Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 3

Article Image
tet hade han våldfört sig å den vaktknekt -Isom der emottagit honom. Polisprototolle il upplyser icke hvad vaktknekten då gjort å karlen; men maån finner alt polisen åtmins stone. nådigst vid karlens ändtliga frigifvandt icke straffat honom för polisbetjents elle; vaktknekts öfverfallande; Så var Tropp nu väl förvarad. Senare på: aftonen fick. skonstapeln Dabl: gren veta att ångfartyget längesedan var kommet och gick ombord derå för ätt inbemi: närmare upplysningar om den häktade. Frakt styrmanren sade honow då att skarlen badi prediga Papper, dem befälhafvaref förvarade; men som Dablgzen förmodligen tyckte att-ett fängelse nu för tiden skan vara like godt att sofvä uti som skansen åå ett ånglar iyg, och som han måhända ej heller tordes besvära. en förman angående en sådan bagar telisak som en oskyldig menniskas häktatd:. så lät han dervid bero. . Dagen derpå :kom befälbafvaren å ångia:tyget; kapten von Otter, af berömvärdt vt in..på vaktkontoret och. efterfrågade karle:. Dahlgren följde kaptenen ombord och fick :: afskedspass m. fl. betyg, äfsetende en f: ci. marinsoldat Johannes Petter Höffman Tropj: (Häraf finner man anledningen till karikisr olika namnuppgifter vid de itererade frågorna; han bade samvetsgrannt uppgifvit sitt ursprungliga bondnamn; som förmodligen varit Pettersson, och sitt sedermera antagna ti namn Hoffman, men icke det af kronan honom, såsom marinsoldat, tillagda nan:v: Tropp.) Dablgren, som var tvärsäker om sv karlen var en öröttsling, bade till kaptener sagt att karlen, såsom f. d. kronoarbetskarla: ofta bruka, förmodligen köpt betygen af et afskedad marinsoldat och sedan på demsska!fat sig pass. Hvarpå Dahlgren ånyo lät sa. ken dervid bero. Samma förmiddag arställdes förhör me: Tropp i poliskanimaren. Polismästaren be fallde då att. en poliskonstapel genast skull afsändas för att:till poliskammaren afhemt: karlens betyg. Som dermed (med afsändan det eller med poliskonstapelns återkomst? — PolisprotokoHet angerieke -hvilketdera) :dock dröjt till dess sessionen för dagen var afslu: tad samt polismästaren lemnat embetsrummei (var han ännu qvar i något annat rum?) hade kommissarien icke hunnit (1) gå i för: fattning om karlens försättande på fri föt utan måst dermed låta anstå. till följande dagt session, då han blef frigifven (nemligen ef: ter middagen). : Vid den af underståthållaren anställda un: dersökningen, hvars resultatervi här meddelat, intygade två förr vid marinregementei och nu vid härvarande Polis anställda perso: ner, att Tropp varit anställd vid. marinregementet och dem veterligen icke för vanfrejdande brott straffad. Å ; , Utom denna undersökning, som hölls den 26 Juli, företogs en annan den 28, hvarvid kapten von Otter var närvarande och vitsordade hvad Aftonbladet hade uppgifvit, nemligen dels att styrmannen på söndagsqvällen varnat Dahl: gren för häktningen och dels att kaptenen på måndagsförmiddagen sökt underståthållaren eller polismästaren för att få Tropp satt i frihet, men blifvit afvisad af-polisens vaktmästare med det besked, att ingendera af nämnde embetsmän kunde träffas förrän efter ; sessionens. slut. . Undersökningen lärer slutat med att Dablgren skulle: tilldelas. en skrapa. : Det är således på konstapeln Dahlgren polisen vältrat af sig sin synd mot den personliga säkerheten. Det har åtminstone icke försports att den fördagen tjenstgörande polismästaren fått något tilltal för att han ej vårdat sig om att tillse, idet den häktade blefve så fort som möjligt satt på fri fot; ej heller att konstaplarne Lundgren och Ridman fått vederbörlig näpst. för satt de icke enligt erhållen. order sbegåfvo sig till -ångfartyget Carl XX; ej heller att något ansvar drabbat kommissarien. för att han lika liknöjdt som de öfriga behandlat saken: Tropp sjelf hade man ännu ej fått reda på för att gifva honom någon upprättelse och skadeersättning. Hvad som upprör och bedröfvar vid beträktandet-af Tropps häktande och den vidare . behandlingen af denna sak är, att det ger en så fullständig bekräftelse åt vår anklagelse mot poliskammaren, att inom den råder en genomgående ända af den ytterligaste likgiltighet för hvarje menniskas förste ;ch förhämsta rätt, att njuta sin frihet. Från konstaplarne till öfverkonstapeln, från kommissarien till polismästaren ba alla, som haf med Tropp att göra, uppenbarligen tyckt, a: gammal vana, det vara den naturligaste sal i verlden, att han skulle sältas in i häkte. derföre att man tyckte honom s: misstänkt ut, och att det var temligen likgiltigt om har fick sitta qvär der-en eller annan dag me: eller min re, antingen det befanns ätt ha var välfrejdadeller ej. Man finner: häraf bekräftadt, atti.Stockhor den allmänna säkerheter är icke mindre, en än på annat sätt, hotad af polisen, än af de, lösa belolkningen. Ingen — åtminstone in gen i tarfiig rock — är säker om att iek: hafva misstänkt utseende, ingen går sålede beller säker för atticke blifva på ett par da gar, eller huru länge det fallersig beqvämi: för polisen, insatt i stadshäktet utan att få rö 30n. upprättelse och utan att .den härtand: myndigheten blir-straftad för sitt öfvervåla. Annat slag om en fånge släppes lös: af si vaktare! Då kostar det denne tjensten, oci dertill skall hän plikta med böter, fängel: eller arbete. t Mora om åttiketullen; Vi nödgas ön en gång servera våra läsar detta sura ämne. Man tvistar nemligen xi denna riksdag med samma ifver om tullen pi ättika som tillförene -vid många friksmöten cv ullen på sötsaker.

4 augusti 1860, sida 3

Thumbnail