Aftonbladet – 10 augusti 1860, sida 3

Utan att stanna för att taga upp det, ilade Constance; till dörren, men hade endast hunnit halfvägs, då hennes plågoandes kraftfulla hand grep henne om armen. i Stanna — stannä, sade han, det tjenar till intet att söka undkomma. Ni måste höra mig. Den kärlek, som ensamt kan motsvara hvad ert unga, varma hjerta har drömt sig, måste vara väckt i en själ, som blifvit pröfvad och renad i lidandets eld — men icke hos en yngling, hvars beundran skulle delas emellan er och spegeln, Mia maka måste ni blifva, Constance ! F Och det vågar ni säga, utropade Constance med harm och förakt, då er maka ännu lefverl a i Jag vet att jag eger skuggbilden af en maka, svarade aa kallt — -spöklik gestalt, som sitter vid min sida under måltiderna, liksom benranglet vid de gamla egyptiernas fester. Men hon skall: icke länge vara något hinder, älskade Constance, Hennes tillstånd är mycket försämradt och hon kan ej lefva många dagar. Nåväl; så vänta då åtminstone tilldess hon hvilar i sin graf, innan ni talar om ett nytt giftermål, sade Constance, som hoppades att vinna tid genom att. draga ut på samtalet. ,Och säg mig, hvarföre är ni egentligen här, mr Ravenscroft? Löfvade ni mig ej ostörd ensamhet under er sons bortvaro? NI1 vet väl, sköna dam, att list är tillåten i kärlek, såväl som i Krig, svarade han med ett skratt. Jag sade blott så, för att lugna er. Ni sade således den gången en öfverlagd lögn ! invände Constance. Ni kan icke göra mig vred på er, hulda Constance, sade mr Ravenscroft. Och som min dist lyckades och-har försatt er helt och hållet i mitt våld, så måste ni gifva er fån: STLIS