Mera om ättiketullen; Vi nödgas ön en gång servera våra läsar detta sura, ämne. Man tvistar nemligen xi denna riksdag med samma ifver om tullen pi ättika som tillförene -vid många friksmöten cv ullen på sötsaker. Innan vi gå vidare, böra vi upplysa hvarcm fråga är. Två riksstånd ha ansett tullen å ättika böra blifva 6 öre pr , de två andra stånden ba satt den till 8 öre. :Den ättiksfabrikant, om hvilken br Lindeström i sitt af oss offentliggjorda anförande yttrade, att ban gjort sig mycket besvär .vid denna riksdag att upp! riksståndens ledamöter i ämmet, upppifver i en af honom utgifven broschyr, att inom riket årligen förbrukas minst 14, millioner kannor vanlig ättika. Antager man nu att den ättika. som importeras, är dubbelt så stark som den s. k. vanliga, och att en kanna ättika utgör omkring 6 E, så finner man, att här ärfråga om 2 öre pr 8 på en qvantitet af 4,500.000 T. Detta motsvarar den ganska aktningsvärde summan af 90,000 rår rmt— ett belopp nog ansenligt för att, äfven om den dertilFsiv belöpande prisstegring, som genom den höjda tullen. -kan förorsakas; ej stannar på en band, väl i alla förtjenar fall att man nägot omakär sig för densamma. Och det måste vi, sanningen likmätigt, medgifvaatt man äfven gjort. Vi ha för ögonblicket framför oss en samling uppsatser i ämnet, vå ansenlig, att om vi skulle villfara önskningarne om -deras. införande, skulle vi formligen fördränka vårt blad i ättika: Som emellertid vära läsare dermed icke kunna vara belåtna, nödgas viendastkorteligenantyda hufvudargumenterna i de skrifter, som blifvit till oss aflemnade af i saken intresserade personer. Men då vi i sin helhet infört hr Lindeströms anförande till försvar för den lägre tullsatsen, anse vi oss