UTRIKES. Ångfartyget Nordstjernan, som anlände vid middagstiden, medförde tidningar från London af den 4, Paris, Briässel och Berlin af den 5 samt Hamburg af den 6 dennes. FRANKRIKE. . Monitören för den 4 dennes meddelar, att befallning blifvit utfärdad om den syriska expeditionens ofördröjliga utrustande. Befälhafvaren, general Beauforts instruktioner lära innehålla, att han skall respektera sultanens rättigheter, öfverenskomma med portens kommissarier om alla operationer och gå de ottomaniska trupperna tillhanda vid oroligheternas qväfvande och de brottsliges bestraffning. Expeditionen skall bestå af 2 linieregementen, en fotjägarebataljon, en bataljon algieriska zuaver, en sqvadron spahis, en sqvadron afrikanska jägare, två batterier artilleri samt ett ingeniörkompani, tillsammans 5720 man. ENGLAND. Parlamentet besvarade den 2 dennes kejsar Napoleons bref till bans vän och embassatör Persigny dermed, att det med ofantlig röstöfvervigt antog de af lord Palmerston föreslagna resolutionerna om befästningarne i England. Något synnerligt motstånd rönte dessa förslag ej, ty de konservativa stå i denna fråga på ministerens sida. Endast de så kallade fredsvännerna och några andra medlemmar, hvilka, likazom Lindsay och sir Charles Napier, vilja anförtro landets försvar åt en mäktig, ständigt stridsfärdig flotta, röstade mot desamma. ITALIEN. Från Genua berättas att Garibaldis ombud Bertani ännu har 14.000 frivilliga på sin lista. Den 31 Juli hade 1000 frivilliga på ångaren Washington afgått till Milazzo. Uti Markerna och Umbrien försiggår koncentrering af betydande truppmassor, och i Ancona rustas med stor ifver. Grefve Litta, som öfverfört konung Victor Emanuels skrifvelse till Garibaldi, hade den 3 Aug. återkommit till Turin. Garibaldi hade ej kunnat förmås att afstå från sina planer att landstiga på fasta landet. Turinerbladet Opinione berättar, att i Paris utkommit en brochyr under titel: I Unite itahenne devant la France et Buropen, hvilken förfäktar den åsigten, att Frankrike, i böndelse Sicilien och Neapel skulle genom omröstning besluta förena sig med Sardinien. icke skall söka förhindra detta, och att Napoleon, om Italiens fiender skulle sätta sig deremot, skall visa sig, såsom Piemonts allicrade och beskydda nationalviljans princip. hvilken han har att tacka för sin krona. Enligt telegrafpepesch från Turin af den 5 dennes beredde sig de neapolitanska fullmäktige att återvända hem, emedan afslutance: af ett förbund mellan Neapel och Sardinici visade sig vara omöjligt. Tidningen Movimento, som utkommer i Genua, har uti en särskild extra upplaga meddelat den underrättelsen från Neapel, att första och trettonde neapolitanska regementen: uti Calabrien affa!lit från konungen och under ropet lefve Garibaldil slutit sig till revolutionen. Från Palermo berättas, att tvenne små fästen uppföras vid hamnen till dess försvar. Regeringen ämnar äfven låta anlägga jernbano på Sicilien. Franska och genuesiska kapitaliste; låta anställa undersökningar för detta ändamål. Garibaldis: son hade ankommit till Palermo för att der blifva läkt... En mängd caeserterade neapolitanska officerare hade anländi till staden. Enligt deras uppgifter skulle mångs af deras kamrater komma efter. Ministeören i Neapel är opopulär och ingen af de hemkomne emigranterna: låter förmå sig att inträda i kabinettet. Piemont fordrar att främlingsbataljonerna skola upplösas, mer konung Frans anser dessa för sitt enda ock sista stöd. Linietrupperna decimerades ge: nom en mängd officerares afskedstagande och stark desertering bland soldaterna. Konfliikterna mellan nationalgardet och främlingsbataljonerna ville ej taga slut. De neapolitanska trupperna hade redan fullkomligt utrymt staden Messina och man förmodade att äfven citadellet och de båda fästena snart skulle öfvergifvas af den der qvarlemnade neapolitanska garnisonen. Ett borgaregarde hade bildats för att bestrida vaktgöringen och upprätthålla ordningen i Messina. Då Garibaldi ankom till stadsporien sp nde folket hästarna från hans vagn och drog densamma i triumf till palatset, Stora folkmas