Aftonbladet – 16 augusti 1860, sida 1

för ett enda mål, och genom detta öfver allt beröm upphöjda handlingssätt ha de förmått omintetgöra ärelystnadens alla spekulationer och tvungit dem, hvilka från början med en hånfull medömkan åsågo rörelsen och yttrade de för nationalkarakteren mest förklenande tvifv Ismål om utgången, att först tystna och derpå lofprisa. Uch icke mindre egendomlig är karakteren hos den man, som väl med skäl kan sägas i närvarande ögonblick stå i spetsen för detta folk. Mången har liksom Garibaldi aflagt prof på hjeltemced, härföraretalang, förmåga att hänföra menniskor och dra sin nation med sig i storartade företag. Få deremot, om någon, ha efter att hafva tillbringat sitt lif under de mest omveslande bragder, helgat detta lifs alla krafter, utan sidoblickar på egen ära, egna fördelar, åt fosterlandets frigörelse, detta mål, för hvilket han lefvat, och för hvilket han tusen gånger ville dö. Det är denna inom det politiska lifvet så ytterst sällsynta, rena oegennytta, denna frånvaro af all slags sjelfviskbet, denna ärlighet, som mer än bragdernas glans gö.a namnet Garibaldi så kärt för hvarje italienare, så frejdadt bland frihetens alla sanna vänner. För ett sådant folk, anfördt af en sådan man, bör med Guds bistånd ingenting blifva omöjligt.