Aftonbladet – 10 augusti 1860, sida 3

äfven är den militärbefälhafvare, öfver hvilkens åtgärd klagan föres? Talaren trodde .derföre,, att motionen hade. skäl för sig. Men då afslagsmeningen i utskottet kan räkna på en kompakt majoritet, Iså ansåg han återremiss tjena till ingenting, utan föreslog, att-man blott måtte ogilla utskottets -yttrande och lägga det till handlingarne. i Gross anmärkte; att utsköttet oriktigt citerat motionärens framställnivg i motionen, då det tillskrifiv honom att hafva tillkännagifvit, att för närvarande icKenågon förändring af förhållandet vore!af behofvet påkallad. Motionären hade:blott erkänt den nuvarande ländshöfdingens goda genskåper: Att behofvet af landshöfdingeembetets uppdragande åt ånian person, änmilitårer, vore just nu gabska stort, Ore så mycket mera påfallande, då man betänker tt öns jordbruk står i begrepp att undergå en stor och vigtig förändring genom de nödvändiga och vr träkta. skiftena. Der skulle just fördenskull på landshöfdingeplatsen behöfvas en man med synnerliga jr igter både i jordbrukets behof och landtmäteriväendet; och en landshöfding. Widmark i Norrbotten skulle just vara rätta mannen.: Man kan icke begäta, itt en militär i sådana saker skall-bafva fiera nsigter, huru duglig i sitt fack han än må vara. islaren ville derföre bifalla motionen, så rorscka vellre; som det verkligen icke behöfdeförors: jatsverket någon kostnad, då det arfvode, militårefälhafvarennu: uppbär, kunde anslås äfven till än fficer, som utan att vara landshöfding finge föra nilitärbefälet. i Uhr hade deltagit i utskottets beslut och kundeijej inna någon våda deraf, att landshöfdingen på Gotind, liksom alla andra gotländningar, vöre militår. Valaren! fördietade nemligen, att! hvarje me rån den.ringaste bonde till den högste embetsmån, ;r militär. I bondeståndet hade man en fanjunkäre Lagergren) såsom riksdagsman, och då sådant kunde å an, och för, öfrigt. det, civila. ochi det militära på Gotland i allt öfrig: var så nära förenadt, så kunie let vara godt.att äfven högsta militärbefälet innehades af högsta civila myndigheten. Han ville dåröre bifalla utskottets förslag H C. A.Lärssök erihrade om de afskräckande minnen sistorien lemnat om fordna generalguvernörskaper och den ovilja, bland befolkningen de föranledt: Det sar för att förekomma sådant, som förbudet embot seneralguvernörskaper i grundlagen inkommit. Tala-en hänförde sig för öfrigt till hvad Jöns Persson ytrat och skulle, fastänshan helst önskat återremiss, itnöja sig med aft,ogilla utskottets framställning. Nils Svensson från Skåne ville fråga, om man kunde änna detförenligt med rättvisa och billighet dtt civilech militärmyndigheten på den lilla ön Gotland 4tskildes, då man vihågkom huru nära decivila och mihtära förhållanderna derstädes voro förenade, och lås det. ovilkorligen: måste medföra, ett nytt statsahstag. Ty icke kunde man väl tro, att det skulle sn att dela den nuvarande landshöfdingelönen, för att dermed äfven aflöna en militärbefälhafvare. För ifrigt är: det gotländska höfdingedömet så ktet: och har en så ringa befolkning, att landshöfdingen ganska väl kao medhinna att äfveå sköta militärbefälhafvårens åligganded. FHån ville derföre bifalla betänkandet, Fn ä i August Andersson förenade sig med Jöns Persson, ehuru han helst önskat återremiss. i i Påul Andersson kunde icke förstå, hvarföre icke gotländningarne skulle få åtnjuta samma förmåner och rättigheter somrikets öfriga innebyggare: Sedan han derefter visat både rättvisan i motionärens anspråk och behofvet af dess uppfyllande, fordrade han att man. skulle. medgifyva. återremiss. .i Bjerkander hade blifvit upplyst derom, att verkliga olägenheter för befolkningen kunde uppstå af det nuvarande förhållandet. Militärbefälhafvaren åtfjuter särskildt arfvode, och-om-hans-befattning: uppdrages 4t n annan är landshöfdingen, så följer detta arfvodemed, såatt någon delning af landshöfdingelönen icke behöfver ske. I allmänhet bade man, och synnerligen i bondeståndet, ögillat att de vigtiga landshöfdingep atsernå skulle uppdragas åt militärer. Man har i allmänhet klagat öfver att landshöfdingarne fått för mycken makt, synnerligen genom deh nya landshöfdingeinstruktionen.. Om dessa klagomål någonSstädes vore befogåde, så måste det vara på Gotland, der landshöfdingen, äfven i besittning af militärbefäletoch makt attanvända vapenstyrkan, kunde i ett kinkigt ögonblick etablera ett riktigt skräckvälde. Det syntes talaren,-som om Gotlands riks dagsmän, åtminstone.de som varit militärer och stått under: landshöfdingens :ordres, skulle hafva fruktat att framhålla saken i sitt-rätta ljus. Man bade ju al drigaf! dem fått upplysning om förhållandena, och till ocH med Svebilius, som icke är militär, hade icke framställt saken annorlunda än på det mildaste sätt och med undfallenhet för den nuvarandö låns-. och militärstyrelsen, så att det såg ut som om till och med han icke vågat rätt-skildra förhållandet. Skulle krig inträffa, så sskulle, gotländningarnes borgerliga förbållanden så mycket mera blifva helt. och hållet beroendeö af militärbefälet, och talaren påyrkade derföre återremiss. Många instämdå med. honom. -å Almqvist var uppkaltad af Nils Svenssons vädjande till rättvisa och billighet; Han ville hemställa till denne representant, till ståndet och hela folket, om det kunde anses rättvist och billigt att gotländningarne styras annorlunda än andra svenskar. Billighet och rättvisa s fordrade deremot; att äfven. de komma ji åtnjutande le af de förmåner och garantier, som landets öfriga innebyggare grundlagligen åtnjuta. Under det nuväran !e förhållandet Hade olägenheterna varit ganskå la känbara. Till. exempel derpå anförde talaren en I? egenmäktig. åtgärd af,en föregående, militärbefälhaf-F vare : och. landshöfding, hvilken. åtgärd varit af den eg veskaffenbet att ehuru befolkningen deröfver icke lv t l t h v EA 10 mm rt 4 JA I AR me MM MI haft tillfälle att klaga, då landshöfdingen sjelf i sin civila embetsutöfning verk:taällt hvad han såsom militärbefälbafvare peslutat, hade likväl en högre militärförvåltniög nödgaåts ogilla hela åtgärden. Taaren yrkade återremiss. a C. A. Larsson erinrade mot Nils Svenssons förespegling om ett nytt statsanslag, att den officer på ls in, som nu: står militärbefälhafvaren närmast;borde Is kunna öfvertaga äfven högsta befälet och då åtnöja ig med att till sin lön få det arfvode, som utgår I n för militärbefälhafvarebefattningen. Ä Svensen finner, att sedan 4:de hufvudtiteln nu är Jä ufgjord och betydliga ökade löneanslag äro beviljade Isj till nätionalböväringens öfficerskår, de befintliga anlagen väl böra kunna—råcka till äfven militärbefär I a nafvarens. aflöning. . Hvardera af, dessa ifrågasatta ln vefattningar, såväl landshöfdingens som militärbefäl I h hafvarens, tager sin man i anspråk. Landsböfdingen it på Gotland fbar: nyligen fätt sin lön ordnad i likhet I v ned. öfriga landshöfdingars;.och bör icke behöfva det I .o wfvode, som är anslaget till militärbefälhafvaren. a För öfrigt fäst8 talaråk Vist Vid; ått den grundsats, u om är: nedlagd :i år Btätsförfattning att de olikå )1 tatsmyndigheterna. skola -öfvervakas! och såterhållas h hvarandra och icke. med.hvarandra. sammanblan: li las, äfven, måtte upprätthållas och tillämpas på Got: )v. and, samt.detta: landshöfdingedöme icke göras till tt generalguvernörskapi och sättas i samma ställning u om S:t Barthelemey, der: en guvernör är högsta mi I d itärå och. civiläschef.. Svensn yrkade återremiss. ) I h Nyqvist hade deltägit i utskottets. beslut; men ut ic kottet hade.icke varit tillräckligt upplyst om förhål sl andena.: Till. följd af de upplysningar, som nu vun; si vits, förenade hän:sig om återremissmeningen. v Nils Svensson sökte försvara sin mening med ytter