde den tredje, som bestämde pantens värde, hvarefter skulden med densamma godtgjordes. .Funnesinga andra iillgångar än skuldsedlar, så skulle om de innebölle större summor, med dem förfaras på samma sätt som är föreskrifvet i afseende på fastighetsförsäljning. Vore beloppet mindre, så borde skuldsedlar-alltid afyttras, antingen af konungens befallningshafvande :ller närmast varande magistrat, sedan kungörelsen m försäljningen minst tvenne gånger varit införd i stadens tidning, ty i städerna fins alltid. någon som san inropa en sådan förbindelse... Om utmätningsäsendet blefve ordnadt på nu föreskrifna sätt, så kulle otaliga förluster, prejerier och trakasserier föresommas. Om sådana män som herrarne grefve Sparre samt väradshöfdingarne Hessle ochSöllscher finge uppdrag tt utarbeta en hy:utmätningsstadga, så är insända:en öfvertygad att de för detta ärbete skulle skörda ika mycket beröm, som. de fått -emottaga för det nästerligt uppgjorda förslaget till ny konkurslag. me se nn NA köre pods Rättegångsoch Polissaker. Förre marinsoldaten Tropp ånyo häktad. Många -af våra läsare torde erinra sig att n f.d. marinsoldat Tropp nyligen blef häk