Aftonbladet – 15 augusti 1860, sida 3

mot: all. både ny; och gammal erfarenhet, atten sferisk! projektil; som genomskjuter ett kraniumioch krössar dess? inre ben, skall vid ingåendet kunnas göra :en Ööppningt af.19:gånger större. areal än .den,:sornv uppkorifrrer? vid.utgången,. så: vida icke skottet aflossas-på så nära? håll, ätt. krutexplosion och förladdning iförening medd denafskjutnd kastkroppen komma att verka gemen-T samt tills bildande:af ingångsmynningen, under: dets att. kastkroppen ensamcbildar utgångsöppningen.! Hr! Tholatders-yttrande om vigtensaf de begge öppnin?) I garnes dlika. storlek för ibedömandet af sköttetw riktning! förtjenar .meddelas, såsom tydligen uttfyckande hvad? om i-detta-afseende ärsaf erfaretiheten mmed tillför-7 litlighet ådagalagdt..: Hanyttrade: Beträffande bes tydelsen af relativt. olika storlek af de:båda sårsom en .afskjuten. mindre kula, då den trängtvtvärssigg:ö nom; hufvudet; gjort på hvar sin sida derafyså hafva; 2 på sätt br. Liljevalch ådagalagt, stadgad: erfarenhet! och noggranna försök lärt, att nämnde olikhet i sås? rens storlek bestamdt chäntyder på ett af tvenne. alternativer —,terliumsnon datur — nemligen antingend har kulan blifvit afskjuten på ett inycket långt af-2 stånd; och, här med redan något mattad kräft gått: igenom hufvudet, och-i detta fall är ingångssåret det mindre och utgångssåret.det större; eller har Bössan; pistolen eller. dylikt vapen blifvit affyradt påmycket nära håll med. mynningen invid:hufvudet, åtminstone ej längre derifrån än. att krutgasexplosionen såsom sådan. ännu kunnat ledera, och isdettafallvär ingångssåret det större och utgångssåret det mindre..: Men om jag än, lika med hr N. anser otroligtyför i att ej säga otämkbart, att en från -afstånd afskjuten kula skall vid. ingången i ett kranium -göra sett hål af 9 gånger större areal än vid utgången; så kan! jag icke derföre med hr N. anse troligt eller:ens an-tagligt att ett till formen aflångt skrotstycke skall kunna: först vid ingången, gendåm huden göra ettnästan rundt hål och derpå vid genomgången af första henväggen: jemväl bilda ett nästan rundt, något större håljxaen:sean i andra benväggen göra.en aflång. något smindre ppning, 2,4 decimaltum lång och 1,6 decimaltum bred, för att slutligen än em gång i huden görasett nästan rundt kål men af endast — en knapp half decimaltum i diameter, hvilket, jemlikt hr N:s,egen.uträkning, endast utgör !, af ingångsöppningens areal, Slutligen, och detta är det största misstaget, uppger hr N. att genom nu verkställd besigtning skäll em för tvisten :om.en traäff:ifrån: venster: till höger :utlkomligt afgörande upplysningen. hafva vunnits, att senstra sidans benöppning hade utåt. skarpa kanter och bräckornas afsneddning inåt, men den. högra sidans benkanter med yttre lamellens hål större, och diploö synlig mellan denna och den inte kanten, hvilka bäda företeelser skola bestämdt visa att tryckningen kommit från. venster. Det är obestridligt, att om de anatomiska förhållandena åf begge öppningarnes benkanter varit i besigtningsprotökollet, uppgifna -sådana:som :hr.N. dem i:detofvanstående etaljeradt beskrifvit,,skulle ingen tvekan kuna upps stå, att ju projektilens gång genom hufvudet ägt rum från.venster till höger. Men då na besigtningsprotokollet, det. enda officielt tillförlitliga aktstycke som: förefinnes, alldeles icke uppger, att svenstra benöppningens kanter äro utåt skarpa med bräckornas :fsneddning inåt,. emedan denna handling icke ens mnämner, huru dessa kanter äro beskaffade; så ärer väl den, af anmärkningar möt meddelade slutsatsers omotiverade skick föranledda, först månader efter besigtningen lemnade uppgiften, ått dessa kanter voro, slagne snedt gtifrån inåt,, så mycket mins dre kunna tillerkännås rättsmedicinsk giltighet, som denna uppgift innebär raka motsatsen, af hvad 1746 rs besigtningsprotokoll innehåller, der dessa samma ranter Omförmälas vara så skapade, att skottet der nödvändigt måste hafva utgått... — Lika: rättsnedicinskt otillförlitlig, som den ofvanstående uppgiften är, lika omöotiveradt är jlir ! N:sjeraväl såsom fullt berättigadt uttalade, påstående; att. 1859 års: besigtning skall hafva ådagalagt, att yttre lamellens hål å högra sidanär större än den:inres med diploö synlig: mellan de-begge kanterna,.: Genomläsningen af besigtningsprotokollet upplyser nemligen, att denna uppgift, långt ifrån att hafva ett stöd i, tvärtom står i strid med hvad detta protokoll innehåller, Protokollet upplyser nemligen, att i högra öppningen är öfre kanten löesprängd med. riktning inåt hjernhålan, hvilken riktning antyder tillvaron af en örytningsytaalldeles motsatt den, som å. den otillförlitliga teckningen framsiälles och denshr N. så noggrant ;beskrifvit; Det upplyser vidare; att. de 1öppningens öfrecoch främre kant befintliga sstorabensplittrorha,, hvilka, ivlikhet med den förenämnde kanten bortplockades innan öppningens aftecknande egde rum, jemväl hade riktning inåt hjernhålan och således jemväl måste förete en brytningsyta af den beskaffenhet, att diplog icke utifrån .kan vara synbar, Det är, erdast i öppningens bakre skant . som . besigtningsprotokollet anger inre benlamellen bruten .mera framåt än dewryttre, och det är också endast der, som mellansubstansen angifves vara.i längre sträcka synbar; men alldeles icke, såsom någon, förledd af den otillförlitliga teckniogen, uppgifvet, i nästan kela öppningens periferi., Ea gifven följd af hvåd besigtningsprotokollet sålunda innehåller är, att den af hr N. gjorda uppgiften, det yttre benlamellens -hål skall å högra sidan vara större än den inres, är oriktig; och genom nu af mig upplysta förhållanden, torde . det ock få anses ådagalagdt, att hr N:s påstående, det 1859 års besigtning skall hafva. framställt tvenne företeelser; hvilka på ett fullkomligt: afgörande sätt ådagalägga, att sköttet ingått på venstra sidan, saknar rättsmedicinskt stöd för att vara giltigt. Också förklarade läraren i rättsmedieinen vid karolinska institutet dr A. Hilarion Wistrand, sedan han i läkaresällskapet uttryckt den önskan, att teckningen af hufvudets begge sidor varit mera öfverensstämmande med. hvad som i terkligheten syntes, besigtningsmännens åsigt om skottets riktning ,vara alltför positiv och saknande tillräckligt stöd af -besigtningsprotokollet; och genes raldirektören Ekströmer delade samma; åsigt i så rsätto,. att han. uttalade den önskan att,besigtvingsmännen icke kategoriskt yttrat sig om kuang inoch utgång, :hvarom han erkände att åsig:roa med goda skäl:å ömse: sidor kunna vara deIsdes, Det är således -visserligenssicke : alla, som vetingadt instämma i detaf besigtningsmännen uttåide apodiktiska förklarandet, att konung Carl XII it sin bane genom ett skott från venstra sidan, er, biträda hr N:s påstående, att derna skottets .;ktning blifvit på ett afgörande sätt genom 1859 års esigtning ådagalagd; och det är en ganska anmärkingsvärd omständighet, hvilken här förtjenar sär -kild påpekning, att de,sällskapets ledamöter, som i esigtningsmännens ofvanberörde kategoriska -påstå oumte om skottets. riktning instämt — hafva alla, ..ed ett undantag a) såsom grund för denna deras sigt i väsentlig mån åberopat de framlagde teckiogarne, af hvilka likväl endast en angifver sig sra tagen efter naturen, och. hvilka samtlige, så m jag detaljerat i läkaresällskapet;r ådagalagt. f-amställa banesåret i shelt-candra förhållanden än osigtöingsprotokollet-angifver, hvadan rättsniedicinskt tsord ieke under något vilkor kan dessa teckningar iter kännas. P. O. Liljevalch. Öfver den af Besigtningsmänner uttålade kätegoriskd satsen att skottet ingått på venstra sidan yttrade sig i läkaresällskapet, oberäknadt 2:ne af besigtningsmännen. (den tredjes yttrande. berörde icke . denna fråga), inalles 10 ledamöter. ; Af dem: biPRC EE ME Sj OYT TE FÖRNYA BE VAN DT I PR 1