gen, på hvad vilkor jag sjelf täckes bestäm. man AldrigI utropade Constance bestämdt. Hör först hvilka de äro, sade han — de äro helt enkelt att ni skall gifva mig ett skriftligt löfte att blifva min hustru inom tre dagar sedan min nuvarande maka är död. Förfärlige man utropade Cönstance. Ett sådant förslag förtjenar ej något svar! Ni förkastar mig:således? sade han. Jay fullkomligt, svarade hon. Med afsky, vrede och förakt förkastar jag er! Nå väl, sade han, och de svarta ögonbrynen. sammandrogo sig, tilldess de bildade: ett enda, hotande och mörkt streck! Ni har afkunnat er egen dom. Jag tänkte med mildhet söka vinna er, Constance, såsom det höfves: en ung och ädel flicka. Jag skulle hafva blifvit er slaf — ty då en man af min ålder älskar, så skänker han odelad kärlek. sSir by utfopade Constance, under det hon arbetade med att befria si arm, måste jag ännu en gång upprepa att det är en skymt för mig, om ni talar om kärlek ? Nej, säg icke så, hulda Constancel sade han och försökte att sluta Hennk i sind ärmar, men lyckades blott bemäktiga sig hennes; andra hand; under ovanliga förhållanden äro ock ovanliga måit och steg tillåtliga. Ni bör icke anse mig. som en.:giftman. Besinna blott hur många år min olyckliga husträ har varit vansinnig. : : Och hvad var det väl som gjorde henne sådan?, frågade Constanceg i det Kopp, att om -det låg någon sanning i hushållerskans berättelse, så skulle denna fråga uppväcka hans vrede, hvilken Kon vida föredtog framför hans kärlek. JT Sorg svarade han med sakta, ljudlös röst; dåt var sorg öfver förlusten af hennes barn., Han stod .medryggen, vänd åt fönstret, öch