Aftonbladet – 10 augusti 1860, sida 3

nästan enhälligt nej, och då härefter talmannen hen ställde, .om ståndet ville låta dervid bero, hördesle: dast ja-rop. i BONDESTÅNDET. Öfrerläggning angående generalguvernörskapet på Gotlant Vid föredragnivgen af ekonomiutkottets betänkand nr 135, afstyrkande O. Svebilii motion, att på Gö land landshöfdingeoch militärbefälkafvarebefattningarn icke hädanefter måtte hos en person förenas och sålede 46 8 regeringsformens förbud emot generalguvernöi skaper i riket äfven på denna ö vinna tillämpning ropades genast på bifall från flera håll. H Svebilius fann sig likvälicke nöjd med den behand ling Hans motion i utskottet fått röna, utan anförd emot betänkandet hufvudsakligen följande: i Då ekonomiutskottet förklärar, att det i 46 te geringsformen omförmälde generalguvernörskap ick kan jemföras med den på Gotland organiserade sty relse, så blifver det helt och hållet skyldigt bevis ningen för en sådan sats. Hvad innefattade väl ge neralguvernörskapet annat, än att högsta civila del militära makten i orten förenades hos en person: Öfver generalguvernören stod ju alltid konungen del regeringen, liksom ån i denna stund konungen del regeringen stå öfver den person; :som är på Gotlabc på en. gång konungens befallningshafvande dr admibistråtionen och högste befälhafvare öfverdbr varande militärstyrka. Fåfängt torde också utskottet hafva bemödat sig att upptäcka någon väsentlig skilnad mellan den makt generalguvernören utöfvalde och den makt, som nu utöfvas af Gotlands läns styresman och militärchef.. Tomma titeln gör intet. Saken:är klar, att den embetsmyndighet, som grundlagen förbjudit, verkligen är förlänad åt en persdn, fastän den dertilli verklighetenhörande och fullt motsvarande titeln icke är honom officiellt medgifven. Den styrelse, som utskottet kallar organiserdd på Gotland, är en generalguvernörsstyrelse, tillkoi men tvärt emot grundlagens uttryckliga förbud,. och kan icke betagas egenskapen af olaglighet derigendm att den icke erhåller sitt motsvarande namn. I Grundlagen känner icke något undantag för det särskildta förbållandet, att en af Sverges pölar ir några timmars väg afligsnad från fastlandet; dåss stadgande gäller hela riket och måste således gälla och tillämpas äfven på Gotland. Icke heller kan ddss allmänna stadgande för alla och hvardagliga förhållanden få kringgås eller försättas ur kraft just under dessa Ordihärie förhållanden; på den grund, att nåsgonsgång, i-händelse af ett fiendtligt anfall, en ol senhet torde kunna uppstå af hvad som eljest ogh i allmänhet är både nyttigt och lagligt. Med förvåning finner jag ett rikets ständers utskott hafva bå litet hållit på grundlagens efterlefnad, att det velbt upphöja ett möjligt undantagsfall, som kanske aldrig kommer att inträffa, till regel för de vanliga förhållandena och . öfver grundlagen. Få sådanå grundsatser göra sig gällande inom vår styrelse och vår representation, så är sannerligen vår konstitutionella frihet icke mycket värd. För öfrigt bör det vara klart, att just derföre att ön har en aflägsen belägenhet, är det så mycket ahgelägnare att lagliga föreskrifter der följas och hållås i helgd, emedan invånarnes fättigheter just på rip lägsen ort löpa så mycket större fara att blifva kringskurha utaf maktlystna och godtyckliga embetsmäh, i fall sådana der skulle-komma -att! funktionera. 7 i Utskottets: förespegling af en ökad statsutgift år ett af dessa vanliga skenskäl, som man brukar förebringa, då man har de obotfärdigas förhinder. Om det arfvode, som lardshöfdingen uppbär för sitt militärbefäl, tilldelades den regementsofficer på ön,som förordnades till militärbefälhafvare, så sulle han derigenom vara fullkomligt ersatt för sin ökade tjenstgöring, och icke en enda skilling mera än det nu anvisade statsanslaget behöfde för det grundlagsenliga förhållandet utgå, än. för det nuvarande grundlagsstridiga. Under långa tider, då landshöfdingarne på ön vistats anförstädes, vid riksdagarne såsom sjelfskrifna representanter eller på utrikes resor till aflägsna länder, har det också ganska väl gått för sig att militärbefälet förts af en officer, som icke tillika varit landshöfding. Dessutom har beväringens ståt blifvit just vid denna fiksdag tillökt med ett betydligt antal nya officerslöner, så att nu bör mindre än någonsin brist förefinnas på militärbefälhafvareämnen i en kär, som uppgår till öfver 80 officerare. Då utskottet förklarar, att jag i min motion icke uppgifvit, någon olägenhet: af det fenmtioåriga förbiseendet af grundlagen, gör det sig skyldigt till ett förbiseende af :motionens innehåll. Jag har uttryckligen anfört, att alla befolkningens klagomål öfver för stora anspråk från militärbefälets sida på dess militärpligt, blifva afgjorda af militärbefslhafvaren sjelf såsom landshöfding, med ett ord att länets innevånare få sin egen motpart till sih domare. Jag har äfven anfört, att militärbefälhafvarens anspråk på civilmyndigheternas åtgärd upptagas, pröfvas bifallas och bringas till verkställighet af honom sjelf såsom chef äfven för civilauktoriteterna. Hvar finnes då den kontroll, den bevakande och återhållande kontroll, som grundlagen afsett, att de olika statsmyndigHeterna skola. på hvarandra utöfva? Och vill man gå till specialiteter, så skola visst talande facta erbjuda sig Befolkningen har åtagit sig beväringspligt på det sätt, att vissa dagar hvarje år skola användas till öfningar.: Men utöfver dessa dagar förstår man ganska väl att öka deras besvär, under förevändning af vapenbesigtningar, vapeninlemningar och uttagningar till och från rust kamrarna och mera dylikt. För fvönr skall nu den klaga, som finner sig sålunda betungadutöfver hvad ati 1811 års konvention är bestämdt? Naturligtvis för landshöfdingen, som i egenskap af militärbefalhafvare sjelf, anbefallt hvad som öfverklagas. Kan man tro, att den beväriogsskyldige, som midt i brådaste skördetiden ryckes från sitt arbete för att inställa sig hos befälet och uppvisa sitt gevär, vinner något skydd hos ett landshöfdingeembete, i hvilket len person eger: fatta beslut, hvilken anbefallt detta intrång på befolkningens frihet? För öfrigt heter let här: Först lyda och sedan klaga.; men klagan eder icke till säkerhet för fråmtiden. Hvad utskottet sagt, att jag. uti.motionen skulle nafva tillkännagifvit, det ej nu någon förändring fore af behofvet, är ett fullkomligt misstag. Jag uar blott förklarat, att den növaratde landshöfdin: sens personlighet läter olägenHeterHä för tillfallet niudre kännas. Emellertidi-fortfaraccde: såsom! hit! ills. Ehuru konventionenssickei!afsåg större sam: nandragningar, af trypper än, kompaaivis, ske sålana likväl alltemellanåt, dervid svårigheterna för orovianteringen äro ganska kännbära, enär hvar mån nåste medföra rhatsäck från heiimöt och ingen ge! nensam mäthållning är anorddatd.. ss 7 i Vid dessa förhållanden och då för öfrigt grundla seusy efterlefnad bör; sättas framför-alla konsideratioer, yrkar jag att ståndet måtte afslå utskottets hem! tällan och för sin del besluta i enlighet med mid notion: Å F Jöns Persson fann äfven betänkligt, att både lands: wöfdingeembetet och högsta militärhefälet utöfvades f en och sammä pPpersön. Oih milftärbefälhafvären vödgar folket till vidsträktare militärtjenst andet tagit sig, om någon orättvisa i sådant hänseende egås, hos hvem skall då folket Kläga och hvem a itaga sig dess sak, då konungens beiallningshafvand