Aftonbladet – 9 augusti 1860, sida 3

och hvilka utgöra min enda andel i det från konung Frans II gjorda bytet, och vi.drucko em. välgångsskål för Italien. Garibaldi drack -atten, hans enda dryck. Under det att vi samspråkade under soltältet, steg Garibaldi lötsligt upp. Ett ångfartyg, som anlände i kining från Palermo, kom, fram förbi Miudden. Med en sjömans säkra blick g kände Garibaldi det genast. Det är han, sade han, och räckande mig handen, yttrade han till mig: farväl så länge! Ytervänd till Palermo, kämpa der af all förnåga för vår sak; jag har litet att uträtta ombord på det der ångfartyget. Vi omfamnade hvarandra; han gick iland. En häst väntade. honom. Han. ilade in på vilazzos gator och visade sig först en fjerdelels timma derefter på hamndammen. Under iden hade ångfartyget närmat sig, och min -konert satte till segel. Alla matroserna påtodo enhälligt, att ångfartyget var en engelsnan, men han envisades att ej visa sin lagg. Vid åsynen af det hemlighetsfulla artyget, lagade sig alla roddbåtar i ordning .tt ro ut till detsamma, i förboppning att Jassagerare ville stiga i land. I det ögonnlick, då de befunno sig endast på 100 neters afstånd och vi på 50, skönjdes ett ätt rökmoln på slottets platform, och i detsamma hörde vi dånet af ett kanonskott och en kulas hvinande. Kulan slog ned bland de ieilianska båtarne, och ån fäårtyget begaf sig f utåt hafvet, uppkastande en vattenfåra efer sig. Ack, min bästa Carini, du skulle ha skrattat, om du sett den villervalla som uppstod bland roddbåtarne. En del kom att gömna sig bakom vår skonert, ett svagt skydd, snappt tillräckligt mot en gevärs-eller resolverkula. Bland alla dessa båtar, som tydde uppskrämda likt en skock foglar, närnade sig en enda i rät linie — lika rakt som den som styrde densamma. Denne vår szeneral Garibaldi. Fästet fortfor att beskjuta vgfartyget; kulorna gingo för högt eller för ågt; ingen träffade. Först vid åttonde skottet hissade fartyget sin flagg. Det var den engelska. Trots den engelska flaggen, afsköts ännu ett skott från fästet; det var dock det sista. Vi befunno oss då knappt på ett afstånd af femtio alnar från ångfartyget. Det vände stäfven mot oss, och vi kunde läsa derpå: City of Aberdeen. General Garibaldi rodde lit och steg ombord. Vi ströko nu förbi fartyget. Han önskade oss för sista gången lycklig resa, och ångfartyget aflägsnade sig med ull maskin. Tio minuter derefter försvann han bakom Milazzo-udden. Detta -är alla de detaljer jag kän meddela, men jag ansvarar för deras sannfärdighet. I morgon eller i öfvermorgon, alltefter vindens nycker, skall jag återse det vackra Palermo, som gjort mig till sin medborgare, och kasta mig i dina armar.