Aftonbladet – 8 augusti 1860, sida 2

En ledande artikel af kejsar Napoleon. Fransmännens kejsare har stor talang att skrifva och mycken fakt att skrifva i rätta ögonblicket... Nu t. ex., då en viss stiltje hade inträdt i den italienska frågan och den syriska ännu icke förmått -framkalla ett lifligare deltagande, nu varz-den rätta stunden att finna -verldens öron öppna och cess sinnen mottagliga för intryck. Då passade också kejsar Napoleon på att roa -verlden med. en Jedande, artikel: angående sina åsigter.och afsigter, : Han gaf den till bästa i form af ett förtroligt bref till sin gamle vän och medhjelpare i många streck, nuvarande sindebudet, i .London hr de Persigny. Han gaf ytterligare hr de Persigny uttryckligen lof ett göra med det fört:oliga brefvet hvad horom.behagade, och hr. de. Persigny. fann bäst vara att lemna.det åt Londonertidningen the Times tedaktion. .Redaktionen ville icke beller. behålla en sådan godbit för sig allena; utan tryckte den i sina vidt spridda spalter. Så ha vi fått brefvet. Det-är affattadt i en så treflig och konfidentiell ton, i en så ytterst odiplomatisk stil, att det icke kan vara. annat än ärligt menadt; — åtminstone: skall, man. ha blifvit bedrager många gånger förr af-enmany för att; efter läsning af ett sådant bref, längre tvifla på hanserinran on talet i Bordeaux 1852: kejsardömet är freden?. Tues är nog aårtig att icke uttrycka. något tvifvel; den undrar bara, hvad I. M:t-:fransmännenrs kejsare. behöfver sina 4U0,000 man till, när han ej: vill föra krig och har snart sagdt inga kolonier attskydda. Brefyvet Tyder så: 4 Min kära Persigny! Ställningen tyckes mig vara så invecklad, tack: vare det misstroende; som allestädes blifvit utsådt efter det italienska kriget, att jag skrifver till er i förhoppning att ett öppenhjertigt samtal-med-lord-Palmerstonskall -kunna brifga bot Mot det nuvarande onda. Lörd Palmefston känner rig, och då jag försäkrar en sak; skall han tro mig. Nå väl! Ni kan säga honom på mina vägnar på det formligaste sätt, .att jag efter freden i Villafranca endast haft en tanke, ett syftemål: att inviga ett nytt fredens tidskifte samt att lefva i godt förstånd medalla miva grannar och fråmför. allt med England. Jag hade afstått från Savoyen och Nizza; Piemonts utomordentliga förstoring var enda orsaken; byarföre jäs. åter började-önska att se till sitt väsende, franska provinser återförenade med Frankrike. Men, skall man invända, ni vill ha fred, och bi förökar omåttligt Fränkrikes krigsstyrka. Jag förnekar . detta förhållande. i alla afseenden. Min armecoch min flotta. innebära ingenting hotande för någon. Min ångflotta är till och med långt ifrån tillräcklig för våra behof, och antalet ångfartyg uppgår ej på långt när till det antal segelfartyg, som ansågs erforderligt på konung Ludvig Filips tid. Jag Far 400,000 man tnder vapen, men-drag trån detta antal de 60;000man; som äro i Algier, de 6000 i Rom, de 8000 i-Kina, 20,000 gensdarmer, sjuka och nykonskriberade, och ni måste erkänna sanningen, pemligen att mina regementens effektiva styrka är mindre än den var under den förra regeringen. Den enda tillöknibgen i cadrer har utgjörts af det nybildade kejserliga gardet. j För öfrigt vill jag, på samma gång jag: önskar fred, äfven organisera landets krafter på så ypperlig fot som möjligt; ty om ufländningarna efter de sista krigen endast sett den. lysande sidan, så har deremot jag för min del på nära håll sett de svaga sidorna, och jag vill afhjelpa bristerna.. Härmed har jag sagt, att jag efter freden i Villafranca icke hvarken gjort eller tänkt något, som kan uppskrämma någon. Då Lavalette reste till Konstantinopel, inskränkte sig de instruktioner, jag gaf. honom, till följande: Gör allt hvad ni förmår för att upprätthålla status quo; det ligger i Frankrikes intresse att Turkiet blir vid lif så länge som möjligt. u Nu kommer blodbadet i Syrien, och man påstår, att jag är rycket glad öfver att få ett nytt tillfälle att göra ett litet krig eller spela en ny röll. Man tilltror mig verkligen mycket litet sundt förstånd. Omjag genast föreslog en expedition, så var det derföre, att jag tänker lika med det folk; som satt mig.i spetsen för sig, och derföre ;att underrättelserna från :Syrien harmade mig.. Min första tanke var icke desto mindre att komma öfverens med Englånd. Hvilket intresse, utom mensklighetens, skulle förmå mig att sända trupper till denna tratt? Skulle möjligen besittningen af dettarlandsöka min styrka? Kän-jag: väl blunda för att Algerien,. trots de förmåner det, i-en: framtid skall erbjuda, är en källa till försvagande, för Frankrike, hvilket i trettio år på detsamma offrat. det renaste blod öch sitt guld? Jag sade år 18524 Bordeaux, och Min mening ärf ännu dåg Tensätima, ätt jag ha störa! eröfringar att