Aftonbladet – 15 augusti 1860, sida 3

Ur IN., TUOFARUC TISLOINKEO di CCL SKULL CUCK OCSKAlfenvheten af den projektil, som satte en gräns för konung Carl XII:s krigarebana; jag anhåller endast aft, såsom den der deltagit uti den ifrågavarande diskussionen, få fästa uppmärksamheten på ett och annat af br N. begånget misstag, samt att få erinra, det man vid afgörandet af en rättsmedicinsk frågas der. det gäller att utreda, om en konung blifvit tönrmördad eller: icke, .somöjligen kan vara berättigad att låta domslutets, såsom det uppgifves, vigtigaste motiv hvila på sådana: anatomiska förhållanden, som ick äro i besigtningsprotokollet synliga ochi följd deraf icke kunna såsom behörigen konstaterade fakta åberopas. Hr N. säger, att hr Svederi, på löjtnant Carlbergs uppgift om. konungens ställning vid, dödstillfället, grundade påstående, det konungen i denna sin ställning icke kunnat af en kula från fästningen träffas på högra:sidan; i viss mån blifvit vederlagdt af de upplysningar, jag under diskussionen skall hafva lemnat i afseende på de afvikelser från sin ursprungliga bana, som afskjutna projektiler stundom förete: Jag ber att Härvid få erinra, att de af mig anmärkta projektilafvikelserna icke afsågo att bestyrka den ifrågavarande omständigheten, men att densamma blet på ett. bestämdt och. direkt sätt ådagalagd genom de upplysningar, jag meddelade från .fästningens nu varande :skommendant. general Michelet,, som, med särdeles intresse omfattat denna frågas utredning, äfven af den anledning, att det var honom angeläget att kunna bestärma konungens: verkliga -dödsställe, för att komma i tillfälle att anvisa rätter plats för det monument, söm shart skall der uppresas. General Michelet hade nemligen upplyst, att ban med ledsing, dels af de uppgifter som löjtnant Carlberg lemnat om hvad som under fästningens murar och 1 löpgrafven föreföll den afton;bonungen sköts, dels af de topografiska. kartor som från svenska krigsarkivet meddelats; kunbat.anställa gräfningen efter den gamla svenska löpgrafveny-hvarigenom han blef satt i stånd att med tillförlighet bestämma stället :derkonungen föll, bvilket var på sådant sätt, med hänseende till fästningen, inom fusköthåll belaget, att: en från d-nna äfskjuteh projektil kunde lika väl träffa högra som venstra sidan; helst en liflig korsande musköteld den aftonen för första gången underhölls från contrescarpen mot de i löpzrafven befintliga svenskårne, hvilkas arbete konungen, afvaktande ett utfall, besåg Hr N: säger vidare i sinartikel, attbenkrossningen på högrå sidan af: konungens hufvud var åtminstone lika stor, !ont icke större än på: den venstra. Samma påstående framställdes redan i läkaresällskapet vid diskussioneås början, men vederlades då bland andra af hr Tholander med så öfvertygande skal, att det sedermera, så vidt jag vet, icke förr än nu afhörts. Hr Tholanders yttrande var af följande innehåll: . De förebragta 1schematiska; afbildningarne af såren ii: de olika benpartierna voro med hänseende till skadans vidd; utsträckning och förgreuingar, ej så decisift upplysande, att icke en och annan af interlokutörerra — och ibland desså hr Santesson.— ansåg tvifvel kunna :varå,; om venstra såret verkligen vore större än det högra: Hade man nu vid diskussionen häröfver merå tagit storleken: afsåren i integumenterna med i betraktande, så skulle det faktum hafva framstått klart och obestridligt, att lesionen på högra, sidan — med ett nära cirkelrundt hudsår af knappt. 0,5. decimaltum i diameter och en öppning i benet. af 2,4 dec.tum i längd och 1;6 dec.tum i höjd — var.till.sin vidd mindre ån lesionen på venstra Sidan — medsett hudsår af 1,7 dec.tums längddiameter och 1;3 dee.tums höjddiameter och en öppning af.en långsträckning ifrån 0,8 decitum -ofvanom yttre hörselgången ända fram in i orbeta: (med förlust af:margo orbetalis) ock en höjd af 2,2 dec.tum. Saönt är att ravaget på högra sidan äfven sträckte sig bakåt till bortom pars petrosa, med flere frakturer och deraf vållad rörlighet i benen; men raväget på venstra sidan var ej mindre stort, snarare större, ithy att, förutom den totala förlusten af margo orbetalis exterior (osseus) och: söndersplittriogen af bottnen i ögonhålan, samt den totala söndersprängningen af medle:sta gropen af hjernskålens botten, den i protokolletanmärktä, vidt sig sträckande frakturen å pannbenet med den deraf föranledda depressionen, niäste sskrifvas spå denYvenstersidiga lesionens räkning. Således när vi sammantaga alla omständigheter kan det ej längre vara tvifvel underkastadt, att såret jemte förstörelsen på högra sidan varit, mindre och. rätt betydligt mindre än såret jemte förstörelsen på venstra sidan, Hr N:s uppgift, att benkrössningen å Högra sidan skulle vara åtminstonelika stor om ej större än den venstra, är således ett misstag, som af iofvanstående fullständigt vederlägges, i följd hvaraf ock de, slutsatser, som från den oriktiga förutsättnin;en blifvit härledda, till all kraft och verkan förfalla. Vid bestämmande af venstra benöppningens om:ång misstager sig hn.Na då. han, efter att-bafva avgett. denna . öppnings . bredd (höjd) till 2s:dels verktum;säger! att längden är snära lika lång. Besigtningsprotokollet innehåller nemligen, ätt ifrågavarande öppning sträcker sig med sin längsta riktving framåt, der den går i ett med ögongropen. Längden af denna öppning, är således icke nära lika lång, utan den är längre än bredden (höjden); och öppningens. af; hr N. beräknade, .arealinnehåll torde satedes fordra en lämplig tillökning, med påföljd, att den af hr Nicangifnaoskilnadenasmellan de begge öppbingarnes areal icke blir så högst obetydlig, som hr N. förmenar, helstsom!mäån, såsöm tillbörligt-är; till: venstra benöppnibgen lägger dess i besigtningsp. otokollet angifpa fortsättning nedåt genom taket ; ögonhålan och mellersta gröpen af hjernskålens botten, samt den från öppnivgens öfre och främre rund utgående -frakturen. genom pannbenet,, hvilka ppningens i olika riktoingar utspringande fortsättingar,tillistor delJigga i annat.plan, än öppningen ;vsjelfva tinningväggen, och såledesvicke kunna å den schematiska afbildningen;-omi hvilken hr Tholander islat, för ögat framställas Ng i Hr N. säger vidare; att det blott sär vid de icke senast dödande skotten; som en svartnad ring slår sig kriog ingångshålets. Detta är ett misstag. Den svarta ringen kring. Högra . hudöppningen behöfver, visst icke , hafva foördrat någon lifsverksamhet hos den . dödsskjutne för att kunna framträda; ty, issådant fall, hade.-den ,naturligtvis icke å konungensidik befunnits, enär..det väl, lärer kunna :sättas utomalli tvifvel att konungens lif tillittetgjordessissamma ögonblick projektilen bröt kraniet söäder. Ringen måste således på annat sätt än genom ex föregående physiolögisk eller påthologisk process. hafva uppkommit. Redan ilåkaresällskapet här jag uttälat den meningen, att denleder sin uppkomst från en rent mekanisk orsak, nemligen från en. kärlbristning, föranledd .af.projektilens, tryck och hudens dragning, och denna. menings riktighet, har icke af någon förrän au blifvit ifrågasatt: ; Uti sin argumentation för.sannolikheten, att den dödande kastkroppen ttgjorts af ett. skrotstycke med aflårg form, söker hf N:på flere ställen vederlägga antagandet, att projektilen varit sferisk, dermed, att en kula räed en genomskärning af endast en half decimaltum icke skulle hafva kunnat föranleda så vidsträckta förstörelser; som de der förefubnos i konungens hufvud. Jag, anhåller,att härvid få uppiysa, för det första att ingen; af dem, som under diskussionen i;läkaresällskapet:yttrar:sig.i: frågan, antagit att:kulans, genomskärning. icke. skulle hafva varit större äncomfånget af högra hudhålet, d. visien shapp half decimaltum, och för det andra, att i läkaresällskapet meddelades; det dr Huguier i Paris, söm mera metodiskt än någon annan experimenterat med mot olika kroppår afskjutna Kulors verkningar, har på sjuttön stegs afstånd mot ett lik afskjutit en sferisk; projektilraf ungefär den,ifrågavarande; kalibern, sparare mindre än större, dervid den afskjutna kulan; alldeles såsom bos konung Carl XII, genomträngde tinningbenet och sönderbröt pars petrosa, med den påföljd, att nästan samtlige hufvudskälens ben så i hvalfvet som bottnen söndersprängdes. Med detta exempel .för ögonen bör :man väl kunna. öfvertyga