Aftonbladet – 4 augusti 1860, sida 3

derjemte till en väckelse för landets lagstif tare att, sedan de nu redan lyckats emancipe:: brottslingen och djuren från våldsam beh ling, och tre stånd nyligen för sin del vid git samma åtgärd i afseende å landtoch sj: försvaret, man äfven måtte utsträcka lage: skydd till de på en gång mest värnlösa uc! mest dyrbara föremål för samhällets omsorg — barnen. Förre marinsoldaten Tropps olaga hkäktande. Vi ha nyligen anfört som bevis på polisens -Å ringa aktning för den personliga friheten, huru den låtit utan giltig anledning häkta och i häktet nära två dygn qvarsitta en fattig, me oförvitlig marinsoldat,.som efter 31 års tjenst doch derifrån taget afsked komrniit hit till Stock: bolm för att söka arbete och njuta sin fribet Dagen efter det denna artikel stod att läs: 1 Aftonbladet och med anledning deraf företog underståtbållaren undersökning om saker hvarvid visade sig att vår berättelse variallc riktig och våra anmärkningar välgrundade. Den olaga häktningen hade, enligt de vid polisförhöret af. polisbetjeningen lemnade upp lysningarne, tillkommit på följande sätt: En gardist hade tyckt en på krogen i huset or 4 vid Riddargatan varande karl bafva misstänkt utseende och trott sig hafva sett honom vid ett föregående tillfälle stryka omkring i andra gardets beväringsläger, derifrån karlen blifvit på befälets befallning afvisad. Nu hade: denne karl velat taga värfning, men saknat betyg och andra papper, som om honom lemnat minsta upplysning. -Gardisten bade funnit allt detta så betänkligt, att, han gått till en närboende poliskonstapel Lundgren och anmält det. Lundgren hade följt honom till kro en, men å vägen träffat den misstänkta figuren. Denne hade, på frågor om hans sysselsättning, lemnat undvikande och motsägande svar, men slutligen uppgifvit och vidbållit, att han vore anställd som matros å ångtartyget Carl X, Under tiden hade en artillerist, som jemväl sett Tropp å förenämnde krog, kommit in på Ladugårdslands polisvaktkontor och för der jourhafvande öfverkonstapeln Rosendahl anmält, att på krogen uppehölle sig en omissfänkt mansperson, som under olika uppgifter om namn sökt taga värfning, men saknat betyg: och; derföre troddes vara någon af de nyss förut från Långholmen rymde korrektionister. (Man behagade observera att inga korrektionister nyss hade rymt; det var blott ett löst rykte derom gängse.) I anledning häraf beordrade öfverkonstapeln Rosendahl konstapeln Ridman att begifva sig till krogen för att göra sig närmare underrättad om förhållandet. Under vägen träffade Ridman kamraten Lundgren, förande med sig den stackars misstänkte, så att denne anlände till polisvaktkontoret under dubbel eskort. Nu tog öfverkonstapeln Rosendahl karlen i betraktande och fann honom till uppsyn och ansigtsfärg likna sådana personer, som en längre tid hållits häktade. Dels derföre att han än uppgaf sig heta Pettersson, än Heffman, : en förmodligen isynnerhet för sin fula uppsyn fick han plikta med att skickas med konstaplarne till ångfartyget Carl X. Konstaplarne (Lundgren och Ridman), fingo dervid order att på ångfartyget göra sig underrättade, om karlens uppgifter angående hans anställning der vore riktiga samt att, i den händelsen, lemna bonom der, men i motsatt fall föra honom till häktet. Hade han haft sina papper med sig, så skulle han sannolikt undgått denna klämma för att i stället antingen af gardisten eller artilleristen blifva pål. krogen anvärfvad till enderas regemente. Den rysligt misstänkte karlen hade, då har först antastades af poliskonstapel, uppgifvit att han ej visste hvar det färtyg låg, hvar han några timmar förut hade för första gången i sitt lif kommit till hufvudstaden. När poliskonstaplarne nu kommo med bonom till Gustaf Adolfs torg ville han taga riktningen åt Mälaresidan. Betänkliga tecken! Kanske en dragning åt Långholmen! Poliskonstaplarne hindrade honom från att begifva sig deråt och förde honom till polisvaktkontoret å Skeppsbron. (I parentes sagdt, detta är beläget i våghuset, nästan midt för Carl X:s vanliga landningsplats; och enligt polisprotokollet föras der anteckningar öfver alla till Skeppsbron ankommande och derifrån afgående ångfartyg,.) Utanför vaktkontoret träffade Ridman och Lundgren poliskonstapeln Dahlgren. Denne, som förut varit polisgevaldiger i Karlskrona, misstog sig åter å den stackars Tropp, som j: tyckes hafva en för honom bedröflig likhet med en hel mängd menniskor. För Dahlgren syntes han bestämdt vara, en person, med hvilken denne vid ett tillfälle i Karlskrona för begånget brott haft befattning: Dahlgren, följande de andra in på vaktkontoret, underrättade dem: om hvad han visste och tillade en vänlig förmodan att karlen vore en f. d. kronoarbetskarl, hvarpå företogs ett nytt förhör med Tropp. TI enlighet med polisens inqvisitoriska system och vana att till en början taga för gifvet att enhvar, som kommer in på ett polisvaktkontor, är skyldig! till något brott, frågade Dablgren Tropp omj det var för första eller endra resan stöld han var straftad. Tropp, som tyckes ännu haj funnit förfarandet mot honom mera löjligt in ömkligt, svarade gäckande: Det skall väl vara andra resan dål Men polisbetjeningen örstod sig icke på skämt, eller tillåter icke att man drifver med den; och när Tropp, fastän han uppgaf sig vara anställd som maros å Carl X, visste namnet hvarken å kapenen eller styrmannen, men Dahlgren deremot pertinent kände at ångfartyget Carl X inu icke var kommet, så afförde konstaplarne i.ubdgren och Ridmsn honom, utan att enigt erbållen order förvissa sig om fartyget ar kommet eller ej, till stadshäktet och af-2mnade honom der. Då karlen skulle afföras från vaktkontoret, hade ban icke velat nedfölja, hvarföre konstaplarne tagit honom ned gina milda händer i kragen, då karlen -— Jr RN BR nt Inn Åh etter AR fn. RNA JR dv RR IRA Ae mV JA bi JR OA NG LR PR