Aftonbladet – 16 augusti 1860, sida 1

11 SER VURR-— SE TAR RIOT egg VERITAS Stockholm d. 6 Aug. 1860. G. E. FLYGARSON SON. STOCKHOLM den 16 Aug. De i går hit ankomna telegrammer medföra underrättelser af vigt. Den märkligaste af dessa är, att Garibaldi sjelf i-spetsen för 8000 man landstigit. i närheten af Reggio. Att detta ej skett utan säker kännedom om befolkningens sinnesstämning, Ikan tagas för afgjordt, och den stora resningen emot Bourbonernas välde är sålunda ej längre inskränkt inom ön Sicilien, utan har nu äfven börjat utbreda sig öfver Södra Italiens kontinent. Då nu denna landstigning utfördes natten emellan den 9 och 10 dennes, så synes telegrammet från Neapel af den 11, enligt hvilket ett landstigningsförsök den 9 skulle ha cillbakaslagits, och endast 200 man kunnat landsättas, icke förtjena synnerligt afseende. Att man deremot i den europeiska diplomatiens medelpunkt tagit saken allvarsammare, skönjes af artikeln i Patrie, hvaruti förmäles, att underhandlingar pågå om en piemontesisk kårs afsändande till Neapel, med dess konungs begifvande, i händelse Garibaldi skulle besätta nämnde stad. Hvad berörde kår isådant fall egentligen skulle få att göra i de Begge Siciliernas hufvudstad, omförmäles icke. Att Garibaldi häraf skulle låta störa sig i fullföljandet af det stora befrielseverket, är lika otroligt som att någon piemontesisk krigare skulle förmås draga svärdet emot hjelten. Huru man emellertid i Paris har all möda ospard att söka förekomma en allmän italiensk folkresning, synes af ett med Patrieartikeln samtidigt telegram från Turin, hvaruti berättas, att guvernörerna genom ett regeringscirkulär erhållit befallning att förhindra alla rustninfar emot grannstaterna; en åtgärd, som tydigen vidtagits på Frankrikes hemställan. Huruvida berörde befallning kan verkställas, eller ens är afsedd att leda till något resultat, synes ganska mycket tvifvel underkastadt, då man tager i betraktande den företeelse, som at de med dagens post hit anlända tidningar ytterligare bekräftas, att nemligen i Palermo dagligen landstiga skaror af italienska frivilliga, hvilka säkerligen icke aflagt något löfte att qvarstanna på Sicilien, utan skola befinnas villiga att under Garibaldis befäl marschera emot hvilken som helst bland deras lands förtryckare. Att allt detta skall sätta myror i hufvudet på den europeiska diplomatien, är klart, och man finner af underrättelsen om venetianska arsenalmaterielens förflyttning till Pola, att äfven Österrike nu börjar bäfva för den man, hvars arm det icke utan skä! förmodar kunna innan kort nå Venedig. Hvilka mått och steg nu än af diplomatien må kunna vidtagas för att sätta en gräns för den mäktiga folkrörelsen i Italien och söka leda densamma efter sina syften; så torde detta under närvarande förhållanden blifva ett ganska svårlöst problem. En öppen intervention skulle, äfven om en dylik utväg icke hade af Frankrike och England redan blifvit förklarad olämplig, sannolikt medföra förvecklingar, som hade ett allmänt europeiskt krig till följd; och någonting sådant lära de stora makterna af flera skäl i det längsta serna vilja undvika. En hemlig intervention åter, eller ett försök att på öfvertygelsens eljer intrigernas väg söka hämma rörelsens fortsång och vidare utbredande, har erfarenheten redan i afseende på Centralitalien visat vara fruktlöst. Garibaldi och hans män känna för väl med hvem de ha att göra, och ha dessatom för klart sitt höga mål i sigte, för att från den bestämda, raka väg, som leder till detta mål, låta inlocka sig på diplomatiens slingrande stigar. Den folkrörelse, som nu pågår i Italien och som, ehuru länge förberedd, likväl räknar föga mer än ett år från sin fulla utveckling, hvilken nemligen kan anses samtidig med Villafrancafördraget, eger en karakter, hvartill få motstycken kunna uppsökas i det örflutna, och som gör den förtjent af en ramstående plats i kommande tiders historia. Irrån det ögonblick, då man började klart nse, att Frankrike, efter den en gång väl sifna impulsen, ej längre ville fortsätta verket, a de italienska folken på egen hand, med bortläggande af fordna dagars alla fördomar och afundsjukor, med försakande af mången kär ) ch länge fostrad framtidstanke ihärdigt, craftfullt och dock lugnt, oaflåtligen verkat ?