Aftonbladet – 10 augusti 1860, sida 3

ligare erinran, att länet var litet, och att ett nyt anslag skulle, sorfardras om. motionären förslag bifölles Gross upplyste emot Uhrs anmärkning, att alla göt fdr vore militärer, att ingen embetsman på ön mer År landshöfdingen och det under konom stå ende befälet tillhörde laddar Blott de icke j sllmän. tjenst värande go ningarne äro milit IIlgnnt De rr således örod olämpligare i militärbefälhafvaren äfven skåll hafva chefskapet öfver de civila embetsmäninen och för dem kunna förekrifva förhållningssätt. Ölägenheterna af detta hade iänge låtit känna si; Ehuru gotländningarne genom konventionen Få 1811 blott ingått på att ext cera i trakten af sin hemort vid kompanimöten, halle vederbörande snart, smittade af exemplet af de stora lägren på fastlandet, anbefallt större sammandr; ningar af beväringen, och civilmyndigheterna hade till sderas anordnande : villigt 7 lånat -sin ctr sn utan dtt befolknihgen Haft någon auktoritet, s kyddat densamma emot: ett sådant öfverskridani f vilkoren för beväringspligtens åtagande. De låna naärscherna till dessa möten och besväret att på långt afstånd hålla sig sjelf med proviant, ty gotländningarne skola vid möten hålla sig sjelfva med allt utom apen och; ammunition, hade varit för. mången ganka känbara olägenheter. , i Per Nilsson i.Espö . påyrkade återremiss, emedån man, saknat närmare kännedom om förhållandet, och Jetta borde af utskottet blifva utredt: r: SvenHeurlin uppdrog en liflig taflå från sin ungtom -ochdet tid, då han fullgjort sin beväringspli t, ör att dermed visa huru militärmakten kan migsorukas, och huru vigtigt det år för den beväringsvligtige att hifva en -civilauktoritet att anlita till a emot ett godtyckligt och maktlystet befäls tillag, jösom han och hans ka nrater egt uti dåvarande andshöfdingen, gamle excellensen Mörner, den goda itla själen,, utan hvilkens bistånd mot några öfver rifoa anspråk af ett antal. officerare; det skulle gått alaren och hans kamrater. mycket illa, men hvilken !sndshöfding tog sitt läns beväringsynglingar i få kraftigt försvar, att efter en dång rättegång fyra hf efälet. dömdes till fästning, och vallt detta med rätta, såsom Kongl. hofrätten skröt på utslåget. När härefter diskussionen förklarats slutad, frarhstållde talmannen proposition på bifall till utskottets ramställning.; Denna besvarades med. öfvervägande nej, hvarpå man beslöt att återremittera frågan. till utskottets förnyade behandling med dervid gjord a nmärkningar.